Ode till våren

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  Tjugondag Knut
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 3
av Elias Sehlstedt

Ode till våren
Nyårs-sång 1863  →


[ 43 ]

Ode till våren.

(April. 1865.)


”Du med trängtande rop, kallad af slaf och kung!
Säg, hvar döljer du dig?”
Sänd oss ett telegram!
 Har kanske jernvägs-messigt
 Kusken fuskat med solens vagn?

Tröstlöst stå nordens folk, dufvet och utan hopp,
Svept i kalsonger af ull, vårklädt i skjubb och sämsk,
 Dränker i bolmörts-olja,
 Naphta och sprit sin gamla gikt.

Gräs-män” kallas April, öknamn får man så lätt.
Men ”medan gräset gror”, Svea kan dö som — ni vet!
 Hafvet är stängdt: vi svälta
 Snart ihjäl för din lojhets skull.

Skåne till hakan står djupt 1 bränvin och fläsk.
Stockholm får ej ett fnask, gasen är slut jemväl:
 Åldrigt bugtiga kol-skepp
 Fåfängt nalkas vår frusna kust.

[ 44 ]

 
Hamnarna öppna snart! vivat vår franska traktat!
Nu vore casus just få några fat Bordeaux.
 Tänk vår törst, se'n vi frossat
 Vintern 1 ända med Nabo-sill!

Lida, trängta och dö, är nu vår säkra lott.
Vårsol! är du en dröm? annars så knalla dig hit!
 Allas vår goda Mutter
 Fullsöfd puttrar i drifvans bädd.