Hoppa till innehållet

Post- och Inrikes Tidningar 1836-01-21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
←  N:o 15. Onsdag 20 januari 1836
Post- och Inrikes Tidningar

N:o 16. Torsdag 21 januari 1836
N:o 17. Fredag 22 januari 1836  →
Index.


[ 1 ]

SVERIGES STATS-TIDNING,
eller
POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 16. Thorsdagen den 21 Januari 1836.


Meteor. Obs. Den 20 Jan. kl. 2 e. m. Barom. 25,42, 10 1/2 gr. kallt, V. klart. Kl. 9 e. m. Barom. 25,50, 12 3/4 gr. kallt, V. klart. — Den 21 Jan. kl. 6 f. m. Barom. 25,35, 5 3/4 kallt, SO. mulet.

Icke-Officiell Afdelning.

INRIKES UNDERRÄTTELSER.

Stockholm.

För nedanstående tillkannagifvande, har ett rum i Stats-Tidningen blifvit af vederbörande begärdt:

"Med hänsigt att befordra kännedomen och afsättningen af den inhemska Industriens alster, har Kongl Wermländska Hushållnings-Sällskapet låtit föranstalta om en Exposition af Svenska Slöjde-produkter under Permässo Marknad år 1836 i Carlstad, och har, i afseende på sättet och vilkoren för Expositionens verkställande, stadgat följande:

1. De artiklar, som skola exponeras, böra vara aflemnade sist den 25 Juni 1836 hos Hr Kapitenen Chr. Andersson i Carlstad. Omkostnaderne för varornas forslande till Carlstad förskjutas af Sällskapet, men böra vid slutliqviden af Producenten återgäldas.

2. För produkternes uppställande och vårdande å Expositionen, samt de oförsåldas återinpackande till afsändning, erlägges ej någon afgift.

3. Med Slöjde-alsterne bör åtfölja en tvåfaldt upprättad förteckning öfver desamma, hvilken äfven bör innehålla uppgift å 1:o produkternes namn och ändamål, 2:o tillverkarens och tillverknings-ortens namn, 3:o priset, 4:o tillkännagifvande huruvida varan får försäljas eller icke. Det ena exemplaret af dessa förteckningar återställes qvitteradt till Insändaren eller aflemnaren, och det andra förblifver vid Expositionen.

4. De till Expositionen inlevererade varor komma att å Auktion försäljas, hvarefter tillverkaren erhåller ersättning efter det utsatta priset, hvarvid ej heller något afdrag för Auktions-provision kommer i fråga; men möjligen blifvande öfverskott användes till betäckande af omkostnaderna för Expositionen.

5. Sällskapet ansvarar för så väl varorne under Expositionen, som för de genom försäljning influtna medel.

6. De artiklar, som icke få eller kunna försäljas, skola inom 14 dagar efter Expositionens slut af ägaren afhämtas. Efter denna tid ansvarar icke Sällskaskapet för artiklarne, men deremot besörjes afsändningen på ägarens bekostnad af de personer, som hafva vården om Expositionen, så vida de derom särskilt anmodas.

7. Expositionen blir för Allmänheten öppen från kl. 9 f. m. till kl. 1 e. m. och från kl. 4 till 7 e. m. hvarje dag, från och med första marknadsdagen till och med den 27 Juli.

8. Å Expositionen emottagas beställningar af sådane artiklar, som äro exponerade,

9. Till Expositionen emottagas helst Wermländska, men i allmänhet alla Svenska Konst- och Slöjdeprodukter från Åkerbruket, Bergshandteringen, Manufakturerne, Fabrikerne, Handtverkerierne och den enskilta Husfliten, såsom Hus- och Fabriksväfnader af alla slag, Garn och Tråd, Trådvaror, snickrade, skurne och svarfvade, Läder, och Skinnvaror, Svart- och Finsmiden, Gjutgods, Messings-, Pläter- och Tennarbeten, Postlin, Porfyr och slipade varor af Sten, Papper och Papparbeten, Instrumenter af alla slag, Glas-, Horn- och Halmarbeten, Åker- och Bergsbruks-Redskap, o. m. s. Äfven emottagas Naturprodukter, såsom Jordbruks-alster, Orangerifrukter och dylikt.

10. De, som i afseende på denna Exposition önska vidare upplysningar, kunna derom brefvexla med antingen Hr Kammar-Junkaren F. von Schéele i Philipstad, eller Hr Kapitenen Chr. Andersson i Carlstad, eller Sällskapets Sekreterare Hr Lektoren J. C. Söderberg i Carlstad.

Sällskapet anhåller, att alla Industriens vänner, Vördige Presterskapet och Krono-Betjeningen i Länet ville häraf lemna alla Slöjde-idkare del, och hoppas, att företaget åtnjuter den uppmuntran, som dess ändamål synes förtjena. Då afsigten med Expositionen är att befordra kännedomen af den Fosterländska Näringsfliten, och dennes väsentligaste uppmuntran utan tvifvel är en ökad afsättning, hvilken senare åter särdeles beror af billiga priser, torde Sällskapet ej behöfva fästa Resp. Industri-idkares uppmärksamhet på sistnämde omständighet, utan förväntar sig, att priserne på de varor, som till Expositionen insändas, må bestämmas så facila, som möjligt. Carlstad den 16 November 1835."

= I Götheborgs Stad, hvars bidrag till fattigförsörjningen derstädes, i mon af dennas behof, bestämmas för 1 års tid i sender, voro den 1 sistledne November stadens innevånare af alla klasser kallade till öfverläggning på allmän Rådstuga, angående denna angelägenhets ordnande och vidmakthållande under påföljande år. Härvid afgafs först af vederbörande Fattigvårds-Styrelse den vanliga redogörelsen för det förflutna året; hvaraf inhämtades, att försörjningen för 1,094 personer kostat omkring 6,250 R:dr i qvartalet och 1000 R:dr mindre under hvarje sådant, än förutgångna året, äfvensom att till enahanda omkostnaders betäckande för året 1836, efter öfverslag och beräkning af öfrige tillgångar, ytterligare erfordrades ett kontant bidrag, stort 10,000 R:dr Banko. Om denna summas utgörande för sistnämde år, träffades äfven öfverenskommelse och ingecks frivilligt åtagande. Afgifterna för detta ändamål skulle på vanligt sätt uttaxeras, efter bästa öfvertygelse, af en härtill på allmän Rådstuga vald Kommitté, bestående af 18 ledamöter, nemligen 6 Embetsmän eller Ståndspersoner, 6 Handlande och 6 Handtverkare, jemte 3 Suppleanter af hvarje klass, öfver hvilka Kommitterades taxeringsåtgärd besvär icke kunna anföras. För att å berörde överenskommelse vinna Kongl. Maj:ts höga stadfästelse, hade densamma blifvit af Magistraten och vidare genom Landshöfdingen i Länet i underdånighet anmäld hos Kongl. Maj:t, som ock under den 19 sistledne December behagat derå Dess Nådiga stadfästelse meddela.

Wenersborg. Under loppet af år 1835 äro i Wenersborgs Pastorat födde: Uti Stadsförsamlingen 29 Mankön och 31 Qvinkön, summa 60, hvaribland 12 varit oäkta. Döde: Mankön 27, Qvinkön 14, summa 41. Upplöste genom döden 19 äktenskap och ingångne 13. — Uti Landsförsamlingen födde: 50 Mankön och 57 Qvinkön, summa 107, bland hvilka 6 varit oäkta. Döde: Mankön 28, Qvinkön 22, summa 50. 9 äktenskap äro genom döden upplöste och sammanvigde 27 par. (Wenersb. Tidn.)


UTRIKES UNDERRÄTTELSER.

Spanien.

Bref ifrån Madrid af den 19 December innehålla följande underrättelser rörande sakernas närvarande ställning i Spanien, som synas utgå från en olika åsigt med de korrespondenters, hvilkas meddelanden vi nyligen infördt, men som vi, till vinnande af en opartisk öfversigt, anse oss förbundne att äfvenledes intaga:

"Hos hvarje samvetsgran person," heter det, "kan det ej annat än väcka sorgliga känslor, när han ser, att de bekymmersamma profetior, som den på öfvertygelsen stödda sanningens stämma honom ingifver, synas skrida till verklighet emot hans önskan. Herr Mendizabal kan icke uppfylla de löften han gifvit Nationen, utan att taga sin tillflykt till utländska penningetillgångar; statskassan är tom; de patriotiska bidragen äro icke tillräckliga, att, ens för en vecka, bestrida krigskostnaderne, och uti leverantörernes dystra uppsyn kan man tydligt skönja, att de återfordra sina förskotter, och uppsagt sina kontrakter om Arméns beklädnad och proviantering. Bestörtningen hos alla väl underrättade personer är allmän. Drottningen-Regentinnan skall befinna sig i största personliga förlägenhet; om aftonen den 15:de dennes, befallte Hon Minister-Presidenten att hålla en Kurir i beredskap, för att öfverföra ett bref ifrån Hennes Maj:t till Paris. Innan Kuriren affärdades, infann sig, kl. 1 om natten, en stor Makts Sändebud, som verksammast bidragit till Herr Mendizabals inträde i Ministèren, uti palatset, och begärdte af denne Minister en bestämd förklaring öfver de verkliga medel, genom hvilkas användande han ämnade uppfylla sina för Spaniens väl öfvertagna förpligtelser. Men denna förklaring skall ha varit så litet tillfredsställande, att ifrågavarande Diplomatiske Ombud, enligt hvad det säges, till flera bredvid honom stående personer yttrat sina tvifvelsmål om beståndet af Mendizabalske Ministèren. Dessa tvifvelsmål torde än mera bestyrkas genom de bekymmer man hyser i afseende på Mina. Det säges, att han låter leda sig af de härvarande Demokratiska Komittéerna, som åter bero af de Franska, och att han eftersträfvar Diktaturen; hans förtrognaste vän, Brigadier Sancho, General-Sekreterare i Ministèren, skall gynna denna plan, och General Espinosa har derföre icke velat med sina troppar aflägsna sig långt från hufvudstaden. — Önskvärdt vore, att sluteligen ett parti af frisk och kraftfull ungdom uppträdde, som icke genom sorgliga känslor vore förbundet med förflutna tider, och icke under en bitter utvandrings-tid förblindadt mot fosterlandets sanna välfärd, men förtroget med sina medborgares nuvarande åsigter och behof, förstode att gå dem till mötes och att tillfredsställa dem. Knappt hade Drottningens huldhet lagt grundstenen till en Folk-representation, förrän Representanterne af den gamla Oppositionen af år 1820, genast sköto Nationens ombud till sidan; och knappt hade de satt sig i besittning af stridsbanan, förrän Oppositionen åter uppträdde i Oppositionen; förrän de så kallade Liberale, glömmande det för båda gemensamma utvandrings-ödet, uppträdde till kamp på lif och död mot de så kallade Moderate, dem Drottningen intagit i Ministèren. Man ställde sakerna, 1834, i samma skick hvari man lemnat den år 1823. Visserligen hafva förhållanderna nu ändrat sig, sedan sistlidne September månad; den fordna alltid opponerande Oppositionen understöder nu Ministèren, eller, rättare sagdt, den senare understödjer den förra, i det att den gör sig till verkställare af de utaf Oppositionen antydda åtgärder. Det är icke Alcala Galiano som understödjer Mendizabalska Ministèren, utan denna regerar genom honom. Allt vänder sig kring theorier: Hr Mendizabal står, uti en juste-milieu, emellan Hr Martinez de la Rosa och Grefve las Navas, och Hr Galiano bråkar sist hufvud med sin Val-lag; han sjelf säger i Revista af den 17:de dennes: "I politiken har man blott så vida tycke och anseende för sig, som man representerar de sunda lärosattserne." Säge man nu: att Hr Galiano icke är Doktrinär! — I fyra veckor ha redan Kortes varit församlade, och ännu har ingenting försports af deras verksamhet; hela den för pröfningen af Val-lagsförslaget nedsatta Kommissionen är sjuk; A. har af den starka kölden fått snufva; B. förstört sin hälsa vid de patriotiska Middagarne, och C. deraf fått Gallfeber. Hr Aniceto, hvilken hittills, i Revista, härmade den bekante Hume, och upptäckte vederbörandes räkenskaps-fel, har af Hr Mendizabal blifvit anställd inom Finans-Ministèren; sedermera ha hans göromål icke tillåtit honom att uppdaga Administrationens brister; på Ecco's yttrande, att han nu härtill bättre är i tillfälle än förr, svarade han: "Man kan icke af någon vänta, att han alllid skall sysselsätta sig med samma sak, och ännu mindre, att han skall veta allt, och antyda det." — Hr Nouguier, Redaktör för Moniteur du Commerce, har, på sin resa från Lanfranc till Saragossa, gjort den upptäckt, att hvarken vidskepelse eller okunnighet mera finnas i Spanien; man kommer, under denna stora resa, genom en stad (Jaca) och två eländiga byar; Hr Nouguier hade således tillfälle att utsträcka sina betraktelser, i synnerbet då han varseblef dem, som valfärdades till helgedomen: Jungfru Maria del Pilar, och till Martyrernes brunn i kyrkan S:ta Engracia. Eller tror han, att fanatismen i Spanien äro försvunnen, för det att man ostraffadt mördar munkar? Icke emedan de voro munkar, utan emedan de försvarslöse gåfvos till pris, föllo de under mördarnes dolkar; och för dessa skulle hvar och en falla, som öppet vågar bekänna någon annan Religion, än den Katholska: Fråntag Spanjoren sin fanatism, och han mister då sitt starkaste vapen; den som vet sätta hans fanatism i rörelse, gör honom oöfvervinnerlig. Med förnuftet kan ingenting uträttas. Flectere si nequeo Superos, Acheronta movebo! Genom fanatism besegrade Spanien Fransmännen ända till år 1813; genom fanatismen hafva, i två års tid, Navarresarne och Baskerne segrat öfver Spanjorerne; och genom fanatismen besegrade Spanien sig sjelf år 1823." (Allgem. Zeit.)

Frankrike.

Journal dés Debats för den 5 dennes innehåller en utförlig artikel öfver Presidenten Jacksons lika sakrika som skickligt affattade bådskap, hvaraf vi ansedt oss böra meddela följande utdrag:

"I sitt bådskap ålåg det Presidenten, detta år, att upplysa flera vigtiga administrativa och inre politiska frågor; i synnerhet förete sig tvenne sådana, öfver hvilka han ägde att förklara sig; den ena: rörande landets financiella organisation, eller, med andra ord, de Förenade Staternas Bank; den andra: utvidgandet af Statsmaktens myndighet, hvars overksamhet bevisats af nyligen inträffade och nästan allmänna oordningar.

I närvarande stund äga de Förenade Staterna nästan intet annat än pappersmynt; silfver och guld äro der högst sällsynta. Hvarje stat har inrättat Banker, hvilkas sedlar endast gälla inom dess område. Detta Bank-system, (Bankernas antal uppgår till omkring 600), kröntes genom en allmän inrättning, bildad af Kongressen, som öfver Lokal-bankerne hade en öfvervägande uppsigt och en bevakande kontroll. De af de Förenade Staternas Bank utgifna sedlar cirkulerade i hela landet; de voro de enda, som passade för resande; och hvilken Amerikanare reser icke? Dessutom verkställdes Stats-bankens vexel-affärer efter en ganska billig taxa, dels emellan de särskilta distrikterne inom Unionen, dels emellan de Förenade Staterna och Europa. Dess vexlar på London eftersöktes, såsom fullgod valuta, ända till Canton. Denna stora institution utförde, utan afgift, flera finans-uppdrag för Förbunds-Regeringens räkning. Den hade sig uppdraget bestyret med stats-skulden och med pensions-utbetalningarne; den emottog afkastningen af skatterne, och började omsättningen af Skattkammarens fonder.

Sedan Banken ådragit sig General Jacksons [ 2 ]misshag, har den senare lyckats att hindra förnyandet af dess oktroj. Banken upphör således den 3 Mars 1836; redan har den börjat utreda sina affärer; förstöringsverket är fulländadt!"

— — — — — — — — — — — —

Nu är det fråga om att ge en ersättning för Banken, det vill säga: att anordna medel till förande af kontroll öfver Lokal-bankerne, äfvensom att underlätta vexeldragning emellan de särskilta delarna af Unionen; å säker ort skola de allmänna inkomsterna nedsättas; cirkulationen af statsmedlen, pensions- och löne-anslagen deri inberäknade, skall organiseras. Hvad utrikes vexel-operationerna beträffar, synes Generalen ej tänka derpå. Befattningen med allmänna statsskulden är indragen, emedan statsskulden blifvit godtgjord.

Såsom kontroll-medel öfver Bankerne, föreslår Presidenten indragandet af alla sedlar under 20 Dollars. Men hvarken han, eller Kongressen, åt hvilken han meddelar sin plan, äga makt att utföra den, emedan Lokal-bankerne stå uteslutande under Lokal-regeringarnes domsrätt. I några stater har man, genom en lag, afskaffat alla sedlar under 5 Dollars; men tvifvelaktigt är om man håller handen öfver verkställigheten af denna lag, Dessa stater äro, för öfrigt, få till antalet. Uti andra, såsom uti Södra Carolina, finnas sedlar till 25 Centimer, (Franskt myntvärde) och till och med 12 1/2 Centimer. Med detta General Jacksons förslag förena sig två andra redan vidtagna idéer, nemligen: att fastställa till 16 förhållandet emellan guld- och silfver-valörerne, och att öka myntnings-verkstäderna. Man hoppas derigenom i landet qvarhålla en viss massa af ädla metaller, och betjena sig deraf såsom motvigt mot det öfverhandtagande utgifvandet af sedlar. Olyckligtvis kunna hvarken inrättandet af mynthus i Nya Orleans, midt ibland guldgrufve-distrikterna i Norra Carolina och Georgien, eller stegringen af det lagliga guldvärdet, medföra några vidsträckta resultater, med mindre afskaffandet af smärre banksedlar icke skulle göra användandet af guld och silfver nödvändigt: och, vi upprepa det, Presidenten och Kongressen få i detta afseende åtnöja sig med att blott göra önskningar.

Presidenten Jackson har temligen stadgat rörelsen inom skattkammar-fonderna, från ena ändan af Unionen till den andra, äfvensom pensions-liqviderna. De Banker åt hvilka han, af egen myndighet, anförtrodt depositionen af de allmänna medlen, och som äro fördelade på hela gebitet, fullgöra lätt detta uppdrag. Men ingenting synes kunna ersätta Bankens verksamhet för omsättningen af handels-fonderna, för vexel-transaktionerne. Man må göra hvad man vill; administrationens 25 eller 30 älsklings-banker ha icke kunnat nog nära förena sig, för att verkställa dessa operationer med ringa kostnad, med ordning och fullkomlig sakkännedom. De äga sin tillvaro genom för mycket sinsemellan oberoende myndigheter, för att det kan bli möjligt att tvinga dem till ansvarighet, en för alla och alla för en. Vissa vilkor ha kunnat stadgas, hvarigenom, till exempel, en Bank i New-York förbinder sig att emottaga al pari, sedlar af en annan i Baltimore eller Filadelfia, Nashville eller Louisville, och två eller tre andra isolerade Banker; men det är en stor skillnad emellan dessa ofullständiga och helt och hållit provisoriska sladganden, och den enkla, varaktiga och, såsom sjelfva Unionen, vidsträckta mekanism, genom hvilken de Förenade Staternas Bank diskonterade och inkasserade de handlandes vexlar. En stor skillnad finnes äfven deremellan och ett gällande sedelmynt för alla delar af landet, hvilket allmänligen eftersökes, som är kändt äfven i de minsta byar, lätt flyttbart, och således beqvämligt för resande. I en Amerikanares händer voro de af de Förenade Staternas Bank utgifna sedlarna, vexlar dragna à vista på hvarje af hans landsmän. Denna fördel är icke obetydlig i ett land, der, antingen för att göra ett afbrott uti det husliga lifvets enformighet, eller för att ögonblickligt lugna en nervös orolighet, som utmärker Nord-Amerikanaren, alla manspersoner, qvinnor, barn och gubbar, under den minsta förevändning, företaga utvandringar af 2 och 300 mil; uti ett land, der alla transport-medel äro till den grad anlitade, alt det icke är ovanligt att befinna sig, sjelf den sex- till åttahundrade, till och med den sjelf-tusende på ett ångfartyg.

Bland alla svårigheter är den störst, som rör öfverskotten å inkomster. De Förenade Staternas Bank härledde sin upprinnelse från Kongressen; den var föremålet för Regeringens synnerliga uppsigt. Dess soliditet var fredad för alla slags åtkomst-försök; i dess kistor voro stats-inkomsterna skyddade mot hvarje fara. Nu anförtros dessa inkomster åt Lokal-banker, dem Presidenten, eller, såsom Presidenten, i ett särskilt bådskap till Senaten, kallade Skattkammare-Sekreteraren (Finans-Ministern), hans, Sekreterare för Skattkammaren, härtill har utsett; der insättas de utan annan garanti än ett emellan Skattkammar-Sekreteraren och Bank-Direktörerne uppgjordt fördrag, hvilket är ingenting mera än en enskilt förbindelse. Dessa Banker äro lika oberoende af Presidenten eller hans Kabinett, som Engelska eller Franska Bankerne äro det. Det är synbart att denna anstalt är felaktig; ingen tillfredsställande jemkning häri, har likväl ännu blifvit uppgjord. I två år hafva redan de i dessa Lokal-bankers vård varande allmänna medlen ökat sig, (de uppgå nu till 100 mill.), utan den lagstiftande maktens sanktion. I 10 sessioner har Kongressen sysselsatt sig med att granska frågan, och en lämplig upplösning deraf är ännu icke funnen. Utan säkra bevis har man tadlat Banken såsom ett monstrum af oredligheter och missbruk; och nu utbreder man missbruken öfver hela Unionens område; ty emellan Lokal-bankerne kan det icke fattas en täflan i oredlighet, eller, om man så vill: i tillgifvenhet mot Presidenten och hans parti, för att erhålla några spillror af dessa dyrbara insättningar.

— — — — — — — — — — — —

Om de medel Presidenten föreslagit för att ersätta Bank-rörelsen synas oss vara otillräckliga eller outförbara, äro de, med hvilka han hoppas kufva oordnings-andan, icke mindre felagtiga. "Som en stående Armé är oförenlig med andan i våra institutioner och med de uti landet rådande idéer, är det nödvändigt," säger han, "att vi af milisen begära den styrka, som fattas för allmänna Statsmakten." I följd häraf uppmanar han Kongressen att ägna sin uppmärksamhet åt milisens reorganisalion. Han föreslår vissa stadganden, nära nog liknande dem uti vår lag rörande det mobila National-gardet, och han framställer några idéer om den militäriska undervisning, som bör bibringas alla medborgare. Grundlagen berättigar Kongressen att anordna milisens organisation och disciplin; den stadgar, i 8 Art. 16 §., som följer: "Kongressen skall tillse att milisen blir organiserad, väpnad och inöfvad, samt äger att anbefalla användandet af den del af milisen, som befinner sig i de Förenade Staternes tjenst, öfverlemnande åt de särskilta Staterne att utnämna officerare, och omsorgen att, inom milisen, införa den af Kongressen föreskrifna disciplinen." Enligt ordalydelsen i denna §., kan man förutse, att hvarje af Kongressen utfärdad lag, rörande införandet af en mera sträng disciplin och noggrannare vapenöfningar, skall möta motstånd från de särskilta Staterne, som äro angelägna om sin suveränitets-rätt. Om, oagtadt grundlagens bestämda ordalydelse i afseende på post-vägarne, man lyckats att förbjuda Kongressen att göra ett spadtag utom det federala distriktet, och att, med en enda centime, bidraga till hvarje slags kommunikations-företag; hvad fördel kan man då icke draga af redaktionen i 16 §.?

I närvarande stund böra de af lagen föreskrifna vapen-öfningarne räcka i tre dagar. Man kan svårligen föreställa sig huru mycket äfven denna inskränkta exercis-tid väcker missnöje. Allmänneligen klagas öfver lagen om de tre dagarne. "Det är tre arbetsdagar J tagen från hvarje Familje-fader", säger Köpmannen, Krämaren och Dagsverkaren. "Det är icke uti handgreppen J lemnen undervisning", säga Presterne och förfäcktarne af nyckterhets-föreningar; "J lären dem syssellöshet, sedlöshet och fylleri". Antalet af de medborgare som heldre blottställa sig för penningepligt, än de löpa kring gatorne, med muskötten på axeln, utan ordning eller hållning, företrädde af en trumma och en skorrande pipa, är så betydligt, att, på flera ställen, pligten fallit i glömska. I alla stora städer ha de som motsatt sig lagen om tre dagars exercisen, valt ett bättre medel än det att icke infinna sig. De inställa sig, tvärtom, hoptals, klädde i sällsamma drägter, väpnade med trädsvärd eller qvastkäppar. Trotts alla hinder, blanda de sig i de mest nitiske Milis-Soldaternes evolutioner, öka der, om möjligt är, oredan, och ådraga allesammans hopens gäckerier. Desse oöfvervinnerlige Don Quichotter, som de sjelfve kalla sig, ha lyckats att förlöjliga Amerikanska Milis-systemet, som redan med misshag åsågs af folket, emedan det rycker individerne från deras yrken, hvilka utgöra Amerikanarnes hela lif. Om sinnesstämmningen är sådan, kan man icke draga i tvifvel huruledes den lag skulle betraktas, som från 3 till, måhända, 15 dagar utsträckte exercis-tiden.

Bildandet af en federal-armé, utöfver den kärna af 6000 man, som nu finnes, motsäges af det rådande tänkesättet. Vi tro, att man ingenting kunde vinna af en federal-lag om milisens reorganisation, ty afunden staterna emellan skulle verka till dess förfall, eller också skulle den öppet motarbeta densamma. Vi tro att lokala lagar, så vida de icke förfölle, i följd af medborgarnes antipati för militär-öfningar, kunde ha den påföljd, att de ökade oordningen genom kollisioner emellan de särskilta kompanierna, somliga sammansatta af arbetare, och andra af borgare. Ett enda system synes oss verkställbart, och dess införande ligger utom Presidentens och Kongressens maktutöfning; det vore bildandet af troppar, besoldade af hvarje stat. Grundlagen medgifver sådana, med Kongressens tillstånd (Art. 10, §. 2). I södra landet finnas redan flera städer, såsom Richmond och Charleston, som underhålla sålunda besoldade troppar, för slaf-polisen. Denna plan skulle äga den förmån, att den vore mera öfverensstämmande med den rådande principen af staternas oberoende; likväl skulle den äfven medföra den stora olägenheten att underlätta missbrukandet af detta oberoende, ett missbruk, hvartill de redan synas mycket benägna.

På någon lid hafva vissa kloka hufvuden i de Förenade Staterna diskuterat idéen af en väpnad polis; Konstablens käpp och Sheriffens posse comitatus äro ej tillräckliga. Oberäknadt flera politiska svårigheter, är ett särskilt hushålls-system för landet hinderligt mot planens antagande. Virginien, till exempel, är till vidd jemförligt med 2 femtedelar af Frankrike. En Gendarmeri-korps af 1000 man, som för detsamma vore föga betydlig, skulle medföra en årlig utgift af 3 millioner Frank; och 3 millioner, säga landets kalkulatörer, är icke mindre än hvad det skulle kosta oss i intresse för ett lån, hvarmed vi kunde göra en kanal eller en jernväg från Richmond till Ohio (vid pass 160 mil). Således gräfver man kanalen, men uppskjuter att bilda en säkerhetsmilis. Om, på samma tid, några resande från Norden pryglas eller hängas, såsom Abolitionister, under en af slafägare anställd uppresning, så väcker sådant bedröfvelse i början, men snart tar man sitt parti, ty man vill heldre ha en kanal eller en jernväg af 160 mils längd, som gör Richmond till New-Yorks medtäflare, än man vill frälsa 2 eller 3 fanatiske svärmare från prygel eller repet.

— — — — — — — — — — — —

Den slutföljd man kan draga af allt det föregående, är, att den federativa makten, efter hand beröfvad alla sina företrädesrättigheter inom landet, oftast icke äger annat än toma förslag att uppställa emot de inre hindren. Om den aldrig så litet utvecklar sin tanka, aldrig så litet antyder ett medel till fortskridande, reser sig emot densamma en mäktig Opposition. I frågan om dess utrikes förhandlingar, deremot, är det möjligt för makten att utsäga sin mening på ett kraftigt och bestämdt sätt, utan att uppväcka omkring sig häftiga motsägelser. Detta kan, i viss grad, förklara den allmänna färghållningen i bådskaperne, i allt hvad som rörer Unionens relationer med den öfriga verlden."


LITTERATUR.

Minne af Riks-Rådet och Kansli-Presidenten Grefve Gustaf Philip Creutz; af Frans Michael Franzén. (Otryckt.)

Andra och sista Artikeln.

De tider, i hvilka Grefve Creutz lefde och verkade, äro, i mångas begrepp, föga mindre aflägse än medelåldern, än sjelfva antiken. Så mycket nytt har tilldragit sig under den sista halfsekulariska perioden, att snart sagdt allt det äldre förekommer dem såsom hopblandat i en massa och försunket i samma natt. Nästföregående tid, eller den som här är i fråga, var dock af stor betydelse, och i sann mening drägtig af den närmast följda. Den var de så bekanta Filosofernas tid, och Creutz befann sig i vänskaps-förhållanden till flere af dem. Men dels yrkades ännu ej vissa läror, dels voro de redan gängse, mindre utbildade än de sedan blefvo, dels äro Creutz's filofiska vänner kända såsom de mest moderata. Bland dessa stod Marmontel främst, och deras förbindelser knötos redan under Creutz's första vistande i Frankrike, då han, utnämd Svensk Minister i Spanien, var stadd på sin resa till detta land. Förf. meddelar derom åtskilliga upplysningar, samt omtalar ock Creutz's besök i Ferney hos Voltaire; tilläggande, hur intressant det vore att känna något af hvad dem emellan blifvit talt, en önskan, numera omöjlig att uppfylla, sedan både de sjelfve och deras vänner längesedan försvunnit.

Fastän således filosofens och statsmannens samtal visst icke kunna, mer än femti år efter den sistlefvandes frånfälle, bli tillgängliga för eftertiden, finnas dock några få minnesdrag af deras korta bekantskap. De äro förvarade i Voltaires arbeten[1], och bära prägeln af dennes sarkastiska egenheter. Han skrifver till Marmontel under den 21 Maj 1764: "Jag har ej fått behålla Grefve Creutz mer än en enda dag, och jag skulle ha velat tillbringa hela min lefnad med honom. Vi skicka sällan sådana Ministrar till fremmande länder. Store Gud! hvilken mängd af Welcher här i verlden!"[2] Och längre fram, i samma bref: "Grefve Creutz har sagt mig, att i Sverige, filosoferna alldeles icke behöfde något beskydd; så är det äfven i England, men så går det inte helt och hållet till hos oss. Gud nåde oss, min älskade medbroder!" — Till Madame Geoffrin (hvars vänskaps-förbindelser med Creutz Förf. ock omtalat) skrifver Voltaire under samma datum: "Grefve Creutz är värdig att af er vara känd; han förtjenar allt hvad ni behagat skrifva mig till rörande honom. Om någon Kejsar Julianus funnes till i verlden, vore det till honom, som Gr. Creutz borde skickas såsom Ambassadör, men ingalunda till folk som göra Autodaféer, och kyssa klädfållen på munkar. Svenska Senaten måste ha varit yr i hufvudet[3], då den ej låtit en sådan man qvarstanna i Frankrike. Der hade han gjort gagn, och sådant är omöjligt att göra i Spanien." — Ett bref till Damilaville[4] är ännu besynnerligare; och det skulle löna mödan att undersöka, huruvida det faktum är grundadt, som Voltaire förmäler sig ha hört af Creutz: "Jag har tillbragdt," skrifver han, "en hel dag med Grefve Creutz, Svensk Ambassadör i Madrid. Gifve Gud, att han vore det i Frankrike! han är en af de värdigaste män som finnas... Han har sagt mig, att en katekes, tryckt i Stockholm, begynner sålunda: "Hvarför har Gud skapat dig och satt dig här i verlden? — För att dyrka honom, och vara fri. — Hvari består friheten? — Deri, att endast lyda lagen &c." — Detta är minsann något helt annat än Welchernas katekes."

Oansedt Voltaires, i brefvet till Mad. Geoffrin, fällda obilliga dom öfver Spanjorerna, fann Creutz ett oändligt behag, snart sagdt i allt, under sitt tuåriga vistande uti deras land, en förkärlek, den han ock både i skrift och tal ofta yttrade för sina vänner. Förf. anmärker dervid, att "han talade som Poet, intagen af det romantiska, så hos folket som i naturen." Det är alltid samma land, samma folk; och vi hembära båda all skyldig aktning. Men, efter allt hvad man i senare tider derom hört och läst, torde det omdöme vara förlåtligt, att, till fullkomligt delande af Creutz's mening, ingenting mindre fordras, än hans poetiskt gällande rekommendation.

Han blef Ambassadör i Frankrike. Förf. yttrar, med åberopande af Schröderheim[5], "att han dertill kallades af Ständer, som ej gillade hans [ 3 ]tänkesätt;" och tillägger sjelf bland annat, att sådant bevittnar "aktning för den öfverlägsna skicklighet, som motväger sjelfva parti-andans ensidiga verkan." Händelsen är ock märklig. Epoken var den med rätta så kallade Parti-tiden. Nu vill man naturligtvis för ingen del höra talas om dylika benämningar; men är man väl så alldeles berättigad till denna frikallelse? Eller månne det är så exempellöst, att medborgare, hvilkas opinioner anses skilda från de rådande eller från dem, som skola göras till rådande, ipso facto blifvit frånkända snart sagdt alla både hjertats, och förståndets, och bildningens egenskaper? — Det är i sanning angenämt, att de så kallade Riksdags-tiderna förevisa ett undantag; ännu behagligare vore, att i våra dagar få åberopa några dertill.

Förf. anmärker svårigheten att "ställa i dagen hvad uti diplomatisk väg gör en Statsmans ära, då så mycket deraf icke kommer till Allmänhetens kännedom; men", fortfar han, "att Creutz lika lyckligt som skickligt uppfyllde sin plats, kan man med visshet sluta blott deraf, att han bibehöll den först i sex år, under ombytt styrelse af ömsom segrande partier, och sedan, då regeringen blef stadgad i Konungens hand, i elfva år; och att han icke förr ifrån den skildes, än då, inom Riket, i det högsta af dess embeten, hans skicklighet behöfdes."

Riksråd, Kansli-President, Upsala Universitets Kansler — nu blef han allt detta, men var det endast en kort tid, och likväl till dödsstunden. Huruledes han, under den inskränkta tidrymd som blifvit honom beskärd, uppfyllde sina pligter, bevittnades bäst af hans Konung, som, säger Förf., "med tårar emottog underrättelsen om hans död, sedan han flera gånger personligen infunnit sig för att efterfråga hans tillstånd."

"I en tid", yttrar Förf. vidare, "som ifrån den ytterligheten att framställa endast den ljusa sidan af denne Konungs person och regering, synes öfvergå till den andra, att vilja se blott den mörka," anser han lämpligt att rörande Monarkens enskilta krets, till hvilken Creutz hörde, anföra åtskilligt efter Schröderheim, som äfven, och samtidigt, hörde dit. Detta må, som det väl förtjenar, inhämtas genom läsning af sjelfva skriften.

Detsamma gäller, och i än högre mått, om huvudpersonens karakteristik. Ur Marmontels skrifter, ur Schröderheims tal, framför allt ur sitt eget rika tanke- och känslo-förråd har förf. hemtat skiljaktiga men lika friska blomster, och deraf sammanflätat en sann, älsklig, skön teckning af Creutz's personlighet och karakter. Intet deraf kan lösbrytas.

Bland mindre drag har Förf. ej kunnat förbigå den allmänt kända tankspriddhet, som i Frankrike blott väckte ett glädtigt deltagande, men hvaröfver hemma klagades, fastän utan skäl; emedan, såsom Förf. yttrar, "Creutz icke var med sina tankar frånvarande, då saker af vigt skulle åtgöras." — För att till slut kasta en liten färgskiftning öfver denna kanske nog långa artikel, torde ett par små distraktions-anekdoter under Creutz's vistande i Frankrike få meddelas, helst de derjemte icke äro utan sammanhang med vissa delar af Minnes-teckningen.

Således, då Förf. så fullständigt skildrat Creutz's varma kärlek för all vitterhet, har han deruti inbegripit en af dennas förnämsta utgivningar, Dramatiken. Creutz värderade ock högt Teaterns både litteratur och konst, då för tiden i så mycket större anseende, som franska skådeplatsen befann sig på dess mest lysande ståndpunkt. Le Kain, Brizard, M:ll Dumesnil, M:ll Clairon i Tragedien; Préville, Molé, M:e Préville, M:ll Dangeville i Komedien, bildade dä en sällsynt förening af utmärkte konstnärer. Bland dessa hade M:lle Clairons fulländade spel synnerligast tillvunnit sig Creutz's uppmärksamhet, och med denna förenades alltid ett lifligt deltagande. En dag — man spelte någon Tragedi der en omklädning erfordrades — blef entréakten något lång, hvilket i Paris icke gerna fördrages, och allestädes bör undvikas. Creutz, befarande att M:ll Clairon, som förorsakade uppehållet, skulle af Publiken omildt bemötas, gick till henne i klädlogen, fann henne nästan färdig, och återvände nöjd för att Stilla sina grannars otålighet. Men i sin tillfredsställelse slöt han vid bortgåendet dörren i dubbelt lås, och stoppade nyckeln i sin ficka. — M:lle Clairon syntes naturligtvis ej till, och ingen var deröfver mera förundrad än Creutz. Larmet gick crescendo, och blef förfärligt; en aktör måste framträda och anmäla det oförmodade förfallet, hvars upphofsman dock ingen kände. Emellertid var en klensmed efterskickad; allt återkom i sin ordning, och M:ll Clairon, njutande sin uppdagade oskuld till godo, emottogs med handklappningar, i stället för den fruktade uthvisslingen. — Ej förr än sent på aftonen blef galan ändtligen upplöst, då Creutz's kammartjenare framdrog den fremmande nyckeln ur sin husbondes rock-ficka.

Förf. har omnämt Creutz's nära bekantskap med den namnkunnige Gretry, härledd deraf, att denne satt musiken till flera Marmontels Operor, le Huron, Silvain, Lucile, Zemir et Azor, &c. Allt som musiken hann komponeras, profspeltes den vanligen hos Svenska Ambassadören. Nu var Zemir och Azor under arbete, och en bekant Trio, den i magiska spegeln, exeqverades. Man var ej nöjd dermed: Gretry märkte det, och bortgick misslynt. Creutz sade då till Baron Grimm: "Ni, som är Gretrys vän, borde be honom göra en annan trio: den är just brännpunkten, både i pjesen och i partituret." Grimm gick andra morgonen till tonsättaren, den han mötte i porten, med en rulle under armen. — "Jag gissar till ert uppdrag, men det är redan fullgjordt: jag har i natt komponerat en ny trio, och är nu stadd på vägen till Ambassadören." — De följdes åt. Creutz, ganska tillfredsställd med Gretrys villighet att emottaga råd (ett af den verkliga talangens kännetecken), skjöt fram en enorm fåtölj till klaveret, installerade kompositören deruti, samt ställde sig sjelf bakom, med armarna hvilande på den breda stol-ryggen. Trion exeqverades (det är den nu befintliga och af kännare värderade), samt afhördes med största nöje. Knappast var den hunnen till slut, förrän Creutz i sin förtjusning började väldigt applådera, men glömde dervid, att genom den ställning han intagit, Gretrys hufvud nödvändigt skulle hindra hans (Creutz's) händer att behörigen sammanträffa. Dessas ifrigt fortsatta rörelse måste i stället träffa sjelfva Impedimentet, och man lyckades med möda att befria detsamma från utbrotten af denna artistiska entusiasm. — Anekdoten är förtäljd i Grimms Memoirer; och Gretry sjelf, under de senare åren af sin lefnad, bekräftade densamma för en i Paris då vistande Svensk, hvarvid gubben rätt hjertligen log åt denna, som han yttrade, "ganska smickrande, men något för kraftfulla uppmuntran."



Döde i Landsorterna.

F. d. Revisions-Secreteraren och Riddaren af Kongl. Maj:ts Nordstjerne-Orden Johan Michael Winckler, död på Nyqvarns Bruk i Södermanland, den 4 Jan. 1836, i en ålder af 56 år, 9 mån. och 15 dagar.

F. d. Jernkram-Handlaren i Stockholm Jonas Fredric Björkman, efter en långsamt tärande sjukdom, i Haparanda den 21 December 1835, i en ålder af 31 år 10 mån. 7 dagar.

Krono-Befallningsman Eric Zimmerman, på Hofdesta i Westmanland den 31 sistl. Dec. kl. 1/2 1 e. m. i en ålder af 42 år 11 mån. och 26 dagar. Ömt saknad af maka och 4 barn.[6]

Rådmannen och Stads-Fiscalen i Östhammar C. G. Rydbergs d. 19 Dec. 1835, uti en ålder af 51 år 7 månader 25 dagar.[6]

Fält-Kammereraren U. B. Leckzinskys kära maka, Maria Elisabeth Leckzinsky, född Sturtzenbecher, död i Wisby d. 10 sistl. Oct., i en ålder af 42 år 5 månader och 14 dagar. Djupt saknad af make och 7 söner.

Afledne Löjtnanten H. G. Hiorts af Ornäs efterlemnade Enka Fru B. C. Hiort af Ornäs, född Lundström, på Ornäs Sätergård i Dalarne, den 29 December sistl. år, i en ålder af 54 år, 11 månader och 25 dagar,[6]

F d. Fahnjunkaren vid Kongl. Lif-Regementets-Grenadör-Corps, Lars Petter Apelqvists Hustru, Helena Christina Apelqvist, född Strömberg , på Lund i Torpa socken den 1:sta Januari 1836, i en ålder af 46 år, 5 mån. och 2:ne dagar, saknad och sörjd af make och 5 barn[6]

Kopparslagaren Anders Marmers älskade Maka Gustafva Maria, född Frestadius, i Norrköping d. 27 Dec. 1835 efter en lefnad af 50 år och 4 dagar.[6]


Att Coopvardie Kapitenen C. W. Broström afsomnade i Batavia, den 7 sistl. Augusti, 31 år gammal, ömt sörjd och saknad af maka och anhörige.


Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerse-Kollegium, gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Tegelbruks-Ägaren C. G. Husberg anhållit om Patent å en af honom uppfunnen metod, att af Teljsten eller Talk med tillsatts af lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna en af honom jemväl uppfunnen press, hvarvid formarna äro fodrade med linne eller annat tyg; å hvilka uppfinningar Sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat beskrifning, jemte en ritning[7] å förenämde Tegelpress med bifogad förklaring deröfver. Varande beskrifningen af följande innehåll:

"Den massa, som" (för tillverkningen af ofvanuppgifne Tegel, Takpannor och Deglar) "användes, består af Lera och Talk eller Teljsten. Talken pulveriseras på vanliga Bokqvarnar eller valsverk och blandas derefter med leran på samma sätt, som vanlig tegelmassa beredes. Skillnaden i eldfastheten hos detta slags Tegel och den hos vanligt Murtegel börjar att märkbart visa sig, då Talken förhåller sig till Leran som 1 till 6, och tilltager i samma mohn, som Talken ökas, tills förhållandet blir som 16 till 1, hvarefter leran upphör att utgöra tillräckligt bindningsämne för att gifva Teglet den påräknade eldfastheten. Dessa äro de yttersta gränsorna för sammanblandningen af Talken och Leran, och hvilken i öfrigt beror på den grad af eldfasthet, man vill gifva åt Teglet eller Deglarne, och således efter godtfinnande proportionerar."

Och har Kongl. Kollegium, med stöd af Kongl. Patentförordningen af den 13 Dec. 1834, härigenom velat tillägga Tegelbruks-ägaren C. G. Husberg Patent under 10 års tid å den uti ofvan intagne beskrifniag omförmälte metod att af Teljsten eller Talk med tillsats af Lera tillverka eldfast Tegel, Takpannor och Deglar, samt att för slagningen deraf begagna den af Sökanden jemväl uppfunna press med dertill hörande formar, fodrade med linne eller annat tyg, i enlighet med förrberörde af Sökanden ingifne ritning; så att han under nämde tid må äga att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket utöfva berörde uppfinningar samt begagnandet deraf på andra öfverlåta.

Dock är härvid att iakttaga:

1:o Att Innehafvaren af detta Patent bör, så vida han vill detsamma tillgodonjuta, hafva senast inom Tvenne (2:ne) månader härefter, hvarje månad till Trettio (30) dagar räknad, Patentet allmänneligen kungjort, genom införande deraf, till hela dess innehåll, Trenne (3:ne) gånger uti Sveriges Stats-Tidning eller Post- och Inrikes Tidningar;

2:o Att om någon förmenar eller tilltror sig kunna styrka, att de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, varit här i Riket kände och begagnade, innan Patent-Innehafvaren sin Patent-ansökning till Kongl. Kollegium ingaf, eller ock att Patent-Innehafvaren, till vinnande af längre tid för patentets begagnande än vederbordt, oriktigt uppgifvit egenskapen af uppfinningarne, samt någon på grund deraf åsyftar att få Patent-rätten häfven, är honom obetaget att, inom sex (6) månader från den dag Patentet finnes Tredje (3:dje) gången i Stats-Tidningen infördt, sådant klander af Patentet hos Kongl. Kollegium anmäla: Åkommer ej klander af Patentet inom ofvanbestämde tid, äger vidare talan derå ej rum.

3:o Att Patent-Innehafvaren bör, vid påföljd af Patenträttens förlust, såväl inom Tvenne (2:ne) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af de uppfinningar, hvarå detta Patent lyder, som sedermera en gång hvarje år under Patent-tiden hos Kongl. Kollegium styrka att uppfinningarna fortfarande begagnas.

I öfrigt äger Patent-Innehafvaren att, i afseende på användandet af ifrågavarande uppfinningar, tillgodonjuta de förmåner och rättigheter, hvilka Fabriksidkare i allmänhet tillkomma, hvaremot honom åligger, att ställa sig till efterrättelse, hvad de rörande Manufakturerne gällande Författningar innehålla.

Skulle Sökandens Patent-rätt, genom arf eller hvad laglig afhandling som helst, till någon annan inom Sverige bosatt, välfrejdad person öfverlåtas, skall densamma för hvarje annan laglig innehafvare medföra de rättigheter, som med detta Patents lydelse och Kongl. Patent-Förordningen af den 13 December 1834 äro enliga, sedan likväl den nya Innehafvaren sig hos Kongl. Kollegium anmält och Öfverlåtelse-Resolution undfått.

Slutligen har Kongl. Kollegium härmed velat förklara, att detta Patent icke må anses medföra någon öfvertygande visshet derom, att de nu Patenterade uppfiningarne äro nya och här i Riket obegagnade, eller att de kunna med fördel användas. Stockholm den 30 November 1835.

C. D. Skogman.
Joh. Ad. Leijonmark.
A. P. von Sydow.
E. W. Brandel.
O. E. Bergius.
I. N. Borelius.
(Sigill.)

Till och med Torsdagen den 28 dennes, emottages i Banko-Fullmäktiges Expedition, 3 trappor upp i Bankohuset, skriftliga anbud att kostnadsfritt, inom nästkom. Febr. månads utgång vid Tumba Bruk leverera 95 tunnor Råg samt 110 tunnor Korn-Malt; det minsta parti hvarå anbud antages är 10 tunnor. Uppgift af vigt och pris, bör jemte bifogadt prof å Spanmålen åtfölja de ingifvande anbuden. Stockholm den 14 Jan. 1836.


Sedan, genom Bergmästaren G. Nauclers den 18 sistl. December timade död, Bergmästaretjensten uti Nya Kopparbergs Bergmästaredöme blifvit ledig, äga kompetente sökande till berörde tjenst, att deras till kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar från ofvannämnde dag, till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva; ankommande sedermera på Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning, huruvida berörde tjenst kommer att åter tillsättas, eller endast efter förordnande tills vidare förvaltas. Stockholm den 12 Jan. 1836.


Sedan genom förre Mynt- och Bergs-Proberaren Professoren N. W. Almroths den 19 sistl. Dec. vunne befordran till Öfver-Direktörsbefattningen vid Mynt- och Kontroll-Verken, Mynt- och Bergs-Proberaretjensten blifvit ledig; så äga kompetente sökande till nämde tjenst att deras till Kongl. Maj:t ställde underdåniga ansökningar, med bifogade tjensteförteckningar, inom 56 dagar, från ofvanberörde dag till Kongl. Bergs-Kollegium ingifva. Stockholm den 12 Jan 1836,


Sedan Kongl. Maj:ts och Rikets Stats-Kontor genom Cirkulär-Bref af den 29 Oktober 1828, grundadt på Kongl. Maj:ts Nådiga Bref af den 8 i samma månad, förordnat, att de Depositioner, som uti Landt-Ränterierne stått i fulla 10 år och deröfver, eller som hädanefter blifva 10 år gamla, skola till återlyftning uppsägas, och uti Stockholms Läns Landt-Ränteri följande Depositionsmedel innestå, nemligen: 1825 Januari den 7, And. Alrich, böter och vittnes-ersättning enligt Söderköpings Sjö-Tulls-Rätts Utslag den 16 December 1824, ådömde Betjenten J. Ålin emot J. P. Sjöberg, 1 R:dr 32 sk.; Mars den 2, Regementsskrifvaren Palm, husrötemedel tillhörige Roslags Sqvadron af Kongl. Lif-Regements-Brigadens Dragon-Korps, återstående 91 R:dr 35 sk. 8 r:st.; Mars den 17, Sv. Theorell, kostnader i följd af Kongl. Kommerse-Kollegii Utslag, för 69 st. Bomullslärfters förande lill Borås och åter till Stockholm, 51 R:dr 37 sk 6 r:st.; Maj den 20, S. af Klinteberg, böter till Lagman Laurins disposition, i följd af Kongl. Svea Hof-Rätts Utslag den 11 Mars 1825, 8 R:dr 16 sk.; Maj den 27, Assessor Dubbe, böter, i följd af Kongl. Krigs-Hof-Rättens Utslag den 23 Mars 1825, emot Kapiten Haverman, 6 R:dr 32 sk.; November den 12, Erik Jansson i Hellsjö, rättegångskostnad, i följd af Lagmans-Rättens Dom den — Oktober 1825, 3 R:dr; alltså varda vederbörande härmedelst antydde, att inom natt och år från nedanskrifne dag sig hos Konungens Befallningshafvande härstädes anmäla till medlens återlyftning, och dervid ej mindre förete de utfärdade Depositionsbevisen, än med Domar och Utslag m. m., styrka sin äganderätt till de nedsatte medlen, för att, efter fordringsanspråkens pröfning och godkännande, emot Depositions-attesternes återställande undfå anordning å beloppen. Kommandes de af ifrågavarande Depositioner, till hvilkas uttagande någon i behörig ordning sig icke anmält, att, efter den föreskrifne tidens förlopp, insändas till Kongl. Stats-Kontoret, för att på särskilt Räkning i Rikets Ständers Bank insättas, då sedermera den eller de, som af gällande orsaker öfverskridit den utsatte terminen, må hos Kongl. Stats-Kontoret behörigen styrka sin rätt till de Depositions-medel en hvar önskar återfå, hvilka, då anspråket finnes grundadt, af Kongl. Stats-Kontoret anordnas. Stockholm, i Lands-Kontoret, den 28 December 1835.

C. H. Rålamb.
C. M. Gyllenhoff.

Som endast tvenne kompetente Sökande sig anmält till erhållande af den vid Kongl. Götha Artilleri-Regemente lediga Regements-Läkarebefattning, och Kongl. Maj:t, i anledning deraf, uti Nådig Skrifvelse den 5 December förlidet år, anbefallt Dess Sundhets-Kollegium att i allmänna Tidningarna ånyo kungöra ifrågavarande Regements-Läkaretjenst såsom ledig, samt med förnyadt och kompletteradt underdånigt förslag inkomma; alltså får Kongl. Kollegium, med utsättande af ny ansökningstid, förelägga hugade och kompetente Sökande att sina ansöknings-handlingar till tjensten ingifva i Kongl. Kollegium inom 30:de dagen efter det detta kungörande finnes i Sveriges Stats-Tidning första gången infördt. Stockholm den 4 Januari 1836.


Vid Kronobergs Kongl. Regemente är, genom Bataljons-Läkaren Carl Fredric Anderssons den 19 dennes timade död, en Bataljons-Läkarebeställning med lön på stat vorden ledig, hvilket till efterrättelse hugade och kompetente Sökande, som böra sina ansöknings-handlingar ingifva till Kongl. Sundhets-Kollegium inom 30 dagen efter det denna annons finnes i Officiella Tidningen första gången införd, härmedelst kungöres andra gången. Stockholm den 31 December 1835.


Respektive Herrar Delägare uti Ångfartyget Kometen, behagade till den årliga Bolagsstämmans hållande, sammanträda på Stadshuset i Norrköping Torsdagen den 18 nästkommande Februari, kl. 10 f. m., då äfven qvittenserna å det inbetalta Aktiebeloppet böra medhafvas, för att utbytas mot Aktiebref.

Direktionen.

Notifikationer.

ÅRS-PROKLAMATA, STÄMNINGAR OCH DOMAR
I SKULDFORDRINGS- OCH KONKURSMÅL.

= Att Rådhus-Rätten i Götheborg, genom offentlig stämning, inkallat Klensmedsmästaren J. F. Hellmuths samtlige Borgenärer till den 22 Febr. innev. år 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar, vid talans förlust, lagligen bevaka; varder härigenom kungjordt andra gången.

= Rådhus-Rätten i Alingsås inkallar, jemlikt utfärdad årsstämning, aflidne Handlanden P.G. Wingenblixts och hans eflerlemnade Hustrus Carolina Bagges samtliga Borgenärer till den 29 Augusti 1836, kl. före 12 å dagen, att sina fordringar vid talans förlust lagligen anmäla; hvilket första gången kungöres.

= Genom utfärdade offentliga stämningar har Rådhus-Rätten i Alingsås kallat, och förelagt 1) afl. Handlanden P. G. Wingenblixts efterlemnade Barns samtliga Borgenärer att den [ 4 ]7 Mars 1836; 2) Målaren L. G. Wallinders, och 3) Gästgifvaren W. Jägerströms och hans Hustrus Johanna Lindblads samtliga Borgenärer att den 28 Mars 1836, före kl. 12 sina fordringar lagligen bevaka, vid förlust af talan och betalningsrätt; hvilket första gången kungöres.

= Marstrands Rådhus-Rätt afkunnar, Måndagen den 15 Februari 1836, kl. 12 på dagen, Dom uti Urarfva målet efter aflidne Hökaren J. Pettersson. Marstrands Rådhus den 31 December 1835.

= Waxholms Rådhus-Rätt har genom offentlig årsstämning förelagt afl. Handlanden Elias Bolins samtliga Borgenärer att före kl. 12 å Måndagen den 1 nästkommande Februari, inför Rådhus-Rätten gifva sina fordringar uti bemäldte aflidnes Sterbhus skriftligen eller mundtligen an, på sätt och vid den påföljd som 9 Kap. i 1830 års Konkurs-Lag förmäler. Waxholms Rådhus den 28 September 1835.

= År 1836 den 2 Februari afkunnas Sjöns Tingslags Härads-Rätts Domar uti Pehr Pehrssons i Öden och afl. Pehr Mattssons i Birsta Konkursmål; hvilket till vederbörandes efterrättelse härmed tillkännagifves.

= Genom årsstämning af den 9 Mars 1835, har Lindes och Ramsbergs Bergslagers Härads-Rätt kallat afl. Protokolls-Sekreteraren Fredr. Cederborghs samtelige Borgenärer att sist innan kl. 7 på aftonen å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting med berörde Härad, som näst efter natt och år infaller, vid talans förlust gifva sina fordringar skrifteligen eller munteligen an; hvilket andra gången kungöres.

= Lysings Härads-Rätt kallar Lif-Grenadieren Johannes Stoltz's och hans Hustrus samtlige Borgenärer, att vid förlust af all vidare rätt och talan derå, å andra Rättegångsdagen af det Lagtima Ting i Häradet, som först infaller Sex månader efter den 30 Oktober 1835, sina fordringar lagligen bevaka och styrka; hvilket härigenom kungöres 2:dra gången.

LAGFARTS-ÄRENDER.

= Att Rådhus-Rätten i Nyköping, genom beslut den 14 December 1835, då Arbetskarlen Gustaf Sundström sökte Lagfart å halfva Gården i nämde Stad under portnummer 91 och första Qvarteret, som han å offentlig Auktion sig tillhandlat af Arbetskarlen A. Wetterbergs Enka Catharina Thunholm föreskrifvit, enär säljarens åtkomst till samma Egendom icke lagligen styrkas kunde, att den eller de, som förmente sig till ifrågavarande halfva gård äga någon rätt eller emot försäljningen deraf hade något att påminna, skulle inom 6 månader, ifrån den dag denne annons uti Sveriges Stats-Tidning finnes tredje gången införd, vid Rådhus-Rätten genom laga Stämning göra sina anspråk gällande, kungöres första gången.

= Den som har något klander emot Lagfart å det köp hvarigenom Kapiten P. E. Wendell för (1000) R:dr Banko af Uppsyningsmannen P. Hansson tillhandlat sig Tomterne N:s 137 samt 138 i Åhus By, bör sådant i Laga ordning anmäla. Åhus den 19 Dec. 1835.

TESTAMENTS- OCH ARFS-ANGELÄGENHETER.

Utdrag af Domboken hållen hos Rådhus-Rätten i Waxholm den 2 November 1835.

Kyrkoherden Herr P. O. Årre företrädde och med anmälan att Gårdsägaren Zacharias Lundahl nyligen aflidit, inlemnade i bevakningsafseende ett, till förmon för Waxholms Skolæ-Kassa upprättadt, så lydande Testamente:

"Efter moget betänkande har jag beslutat och härmed förordna velat att, efter min död, som i anseende till min nu varande sjukdom lärer snart inträffa, skola af behållningen i Boet Fyra hundrade (400) Riksdaler Bankosedlar utgå och till evärdelig ägo tillfalla Waxholms Stads Skolæ-Kassa; och skall det åligga Pastor i Waxholm såsom Inspector-Scholæ att desse penningar oafkortade indrifva och till Skolans förmån på fördelaktigaste sätt förvalta.

Detta mitt Testamentariska förordnande, som företrädesvis gälla skall, har jag af fri vilja med mitt namns undersättande bekräftat, som skedde i Waxholm den 11:te Oktober 1835.

Zacharias Lundahl.

Att f. d. Studeranden Zacharias Lundahl vid fullkomligt redig sinnesförfattning, låtit sig detta testamentariska förordnande i vår gemensamma närvaro föreläsas och detsamma underskrifvit och förklarat att detta vara af fri vilja och med fullt förstånd vara dess bestämda vilja; intygas af oss på en gång närvarande vittnen. Waxholm den 11 Oktober 1835,

N. S. Corin.
J. H. Windrufva."

Sedan detta Testamente, hvarvid jemväl fanns fogad en bestyrkt afskrift, blifvit ljudeligen uppläst, uppgaf Kyrkoherden Årre tillika, att aflidne Lundahls närmaste skyldemän skulle vistas å aflägsne och från hvarannan skiljde orter; hvadan domstolen på hemställan derom fann skäligt föreskrifva att Testamentet skulle införas tre gånger i allmänna Tidningarna och sålunda kommuniceras med den aflidnes närmaste skyldemän, hvilka sednare äga att inom natt och år derefter anställa den klandertalan, hvartill de kunna finna sig befogade. Ut supra.

På Rådhus-Rättens vägnar,
Carl Gustaf Rosén.

Likheten med Originalhandlingen intyga

G. Åkerberg.
P. B. Lindeblad.

= Demoiselle Brita Bruse född i Odensviks Församling af Westmanlands Län, afled härstädes sistlidne September månad, och äga de som kunna göra Lagligt anspråk på hennes qvarlåtenskap att sig anmäla hos undertecknad Boets Utredningsman. Köping den 15 Januari 1836.

Jean Hök,
Stads-Fiskal.

= Genom ett den 28 Augusti 1834, i vittnens närvaro upprättadt och vid Stockholms Stads Ädle Justitiæ-Kollegium och Förmyndare-Kammare lagligen bevakadt inbördes Testamente, hafva Kantorn vid Mariæ Madalenæ Församling, Carl Sandborg och dess Hustru Catharina Margaretha Sandburg, född Elfström stadgat, att hvilkendera af dem den andra öfverlefver, skall ensam och allena behålla och efter behag disponera all deras Egendom, både löst och fast såsom laglig och välfången Egendom, utan intrång af någonderas arfvingar; hvilket i anseende till ena makans Catharina Margaretha Elfströms år 1835 timade död, härmedelst första gången kungöres; ägandes den aflidnas arfvingar, att inom natt och år efter det denna annons blifvit tredje gången införd, klander å berörde Testamente anställa, om de dertill finna sig befogade.

= Genom muntligt, inför Rådhus-Rätten i Lidköping lagligen styrkt och bevakadt Testamente, har numera aflidne Pigan Anna Maria Häggren tillagt dess Dotter Christina, gift med Rådmannen i Sköfde L. Torin, sin efterlemnade qvarlåtenskap, bestående uti en Koffert med deruti förvarade klädespersedlar m. m.; hvilket Anna Maria Häggrens öfriga okända Arfvingar härigenom tillkännagifves, med erinran, att de, enligt bemälte Rådhus-Rätt, under den 20 Mars sistl. år, meddelade beslut äga att, i fall de finna sig dertill befogade, inom natt och år härefter, ofvanberörde Testamentariska förordnande i laga ordning klandra.

= Drängen Bengt Andersson, född i Södra Jordstorp, Grenna Socken, är död den 31 Februari 1835; den som vet sig vara rätt Arfvinge till hans qvarlåtenskap, får anmäla sig hos mig inom natt och år; min address är Grenna ock Reaby

Jonas Hägg.

DIVERSE LEGALA NOTIFIKATIONER.

= Med åberopande af åtvarningen i Stockholms Degblad år 1834 N:o 271, 276 och 277, får undertecknad härmedelst förnya densamma och tillkännagifva, att ej någr varor af hvad slag som heldst, böra å min räkning aflemnas utan min egenhändiga skriftliga reqvisition; om den ej företes är ingen liqvid af mig att förvänta. Stockholm den 19 Januari 1836.

A. W. Forsslund.
Protokoll-Sekreterare.

= Som Qvinnspersonen Botilla Radin, härstädes ämnar ingå Äktenskap med Arbetskarlen Nils Olsson, men ej kan förete hinderslöshetsbetyg; anmanas de, som hafva något deremot att invända, att sådant inom den i Författningarne bestämda tid, hos undertecknad, Kyrkoherde i S:t Petri Församling, anmäla. Malmö den 12 Dec. 1835.

A. P. Gullander.

= Om förre Fält-Jägaren vid Jemtlands Kongl. Regemente, Jonas Berggren, som för 13 år sedan från orten afvek och sedermera skall uppehållit sig i Norrige, ännu lefver, må han inom natt och år ifrån tredje kungörandet häraf, infinna sig hos sin Hustru, som ännu uppehåller sig inom nedanskrefne Församling. J annat fall träder hon i annat gifte; hvilket första gången tillkännagifves. Berg den 5 Dec. 1835.

J. Östlund.
P. L.

= Författningarne likmäkmätigt, få vi härmed tillkännagifva att vårt hittills varande Handels-Bolag under nedanstående firma med denna dag upphört; och att hvar och en utaf oss för enskilt räkning och i eget namn fortsätta affärer. Helsingborg den 31 Dec. 1835.

Krook & Hallberg.

= För alla de fordringar uti afl. Kofferdi-Skepparen J. E. Stockhaus's Konkursmål, som blifvit lagligen bevakade och fasställde, lemnar undertecknad, Massans ene Syssloman, slutlig och full liqvid, efter den 1 nästkommande Februari, då jemväl den upprättade Kuratelsräkningen torde blifva granskad samt Sysslomannen erhålla decharge. Stockholm den 7 Jan. 1836.

C. N. Kolmodin,
Boende i Huset N:o 9, vid
Södermanlandsgatan.

= I anseende till de många göromål som äro förenade med den tjenstbefattning jag innehar, har jag, såsom uppgifven utredningsman i afl. Anders Månssons på Ullasjö Stom Sterbhus, afsagt mig detta bestyr, och öfverlemnat hela befattningen till Hr Postmästaren E. G. Björk och tillförordnade Förmyndare; hvilket härmed tillkännagifves. Ulricehamn och Säm den 21 Dec. 1835.

J. Aneléen,
Krono-Länsman.

Med anledning af ofvanstående tillkännagifvande, behagade alla, som med afl. Anders Månssons Sterbhus hafva oafslutade affärer, att vända sig direkte till undertecknad, under adress: Svenljunga.

Erik Gustaf Björk,
Postmästare.

AUKTIONER.

= Genom Auktion som Lördagen den 6 nästinstundande Februari, kl. 12 på dagen, anställes inför Kongl. Styrelsen öfver Fängelser och Arbets-Inrättningar i Riket, kommer för härvarande Södra Korrektions-Inrättnings behof, att af den minstbjudande upphandlas 1000 alnar grått Vadmal samt 900 alnar Foderväf; börandes dessa väfnader omkostnadsfritt för Kongl. Maj:t och Kronan vid Inrättningen vara lefvererade inom nästkommande Februari månads utgång. För öfrigt meddelas till hugade Spekulanters kännedom, att förseglade anbud, hvilka böra skrifvas särskildt för hvarje väfnadsslag, kunna inlemnas till kl. 12, dagen näst före Auktionen, hvarefter de vid Auktionstillfället i Spekulanternes närvaro öppnas, för att med de mundtliga buden jemföras, att Kongl. Styrelsen förbehåller sig rättigheten att pröfva de skeende anbudens antaglighet, samt ändtligen att vid leveransernes fullgörande, kommer att tillämpas Kongl. Auktions- och Besigtnings-Reglementerne för Landt- och Sjöförsvaret af den 20 Dec. 1825; börande inroparen derjemte, för leveransens verkställande ställa till vederhäftigheten pröfvad och godkänd borgen. Närmare upplysningar kunna erhållas uti Kongl. Styrelsens Kammar-Kontor. Stockholm den 9 Jn. 1836.

= Genom öppen och frivillig Auktion, som Onsdagen den 17 instundande Februari, kl. 11 f. m., hålles å Veterinär-Inrättningens lokal vid Carlstad, kommer Egendomen Bäck, 2 mantal frälse, i Carlstads Län, Näs Härad och By Socken, att till den högstbjudande försäljas. Egendomen, som har 4 Dagsverkstorp och en utmärkt bördig jordmån, men knapp skogstillgång, äger en ypperlig belägenhet vid Byelfven och stora segelleden, med en Lastageplats och Faktori som lemnat betydlig årlig inkomst. Mangården med 2 våningars Corps de Logis under Schiffertak, ligger helt nära Kyrkan och en fjerdingsväg från stora landsvägen emellan Carlstad och Åmål. På denna Egendom födes för närvarande 5 Hästar, 8 Oxar, 45 Kor och Ungboskap samt ett mindre antal Får. Af utsädet 13 à 15 tunnor Hvete och Råg samt 80 tunnor Vårsäd, beräknas afkastningen i medelmåttiga år, till 16 tunnor Hvete, 80 tunnor Råg, 50 tunnor Ärter och Korn, samt 350 tunnor Hafre. Ett Bankolån af omkring 2600 R:dr mot 4 proc. samt ett Kassalån af 2250 R:dr emot 6 proc. få i Egendomen innestå och resten af köpeskillingen liqvideras: 1:o med intecknad Revers å 5000 Rdr, hvilka emot 5 proc:ts ränta få innestå i 3 år och sedermera betalas efter ett års förutgången uppsägning, 2:o med köparens Revers å 3000 R:dr, försedd med antaglig borgen, att med 6 procents årlig ränta betalas efter ett års förutgången uppsägning, samt 3:o med kontant erläggande af återstoden innan tillträdet af Egendomen, som sker den 25 Mars detta år. Om vilkoren i öfrigt och Egendomens närmare beskaffenhet lemnas underättelse af Kammar-Rätts-Rådet C. C. Munthe i Stockholm och af Kamereraren C. G. Nyström i Carlstad.

= Enligt Hrr Kreditorers i Bagaren Bromans gäldbundan Bo vid sammanträdet den 21 sistl. fattade beslut, kommer Bromans i Vestra qvarteret, Nordan ån, ägande Gård N:o 4. den 28 nästk. Januari 1836, å Auktion till försäljning i uppslag att utbjudas, som Inteckningshafvare och Fordringsägare tillkännagifvit. Arboga den 28 December 1835.

Joh. Jonsson Nordström.

= Genom öppen och frivillig Auktion försäljes å Stadens Auktions-Kammare Måndagen den 25 innevarande månad, kl. 12 på dagen, Mälare-Jakten Friheten kallad, byggd här i Örebro af Ek och Furu på Kravel om 29 och 89/100:dels svåra Lästers drägt, med i godt stånd varande så stående som löpande gods jemte öfriga inventarier; kunnande hugade Spekulanter vid Schebäcks Lastageplats, der Fartyget, ligger, om dess beskaffenhet taga underrättelse. Betalningsvilkoren uppgifvas vid Auktionstillfället. Örebro den 6 Jan. 1836.

På Auktions-Kammarens vägnar,
J. C. Heidenberg.

BORGENÄRS-SAMMANTRÄDEN.

= Fordringsägarne uti aflidne Jägmästaren C. G. Gardtmans, på Weda, Konkurs, kallas att Onsdagen den 10 Febr., kl. 11 på förmiddagen, sammanträda på Källaren Kronan i Stockholm, för att genomse Bevaknings-Protokollet, samt rådgöra om flere Massans angelägenbeter.

Anders Ersson i Håsta.
Anders Jansson i Rickeby.
Kuratorer.

= Viktualiehandlanden i Upsala J. O. Lejströms Kreditorer, kallas att sammanträda å Hr Hjertmans Källare härstädes, Onsdagen den 17 Februari, kl. 4 e. m., för att taga kännedom om Boets ställning samt öfverlägga om Massans öfrige angelägenheter. Upsala den 17 Januari 1836

Kuratorer.

= Samtelige Kreditorer uti Bonden Fredrik Janssons, i Wik, Konkurs, behagade sammanträda den 28 Jan. 1836, å Värdshuset Pickhus, kl. 3 e. m., och erinras att de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut.

Syssloman.

= Samtlige Borgenärer uti aflidne Slagtare-Enkan Anna Maria Kahns, född Westerberg, gäldbundna Bo, behagade sammanträda Onsdagen den 27 dennes, kl. 12 förmiddagen, uti det Rum, som å Börskällaren dertill anvises, för att besluta i afseende på gjorda köpe-anbud så väl på fasta som lösa Egendomen tillhörig bemälte Konkursmassa; och erinras om Konkurs-Lagens föreskrift i anseende till frånvarande Borgenärer. Stockholm den 12 Jan. 1836.

Syssloman.

= Samtlige Hrr Fordringsägare uti Hr Assessoren och Ridd. C. U. Romans Konkurs, kallas härigenom till sammanträde hos ena Sysslomannen Häradshöfdingen P. F. Lundgren i Kalmar, å Lördagen den 30 Jan. 1836, kl. 3 e. m., att emotatga slutliga redogörelsen för Sysslomännens förvaltning, samt det opriorierade Borngeärerne, återstoden af deras dividend. Kalmar den 24 Dec. 1835.

Syssloman.

= Aflidne Assessoren E. D. Wingstedts samtlige Borgenärer behagade Måndagen den 25 dennes, kl. 4 e. m., sammanträda å Källaren Hamburger Börs vid Jakobsgränd, för att granska Gode Männens redovisning samt besluta om fasta Egendomens försäljning, underhåll för Enkan och barnen jemte andra Massans angelägenheter; och erinras om Konkurs-Lagens föreskrift, att de frånvarande få åtnöja sig med de närvarandes beslut. Stockholm den 16 Januari 1836.

Sysslomännen.

= Gelbgjutaren J. E. Lindboms Kreditorer kallas att sammanträda Lördagen den 23 dennes, kl. 5 e. m., hos Källarmästaren Hasselgren i Jakobs gränd, för att meddela undertecknade Instruktion, besluta om underhåll för Gäldenären, hans hustru och 7 barn, m. fl. ämnen. Börande Gäldenären sig jemväl infinna. Stockholm den 15 Januari 1836.

Gode Männen.

= Vice Auditörn Joh. Haggströms Hrr Borgenärer behagade (till angelägen öfverläggning) sammanträda å källaren Nya Sveriges Vapen, Måndagen d. 25 Januari, kl. 5 eftermiddagen.

= Hofmålaren Johan Schagerborgs Hrr Kreditorer, behagade sammanträda hos Gäldenären uti dess logis, Huset N:o 32 vid Mäster Samuels gränd, Fredagen den 22 innev. Jan. månad, kl. 5 e. m.; och erinras att de frånvarande fordringsägarne få åtnöjas med de beslut, som af de tillstädeskommande fattas.

God Man.

= Samtliga Borgenärer uti f. d. Nämndemannen Hans Mattssons, i Skålsmars Konkurs, behagade sammanträda å Källaren Södermalm vid Göthgatan i Stockholm, Lördagen den 23 dennes, kl. half 6 e. m. för att höras och besluta öfver följande ämnen, nemligen: 1) Hvilka åtgärder som skola vidtagas, med en af Gäldenären uppgifven, på börd och rättegång, grundad tillgång, hvars möjliga erhållande likväl fordrar förskjutande af en större summa penningar, än Massans disponibla tillgångar medgifva. 2) Huru förhållas bör med ett af Gäldenären, som tillgång uppgifvit Donationsbref. 3) Huruvida några pantsatta Reverser skola för Massans räkning inlösas. 4) Huruvida hittills vidtagna åtgärder med fordringars indrifvande godkännas, och om på lika sätt med de öfriga skall förfaras. Om frånvararande Borgenärers skyldighet att åtnöja sig med de närvarandes beslut erinras. Stockholm den 16 Januari 1836.

God Man.

Annonser.

TILL SALU.

= I Utter & Comp. och de flesta Boklådor i Stockholm och Landsorterne à 2 R:dr Banko: Andeskåderskan ifrån Prevorst; meddelanden öfver menniskans inre lif. samt det nära sambandet emellan Andeverlden och vår Verld af Just. Kemer; öfversättning af J. W. Tullberg: 2:ne delar, komplett.

= Georgia Bomull, gammal Jamaica Rom och Arrack, Portvin på qvartpipor och buteljer, samt fina Franska Viner på buteljer, finnas till salu uti Huset N:o 9 vid Hornsgatan, 2 tr upp, hos Lars Peter Norman.

= Skattehemmanet N:o 71 och 72 Gredby, 3/4 mantal i Nettraby Socken, Medelstads Härad och Blekinge Län, beläget 1/8 mil från landsvägen, 1/8 mil från Skillinge Gästgifvaregård, 1 1/4 mil landvägen, samt 3/4 mil sjö- och vintervägen från Carlskrona. Detta Hemman äger det ypperligaste läge, fördelarne af en bördig jordmån, tillräcklig skog och betesmark, samt är skildt från gemenskap med byelag; det har 2 våningars manhus, tillräckliga uthus, Bränneri med en lycklig belägenhet, trädgårdar med utvalda fruktträd och flere andra icke obetydliga förmåner. I stället för reservskjuts, håller det brefbäreri, som bestrides af en dertill legd gosse; samt rustar för 1 1/2 Båtsman. Hugade köpare kunna om närmare upplysningar vända sig till Öfver-Kommissarien W. Gynther i Carlskrona.

= Af Rörstrands Fabriks tillverkning, finnes Apotheksburkar, evaporations-skålar, smöraskar samt mortlar med och utan pip af diverse storlekar med tillhörande stötar, allt af äkta stenpostlin; samt af Fabrikens vanliga flintpostlin, Thé-servicer af ny modell, tryckta med 2:ne färgor, äfvensom dylika målade med flere färgor, Handkannor med fat, nytt mönster med flere färgor, Thé- och Caffe-gods, blått och svart med flere under årets lopp tillkomne nya mönster, Bords-servicer i blått och svart med Engelska och Svenska vyer; alltsammans till Fabrikspris i Fabrikens magasin vid Riddarhustorget, samt äfven vid Fabriken, der köpare erhålla den, för kontant betalning vanliga rabatten.

DIVERSE.

= Ibland det med Skonerten Anna Catharina, i November månad detta år hit öfverförde styckegods, är upphemtadt ett paket gröna Klippingshandskar med påskrifven adress (Herr Westerberg, Sundsvall) som egaren dertill kan igenfå, då anmälan derom göres hos undertecknad. Sundsvall den 19 December 1835.

P. Wiklander.
Skeppare.

En Landtegendom, som är försvarligt bebyggd och belägen nära vatten, helst så, att Vatten-Verk der finnes eller kan anläggas. Såsom köpeskilling erbjudas 15 till 25,000 R:dr B:ko, hvaraf största delen kan erhållas, kontant. Den, som har en sådan Egendom att sälja behagade afsända en noggrann beskrifning å Egendomens beskaffenhet, jemte uppgift af priset till Aktuarien J. Hagelin, hvars address är Norrköping.

= Uti början af April månad förl. år, afslöts handel om diverse Vestgöte-varor, emellan Vestgötehandlanden Anders Svensson och Lärftskramhandlaren Carl E. Blomberg, enligt accepterad räkning till ett belopp af 287 R:dr 14 sk. R:gs; men som den samma år för rätta ägaren förkommen, så varder förenämnde räkning dödad, i hvars hand den vara må.

— Trädgårdsdrängen David Friberg omkom vådligen den 8 sistl. November vid Hornsberg; dess qvarlåtenskap var otillräcklig till Begrafningsomkostnaderna.

= Mit Beziehung auf die, den Stralsundischen Zeitungen ausführlich inserirten, Proclamen vom heutigen Tage, werden alle und jede, welche an die Verlassenschaft des, im vorigen Monat auf der fürstlichen Freiheit bei Franzburg verstorbenen, Herrn General-Majors und Ritters Karl Axel von Normann aus irgend einem Grunde Rechtens Forderungen und Ansprüche machen zu können dafür halten, hiemit geladen, solche in einem der folgenden Termine, als

den 21sten December dieses Jahres öder am 11ten oder auch am 30ten Januar künftigen Jahres, Morgens 10 Uhr,

vor dem Königl. Hofgericht rechtsbeständig anzumelden und nachzuweisen, bei Strafe der, am 19ten Februar künftigen Jahres, Morgens 10 Uhr, zu erkennenden Präclusion und gänzlicher Abweisung.

Datum Greifswald, der 19. November 1835.

Königl. Preuss. Hofgericht von Pommern und Rügen
v. Möller, Präses.

Stockholm, tryckt i Stats-Tidningens Botryckeri.
(Baggensgatan, Huset N:o 25.)

  1. Correspondance Générale, årtalet 1764.
  2. Welches, var ett slags öknamn, hvarmed Voltaire, i sin förtroliga brefvexling, betecknade de oupplyste.
  3. Il faut que la téte ait tourné au Sénat de Suède...
  4. Denne, ehuru filosofernas och encyklopedisternas förtroliga vän, är i den vittra verlden endast känd såsom Voltaires korrespondent. Han var Directeur du Vingtième, eller Chef för en Afdelning i Finans-Ministeren, som hade bestyret med en Tjugonde-pennings-afgift (le sou par livre), hvaraf benämningen ock härleder sig.
  5. Åminnelse-tal öfver Riks-Rådet Grefve Creutz, hållet inför Wetenskaps-Akademien, 1787.
  6. 6,0 6,1 6,2 6,3 6,4 Hvilket endast på detta sätt slägtingar och vänner tillkännagifves.
  7. Denna ritning med deröfver bifogad förklaring förvaras hos Kongl. Kollegii Registrator, och kan hos honom få beses.