Post- och Inrikes Tidningar 1862-06-23

Post- och Inrikes Tidningar N:o 142 (A). Lördag 23 juni 1862

Index

POST- och INRIKES TIDNINGAR.

N:o 142 (A). Tvåhundra-adertonde årgången.
Stockholm Måndagen den 23 Juni 1862.

PRENUMERATION och UTDELNING: Holmbergska Bokhandeln, St. Nygatan N:o 10; samt hos hrr O. Boström, Svartmangatan N:o 22, Almlöf, Bollhusgränd N:o 7; Ingmanson & Johanson, Jerntorget N:o 83: Zetterstedt, Österlånggatan N:o 4; Hennig, Regeringsgatan; Björkman, Regeringsgatan N:o 34; Comstedt, Regeringsgatan N:o 67; Lundvall, Fredsgatan; Lindström, Brunkebergstorg N:o 11; Nelson, Drottninggatan N:o 46; Wallin, Drottninggatan N:o 75; Sundström, Hötorget; Ullman, Arsenalsgatan N:o 4: Broms, Norrlandsgatan N:o 5; Heinrich, Norrlandsgatan N:o 38; Lindman, Nybrogatan; Berglöf, Storgatan N:o 14; Gällstedt, Hornsgatan N:o 9; Lindström, Göthgatan N:ris 29 & 50, och Hessler & Komp., Göthgatan N:o 11. — PRIS: för helt år 12 R:dr; för halft 6 R:dr 50 öre; för fjerdedels år 3 R:dr 50 öre Riksmynt. — ANNONSERNA böra inlemnas, skrifna med läslig stil, särdeles hvad namn och ställen angår, i Holmbergska Bokhandeln och betalas med 10 öre för hvarje rad om 40 à 44 typer; hvarje begagnad rad beräknas såsom fylld. Privatas Annonser, inskickade utan bestämd betalning, införas ej. — LÖSNUMROR à 10 öre Riksmynt. — BYRÅ och TRYCKERI, Lilla Nygatan N:o 25, Stockholm.

Post- och Inrikes Tidningar utgifvas i dag, Måndag, under N:o 142 (A) och 142 (B).

Verldsexpositionen i London.

Förteckning å artiklar, som från Sverige blifvit afsända till den internationella utställningen i London.

Klassen 1. Metallurgiska och mineralprodukter.

a) Jernmalmer, tackjärn, stångjärn, stål och gröfre plåt: Lundhqvist, G. A., Nyköping: stångjern och jernplåt samt puddelstål; Zethelius, W., Surahammar: knutar af stångjern, puddelstål och ångpanneplåt; Hofors bruksegare: jernmalmer, tackjern, stångjern och Bessemer-stål; Gussander, A. F.: gevärsjern och en deraf tillverkad gevärspipa; Rönnöfors bolag, Jemtland: myrmalm och deraf tillverkadt tackjern samt stångjern, kallt knutet och vridet; v. Stockenström, Åker: jernmalm och kanontackjern; Högbo bolag: jernmalm, tackjern, Bessemer-stål och jern, det sednare kallknutet, samt kallt drifven plåt af Bessemer-jern; Siljansfors bolag: jernmalmer, tackjern, Bessemer-stål och jern valsadt; Lindberg, C, Carlsdal: Bessemer-stål, smidt och kallvridet; Hermansson, C, grefve, Ferna: stångjern, stål brändt och uträckt; De Maré, G., Toverum: gjuttackjern; af Harmens', H. O., arfvingar, Fogelfors: sjö- och myrmalm samt gjuttackjern; Dannemora grufveegare: jernmalmer och bergarter; Garpenbergs bruk: jernmalm, tackjern och stångjern; Ekman, G., Lesjöfors: tackjern; Horndals bruk: jernmalm, tackjern, stångjern; Österby bruk: tackjern, stångjern och stål; Rettig, C. A., Kihlafors: gjutstålsgöten, räckt gjutstål af sammansmält tackjern och stångjern, gevärsjern; Häfla bruk: stångjern och brännstål; Cederblom, J.: jernmalm från Blanka grufva i Örebro län; Gysinge bruk: Tackjern och stångjern; Söderfors bolag: tackjern och stångjern; Östberg, C, Elfkarleön: tackjern och stångjern; Mossgrufve bolag, Norberg, jernmalmer; Bispbergs grufvebolag: en jernmalmsluff om 20 ctr: Elfstorps bruk: jernmalm, tackjern, stångjern; Fleetwood, S., baron, Sälboda: jernmalm, tackjern och stångjern; Hamilton, H., baron, Boo: stångjern och stål samt bränntorf; Killander, F., Lindefors: jernmalm, tackjern och stångjern; Klosters bruk: jernmalm, tackjern, Bessemer-stål, räckt och valsadt, valsade stålplåtar; Mölnbacka bolag: stångjern och brännstål; Stora Kopparbergs bergslag: jernmalmer, tackjern, stångjern och stål från Svartnäs, Lindesnäs m. fl. verk; Sjögréen, C. W., Bruzaholm: sjömalmer; Svanå bolag: tackjern, stångjern, vridet och knutet; Ulff, C. R., Wikmanshyttan: stångjern och gjutstål eller Uchatii method; Wermlands lokalkomité: jernmalmer, bergarter och mineralier från provinsens förnämsta grufvor; Örebro d:o: jernmalmer från Nora m. fl. bergslager; Fredriksbergs bolag: jernmalm, tackjern och stångjern samt brännstål; Hellefors bolag: jernmalm, tackjern och valsadt stångjern; Smedjebackens valsverks bolag: valsadt stångjern; Baldersnäs bolag: stångjern; Uddeholms bolag: tackjern, smältstycken, stångjern och brännstål; Croneborg, W., Östanå: smältstycken och stångjern; Heijkensköld, S., Granhult: tackjern; Dalkarlshytte bolag: jernmalm; Liljecreutz, J., Åminne: myrmalm och tackjern; Lundbom, P. J., Nya Kopparberget: jernmalm. tackjern, stångjern; Mossgrufve bolag, Örebro län: jernmalm: Nordenfeldt, O., Björneborg: tackjern, stångjern, brännstål; Rämens bolag: jernmalm, tackjern, stångjern; Stribergs bolag, Örebro lan: jernmalmssluff från Årbobergs grufva 16 ctr; Aspelin, tackjern.

b) Andra metaller än jern: Gustafs & Carlbergs kopparverk, Jemtland: kopparmalm, garkoppar, koppartråd; Sederholm, J., Näfveqvarn: koboltmalm, slammad; Sågmyre bolag, Dalarne: granulerad nickelkoppar; Adelsvärd. E. S., friherre, Åtvidaberg: fullständig samling af råämnen och produkter vid koppartillverkningsprocessen; Kockum, F. H., Wirum: kopparmalm; Fredriksbergs bolag, Kronobergs län: kopparmalm; Sala bergslag: silfverhaltig blyglans; Guldsmedshytte bolag, Örebro län: blyglans och bly; Ljusnarsbergs bolag, Örebro län: kopparmalm och produkter af koppartillverkningen; Stora Kopparbergs bergslag: svafvelkis, kopparmalm jemte bergarter samt smältprodukter och valsad kopparplåt, knallhattsbleck; Vieille Montagne, Åmmeberg: zinkblende med bergarter; Aschan, N., Ohs: legering af nickel och jern; Lessebo bolag: nickelkoppar.

c) Sten- och marmor-arbeten: Rozycki, C, Kolmårdens marmorbruk: ett större monument samt diverse arbeten från marmorbruket; Berg, J. A., Stockholm: urna af granit; Slaberg & Björling, Stockholm: grafvård af granit: Österholm, C., Stockholm: grafvård af granit; Carlén, C. H., Mamsell, Stockholm: brefpress af Gotlands marmor med petrifikater; Schram, J. R., Singö: bord af marmor; Borghamns kalkbrott: arkitektoniska arbeten af hyflad kalksten; Johannesen, W., Skåne: mergelprof; Arborelius, E. G., Elfdals porfyrverk: vaser, urnor, bord, knifskaft m. m. af porfyr; Adlers, G., Yxhult, Örebro län: hästkrubba af kalksten; Lidén, A., Töksmark: kokkärl af täljsten; Kullander, C. G., Kjellsviken: takskiffer; Lundström, C., Kinnekulle: ljusstakar af kalksten; Erdmann, A., Stockholm: slipade profver af svenska dertill tjenliga sten- och marmorarter.

Klass 2 a). Chemiska produkter.

Wallberg F., Stockholm: Benmjöl, ångprepareradt till utfodring och gödning; Lundqvist, G. A., Öster Silfberg: svafvel; v. Hedenberg, Umeå: salpeter; Lewenhaupt, C. M., grefve, Claestorp: terpentin, pinol, hartz m. m.; Hazelius, A. K., Stockholm: svafvelsyrad ammoniak; Dufva, C. F., Stockholm: blanksmörja; Friestedt, A. W., Stockholm: benmjöl, bensprit, benolja, bensvärta; Fahlu sambruksbolag: svafvel, kopparvitriol, kopparoxid m. m.; Hjerta & Michaelsson, Stockholm: svafvelsyra; Westerviks tändsticksbolag: tändstickor; Piper, C. E., grefve, Andrarum: alun och jernvitriol, rödfärg och alunslamm; Lovers alunbruk, Öland: alunskiffer och alun; Kylberg, H., Ryssbylund, latrinpudrett; Wærn, C. F., Götheborg: sur fosforsur kalk; Jönköpings tändsticksfabrik: tändstickor; Majeran, J. M., Jönköping: skogsull m. m.; Wikland, P., Filipstad: trädkol; Djurö tekniska fabrik, Norrköping: vitriol; Hamilton, H. D., grefve, Hönsäter: vitriol, alun, rödfärg; Kylberg, J., Såtanäs: latrinpudrett; Stora Kopparbergs bergslag: rödfärg; Åkerhjelm, W., friherre, Dylta: svafvel, vitriol, rödfärg; Hjerpe, J. W., Götheborg: säkerhetselddon.

Klass 2 b). Medicinska och farmaceutiska preparater.

Wikström, Z., Stockholm: Droguer: Alexis, F., Stockholm: eau de cologne; Dufva, C. F., Stockholm: eau de cologne; Hylin & komp., Stockholm: parfymerier; Willman, L., Ystad: tandpulver; Cavalli, J. G., Götheborg: farmaceutiska preparater och komprimerade vegetabilier; Pauli, F., Jönköping: parfymerier; Hasselgren, O. S., Rådanefors: benmjöl; Nyblæus, C. G., Stockholm: blanksvärta.

Klass 3 a) Åkerbruksprodukter.

Sprengtporten, J. W., baron, Sparreholm: hvete, hafra, Alsike-klöfver, thimotejfrö; Werner, W., Näsgård, Dalarne: vårhvete, råg, hvithafra, hvita och gröna ärter m. m.; Sandahl, J. E., Domnarfvet, Dalarne: vårhvete, skallöst korn; Bladin, K. L., Herrhagen, Dalarne: råg. hvithafra; Hulting, A. R., Swedjan, Dalarne: svarthafra; Schultin, C. H., Brusala, Dalarne: svarthafra; Ros, G. B., Öfvermo, Dalarne: blandsäd; Hushållssällskapet i Östergöthland: spanmålsprofver, hvithvete, råg, korn, ärter, vicker; Améen, H., Stockholms län, Hogsta: råg; Gyllencreutz, Y., Öfver-Calix socken: hvete; Klockhoff, O. D., Ytterstfors: vinterhvete; Lignell, C. A., Östersund: hvete, råg, korn; Söderström, A. G., Wester-Norrland: korn, råg; Nenzén, J. A., Westerbotten: hösthvete; Unander, F., Yttertofta, Westerbotten: thimotejfrö; Rossander, F. J., Mörbylånga, Öland, hvete, råg, korn; Kalmar läns Södra Hushållningssällskaps afdelning i Norra Möre: höst- och vårhvete, svensk råg, fransk och probstejer dito, korn, ärter. vicker, rapsfrö; v. Hoffsten, S. E., Sund, Örebro län: hösthvete och mjöl deraf; Evers, O., Ström, Elfsborgs län: rödt kubbhvete, hvitt hvete, hvithafra; Sahlmark, C. P., Ljungsnäs, Elfsborgs län: korn; Hagendahl, C. A., Örebro, Alsike-klöfver; Ångström, J., Lycksele, Umeå lappmark: korn; Böös, J., Gräfsnäs, Elfsborgs län: hafra; Dugge, H., Latorp, Örebro län: hvete; Forsell, C. A., Stora Mellösa, Örebro län: ärter; Nyberg, C. J., Brefven, Örebro län: höst- och vårhvete, råg; Wedberg, A., Yxe, Örebro län: svartvicker; Kilman, O. J., Bohus län: åkerbönor; Lundström, C. D, Underås: hafra.

Såsom illustrationer till denna klass äro bifogade: Skifteskarta, cirkulationskartor från särskilda provinser, ritningar öfver landtmannabyggnader, fogelperspektiver öfver landtegendomar, samt fotografier af hästar och boskapskreatur äfvensom professor Erdmanns geologiska karlor.

Klass 3 b). Viktualiehandelsvaror m. m.

Lundgren, P. W., Stockholm: lingonsylt samt fabrikater af potatis, mjöl, stjernsago, gummi dextrin, stärkelse, hvita perlgryn, bruna perlsago, brefoblater, ättikssprit, dragonättika, tapioccogryn, vermiceller, maccaroni, drufsocker, dextrinsirup; Olofson, A., Jemtland: mesost; Juhlin Dannfelt, Stockholm: sylt; Lindbloms arfvingar, Ronneby, mjöl och gryn af potatis; Kylberg, H., Ryssbylund: ost; Wahlbom, G. B., Köhlby: ost; Skånska Sockerbruksbolaget: socker och andra fabrikater af hvitbetor: Fromell, C. J., Götheborg, konfekt; Åkerblom, C. M., Norrköping: hvetestärkelse; Wedberg, L., fru, Nora, syltade bärsorter; Dufva, C. F., chocolad och vinsenap.

Klass 3 c. Viner, spritdrycker, öl samt tobak.

Lundgren, P. V., Stockholm: fruklviner: Bodack, C., Stockholm: Cigarrer; Rosén & Strömberg, Stockholm: cigarrer, tobak, snus; Littström, E. G., Fahlun, distilleradt bränvin; Högstedt & C., Stockholm: punsch; Hellgren, W., & C., Stockholm, tobaksfabrikater; Cederlunds Söner, Stockholm: punsch; Brinck & Hafström, Stockholm, cigarrer, snus, kardustobak, spunnen tobak; Kylberg, H., Ryssbylund: tobaksblad; Kockum, F. H., Malmö: snus samt spunnen och pressad tobak; Lindgren, J. M. P., Christinehamn, bränvin och punsch; Prytz & Wiencken, Götheborg; cigarrer, snus, spunnen och kardustobak; Sternhagen & C., Götheborg: snus; Boman, J. A., & C., Götheborg: spunnen, pressad och skuren tobak.

Klass 4 a) Oljor, vax, talg och produkter deraf.

Montén, L., Stockholm: stearin och stearinljus; Hjerta & Michaelsson, Stockholm: stearinljus; Hylin & C., Stockholm: tvål af flera sorter. En större vas af d:o; Pauli, F., Jönköping: tvål.

Klass 4 b) Andra djurämnen, begagnade i näringarne.

Svenska Silkesodlingssällskapet, Stockholm: silke, rått i härfvor och kokonger; Nilsson, P. U., Jemtland: elghorn och renhorn; Unander, F., Vesterbotten: renhorn; Ramstedt, F., Stockholm: blommor af vax; v. Celsing, L. G., Biby: ullfällar af elektoralfår; Sahlström, C. G., Jönköping: fisk-albumin; Rossing, J. A., Götheborg: silkesmaskar, ägg, kokonger, råsilke.

Klass 4 c). Vextämnen, begagnade i näringarne.

Ångström, J., Lycksele, Umeå lappmark: rep och snören af granrötter; Kalmar läns lokalkomité: profver af ek, ask, björk, furu och granträd; Kosta glasbruk, Kronobergs län: furu och granträd; af Harmens', H. O., arfvingar, Berga, Kalmar län: profver af ek, bok, tall och granträd; Sprengtporten, J. W., baron, Sparreholm: prof af gran, tall, björk och asp; Magnusson, N. P., Öland: rep af bast; Hasselgren, O. S., Rådanefors: bränntorf, skogsfrö; Hamillon, H., baron, Boo: bränntorf; Lindqvist, A. P., Bergsgården, Elfsborgs län: tall- och granfrö; Baldersnäs bolag, Dahlsland: furuplankor; Diconder, A. J., Aplo, Elfsborgs län, masurbjörk; Hamillon, H., grefve, Mariedal: furuträd samt plankor deraf; Leman, H. M., Götheborg: mattor af säf; Mölnbacka bolag, Wermland: prof på furuträd; Sparre, E., Torpa, Elfsborgs län: prof på furuträd; Croneborg, W., Östanås: takstickor och tak deraf.

Klass 5. Jernvägsmateriel och byggnadsämnen.

Lundhqvist, G. A., Nyköping: vagnsaxel af puddelstål med helsmidda hjul af jern och tyres af stål. Vagnsaxlar af jern, böjda medelst slag och hydraulisk press; Hero, L., Morgårdshammar: rälspik; Brefvens Bruk, Nerike: rälspik: Göransson, F., Högbo: locomotiv-hjulband af Bessemerstål, helgjutna.

Klass 6. Åkdon för landsvägar.

Sjösteen, B. F., & Tillberg, L., Stockholm: parsläde; Wegelin, J. F., & Östberg, J. W., Stockholm: kupévagn; Norman, J. E., Stockholm: kalesch; Olsen, N., Götheborg: täckvagn.

Klass 7 b). Machiner och verktyg, använda i metall- och trämanufakturen.

Bolinder, J., & C. G., Stockholm: hyfvel- och chepingsmachin; v. Celsing, L. G., Helleforss: gasvällugn för stenkol och torf; Bergström, J. W., Stockholm: universalskrulkloppa, uppfunnen af Aqvilon; Fromell, C. J., Götheborg, chocoladqvarn; Gustafsson, C., Hellstorp, Jönköpings län: spikvalsningsmachin.

Klass 8. Machiner i allmänhet.

Frestadius, A. W., Bergsund, Stockholm: ångmachin om 60 hästkrafter för kanonslupar; Lindahl & Runer, Gefle: högtryckningsångmachin, ny konstruktion; Scheutz, E., Stockholm: rotatorisk ångmachin; Holmgren, J., Sala: modell af blåsmachin; Munktell, Th., Eskilstuna: sug- och tryckpump.

Klass 9. Åkerbruks- och hushållsredskap.

Slöör, J., Stockholm: potatis-skalningsmachin; Haglund, A., Näfveqvarn: gröpqvarn; Munktell, Th., Eskilstuna: grynkrossningsmachin; Ekman, P. J., Stockholm: modell af ria och sädesstackningsmethod; Gussander. P. U., Gefle: mjölkhushållningsapparat; Lagerberg, F., grefve, Stockholm: mjölk- och vattencisterner; Holmgren, J., Sala: modell af torkria; Lindqvist, C. M., Stockholm: propellersmörtjerna; Odelberg, A., Stockholm: modell af torkria och en lada; Sederholm, J., Näfveqvarn, plog: Hushållningssällskapet i Dalarne: plogar; Ultuna Landtbruksinstitut: plog; v. Celsing, L. G., Hellefors: plog och klöfvertröskningsmachin; Lyckeby gjuteri, Blekinge: harf och plog; af Harmens', H. O., arfvingar, Berga, Kalmar län: tjurgrimma; Rossing, J. A., Götheborg: skogsodlingsredskap; Palmær, C. W., Forsvik: tegelrörsmachin; Öfverrums bruk: hackelsemachin, sädesrensare, morotfrösåningsmachin, 3 plogar.

Klass 10. Civil-ingeniörvetenskap. Byggnadskonst. Inredning.

Åkerlind, O. H., Stockholm: kakelugnar; Marino, J., Stockholm: klosetter, modell till en affallslår; Gefleborgs läns lokalkomité: modell af pert-tak; Klemming, C., Stockholm: klosetter; Kylberg, J., Såtenäs, Skaraborgs län: tegelrör; Bark & Warburg, Götheborg: dörrar, fönslerfoder, lister, byggnadskonstruktioner, ornamenter af träd; Nabstedt, H., Götheborg: klosetter; Ringnér, A., Götheborg: kakelugnar; Lindskog, L. & Frykholm, P. B., Götheborg: klosett; Ericson, N., baron, Nygård, Elfsborgs län: cement.

Klass 11, c. Vapen. Artilleri m. m.

Eskilstuna gevärsfaktori: 2:ne infanterigevär; v. Celsing, L. G., Hellefors: en refflad båt- och bergkanon med projektil; v. Stockenström, Åker: en refflad kammarladdnings-fältkanon; Svengren, J., Eskilstuna: sabelklingor, svärd; De Maré, A., Ankarsrum: projektiler; Husqvarna gevärsfaktori: infanterigevär: Ekman, C., Finspong: 2:ne kammarladdningskanoner; Sasse, E., Carlskrona, modeller å kanoner och projektiler.

Klass 12, a. Skeppsbyggeri.

Gröndahl, C. E. M., Stockholm: modell och ritning af ett skepp.

Klass 12. c. Skeppstackling.

Jäders bruk: ankare och dragg; Söderfors bruk: skeppsankare; Furudals bruk: ankarkettingar.

Klass 13. Kemiska och fysiska instrumenter.

Byström, O., Stockholm: hydropyrometer; Eggertz, V., Fahlun: metallurgiska undersökningsapparater; Åderman, C. O., Stockholm: alkoholometrar, maximum- och minimum-thermometrar; Klintin, J. F., Stockholm: loggmachiner; Arwidsson, Th., Stockholm: deviationskompassrosor; Lyth, G. W., Stockholm: theodolith; Jonson, Arne, Stockholm: krummcirkel; Centralkomitén, Stockholm: spanmålsvåg, svenska mått, mål och vigter samt mynt; Meurthin, Gefle: bergkompass; Warberg, J. E., Stockholm: sjökort; Berg, J. F., Stockholm: theodolith; Hultgren, F. A., Stockholm: mätare och profvare för våta varor: v. Post, Reymyra: kemiska glas; Wrede, F., baron, Stockholm: 2:ne instrumenter att förtydliga sammansättningen af ljusvågsystemer, planimeler; Kindbom, J. P., Kalmar: photometer; Wiberg, M., Malmö: tabellräkningsmachin.

Klass 14. Fotografier och fotografiska apparater.

Carleman, C. G., Stockholm: fotografier; Mandel, Th., Stockholm: fotografiskt tryck; Unna & Höffert, Götheborg: fotografiska arbeten.

Klass 15. Tidmätningsinstrumenter.

Cedergren, J. Th., Stockholm: transparent-ur; Linderoth, G. W., Stockholm: marinkronometrar; Linderoth, B., fru, Stockholm: delar till ur; Mollberg, L. R., Stockholm: balanser och spiraler för marin- och fick-kronometrar.

Klass 16. Musikaliska instrumentet.

Malmsjö, G., Götheborg: piano; Sätherberg, A. F., Norrköping: pianino.

Klass 17. Chirurgiska instrumenter.

Stille, A., Stockholm: lithotriptiskt bestick, amputations d:o, katheter d:o, öron d:o, scarificator, förlossningsinstrumenter, teucillotom, bindtyg, perforatorium, anatomiskt mikroskop, bestick, causticerings-instrument, saxar, obduklionsinstrumenter, bandager m. m.; Georgii, A., London: sjuk- och hygiengymnastik-apparelj.

Klass 18. Bomullsindustrien.

Andersson, C., fru, Gefle: sängtäcke; Andersson, A., Fritsla Högen, Elfsborgs län: bomullstyger: Andersson, Sv., Kinna Sanden, Elfsborgs län: bomullstyger; Håkansson, H., Fritsla Högen, Elfsborgs län: bomullstyger; Bergs aktiebolag, Norrköping: färgad och ofärgad domestik, moleskin; Berg, J. F., Nääs, Elfsborgs län: bomullsgarn, färgadt och ofärgadt, jemte framställning af de olika stadierna af beredningsprocessen från bomullens rensning till den finaste spunna tråd; Evers, A. H., Ahlefors, Elfsborgs län: bomullsgarn N:o 20 och N:o 30; Holmens fabriksbolag, Norrköping: bomullsgarn och domestik; Kampenhofs aktiebolag, Uddevalla: bomullsgarn och väfnader, virkgarn, färgadt och ofärgadt, segelduk; Norrköpings väfveri-aktiebolag: färgade och ofärgade väfnader, callico, piqué, shirting, twills, moleskin; Rosenlunds spinneribolag, Götheborg: bomullsgarn och bomullsväfnader; Johansson, M., Källäng, Elfsborgs län: jacquardväfnader, borddukar och shawlar; Larsson, S., Stämmemad, Elfsborgs län: klädnings-, rock- och byxtyger; Fürstenberg, L. & komp., Oscarsdal, Götheborg: bomullsshawlar; Malmö manufaktur-aktiebolag: bomullsgarn; Gibson, W.. & Söner, Jonsered: bomullsgarn; Almedals aktiebolag, Götheborg: bomullsgarn.

Klass 19. Lin- och hampindustrien.

Frisk, E., Hudiksvall: segelduk; Brodin,. B. C., Gefle: linnedamast och dräll; Brodin, E. C., Gefle: dito dito; Dahlqvist, J., Själevad, Ångermanland: lärft; Vesternorrlands lokalkomité: lin, tråd och garn; Trolle, W., Gideå, Ångermanland: linnedräll; Andersson, T. W., Upland: linnegarn; Almedals aktiebolag, Götheborg: linnetråd och garn, segelduk, bolstervar, tältduk, dräll- och damastväfnader; Stenberg, G., enka, Jönköping: damast- och drällsduktyger; Sundström, F., Norrköping: skeppstågvirke, fiskrefvar, härfvelgarn; Gibson, W. & Söner, Jonsered, Götheborg: tågvirke och segelduk.

Klass 20. Silkesväfnnder.

Meijerson, L., Stockholm: sidenväfnader, klädningstyger, möbeldamast, fantasiväfnader; Casparson & Schmidt, Stockholm: sidenklädningstyger; Almgren, K. A., Stockholm: sidenväfnader, klädningstyger och möbeldamast.

Klass 21. Ylleindustrien.

Behrling, P., Stockholm: filtar och shawlar; Appelberg, C. L., Norrtelje: vattentäta filtar; Elliot, S. & komp., Stockholm: hel- och halfylleshawlar; Meijerson, L., Stockholm: halfsidenvaror; Carlsviks fabriksbolag, Stockholm: färgadt och ofärgadt yllegarn, hel- och halfyllevaror, färgade, fasonerade och släta klädnings- och möbeltyger; Boethius & Kling, Norrköping: korderoj; Andersson, T. W., Upland: ullgarn; Drags aktiebolag, Norrköping: ylleväfnader; Fürstenberg, L. & komp., Oscarsdal, Götheborg: ylleshawlar; Lundström, C. F., Jönköping: hel- och halfylleväfnader, färgade, släta och fasonerade; Korderojfabriks-aktiebolaget i Norrköping: korderojtyger; Qvist, A., Norrköping: korderojtyger; Smedjeholmens aktiebotag, Norrköping: kläden, doffel, korderoj; Wahren, H., Norrköping: korderojtyger; Johansson, M., Källäng, Elfsborgs län: shawlar, halfylle-; Wellenius, J. F., Norrköping: kläden; Wahlqvistska fabriken, Wexiö: kommisskläden för svenska arméen; Pehrsdotter, Elisabeth, Öland: nockad rya.

Klass 22. Mattor.

Langemeijer, Stockholm: mattor af fiber.

Klass 21. Tryckta och färgade väfnader.

Lundström, C. F., Jönköping: prof på färgning och tryckning; Carlsviks bolag, Stockholm: prof på färgadt garn, m. m.

Klass 24. Tapisseri, knyppling, broderi.

Bensow & komp., Stockholm: vagnssnören och kordonger; Holmgren, W., fru, Götheborg: bordtäcke; Bäck, C., Götheborg: broderier; Hartwick, A., fru, Wadslena: spetsar.

Klass 25 a). Pelsverk.

Bask, C. J., Stockholm: matta af pelsverk; Forssell, D., Stockholm: pelsverk af mård, gråverk, utter, räf, varg, lodjur och hiller; Nilsson, P. U., Jemtland: björn-, elg- och renhudar; Bergström, N. P., Stockholm: björnhud (på Sjöstéens släde).

Klass 25 c). Hårabeten.

Fins Anna Larsdotter, Mora, Dalarne: armband, halsband m. m.; Carlsson. C. A., Stockholm: borstar; Lundgren, F. F. O., Stockholm: borstar; Zinn, C. M. (firma Pettersson & komp.), Stockholm: peruker och turer; Löfström, P. & komp., Götheborg: peruker.

Klass 26 b). Sadelelmakeriarbeten.

Krook, T. F., Malmö, två par selar; Skoglund, D. C., Stockholm: fruntimmerssadel med betsel; Ångström, J., Lycksele, Vesterbotten: flätade lädertömmar af renskinn och senor.

Klass 27 a). Hattmakarearbeten.

Angresius, F. R., Götheborg: manshattar; Ericsson, A. & komp., Stockholm: uniforms- och civila hattar, hattstommar m. m.

Klass 27 c). Modevaror, sömnadsarbeten, tricotvåfnader.

Halin, C. J., Örebro: en klädesrock; Widgren, H., Stockholm: tygknappar; Kæding, Stockholm: uniformsrockar, civila kläder; Brock, C. F., Götheborg: handskar; Wiechel, G., Norrköping: tricotväfnader; Lindberg, Z., Götheborg: skjortor; Salomon, J., Götheborg: skjortor; Möller, P. D., Malmö: handskar; Möller, J. P., Lund: handskar; Söderberg, J., Stockholm: tricotväfnader; Bærendt, S. & komp., Stockholm: skjortor.

Klass 27 d). Skodon.

Fjästad, P. L., Stockholm: mans- och fruntimmersskodon; Ångström, J., Lycksele, Vesternorrland: fruntimmerslappskor; Trané, F., Stockholm: skodon; Lundstedt, O., Stockholm: skodon; Hellman, J. P., Norrköping: skodon; Sundqvist, L. M., Götheborg: skodon; Törnqvist, C. U., Åby, Skåne: rid- och jagtstöflar m. m.

Klass 28 a). Pappersarbeten.

Bock, C. A., Klippan, Skåne: pappersprofver; Rosendahls fabriksbolag, Götheborg: papper, pappersmassa af granträd; Stenholms bolag, Jönköping: pappersprofver; Lithografiska aktiebolaget, Norrköping: papper, pappaskar, spelkort; Nyqvarns bruk, Stockholm: pappersprofver; Munktell, A., fru, Grycksbo. Dalarne: filtrerpapper; Brandt, J., Stockholm: spelkort; Heurlin. G., Stockholm: spelkort; Schwartz, C. H. F.: en spelmarkslåda.

Klass 28 b). Skrifbläck.

Nyblæus, C. G., Stockholm: skrifbläck.

Klass 28. c. Bok- och stentryckeriarbeten.

Behrling, F., Lund: stilprof; Meijer & Köster, Götheborg: lithografiska arbeten; Lithografiska bolaget, Norrköping: lithografiskt tryck; Mandelgren, N. M., Paris: Monuments scandinaves; Bonnier, A., Stockholm: böcker.

Klass 28 d). Bokbinderiarbeten.

Beck, F., Stockholm: album's och böcker.

Klass 29 a). Kartor.

Bonnier, A., Stockholm: atlas öfver Sveriges städer af Ljunggren; Kongl. topografiska corpsen: geometriska kartor; Erdmann, A., Stockholm: geologiska kartor; Ljunggren, G., Stockholm: utdrag ur Sveriges ekonomiska kartverk; Hahr, A., Stockholm: statistisk karta med tabeller.

Klass 29 b). Undervisningsapparater och skolarbeten.

Siljeström, P., Stockholm, Nya Elementarskolan: gymnastikmodell, rustning, gevär och vapen för exercis, skolmöbler, undervisningsmateriel; Manilla institut: apparater för uppfostran af blinda samt af dem utförda arbeten; Bagge, J. S., Fahlun: modell af Julius Cæsars bro öfver Rhenströmmen; Stockholms slöjdförenings söndags- och aftonskola: prof på elevernas arbeten i modellering, ritkonst m. m.; Engdahl, C. L. T., Stockholm: skrifundervisnings-method; Fahlgren, C. J., Askersund: boktryckeri för blinda; Lyckeby gjuteri, Blekinge: skolmöbler.

Klass 30 a). Möbler.

Ulander, M., Götheborg: sybord; Peterson, C. G., skrifbord; Clifford, J., Stockholm: skrifcylinder; Langemeijer, W., & Nilsson, Stockholm: soffa och stolar.

Klass 30 b). Tapeter, dekorationer.

Gyllenkrook, Th., Oby: korgarbeten; Söderström, A. J., Ulricehamn: tapeter; Malmsten, J. A., Jönköping: rullgardiner; Norling, L. W., Jönköping: tapeter; Tautz, H., Stockholm: kandelaber, tapetlister; Dalin, P., Stockholm: porträttram; Rydbeck, J. O., Stockholm: pipa skuren i träd; Isberg, S., Motala: dryckeskanna; Lindgren, P. A., Söderköping: trädsnideriarbeten; Lundmark, O., Stockholm; konsoler.

Klass 31 a). Jernmanufaktur.

Backman, J. F., Stockholm: kassaskåp; Moberg. A., Stockholm: köksspis; Schubert, J. G., Stockholm: vas af drifven och falsad jernplåt. (Arbetad af gesällen Stenberg); Forsgren, A., Lindesnäs, Dalarne: universalskrufnyckel; Stenman, T. A., Eskilstuna: lås; Hedengren, T. A.: Eskilstuna: nystkrona; Walén, J., Eskilstuna: lås; Jäders bruk, Weslmanland: manufaktursmide; Bolinder, J. & C. G., Stockholm: köksspisar, bord; Christiansson & Son, Askersund: spik, nubb; Gustafsson, C, Jönköping: spik; Robson, A., Aspa, Örebro län: ekspik; Croneborg, W.. Östanå, Wermland: vagnsfjeder, yxor, ketting, vattensågblad; Gunnebo bolag, Kalmar län: trädskrufvar, nubb, fjedrar; Johansson, J. M., Jönköping: skrufstäd: Lyckeby gjuteri, Blekinge: strykugn, trädgårdsbänk; Heljestrand, C., Eskilstuna: korkskrufvar; Kockum, F. H., Malmö: klippspik; Berg, A., Eskilstuna: gångjern.

Klass 31 b). Messingsarbeten.

Hedenströms Söner, Westerås: ljusstakar; Peterson, M., Stockholm: uniformsknappar; Westerberg, E., Gusum, Östergöthland: messingsfabrikater; Gunnebo bolag, Kalmar län: messingsduk.

Klass 31 c). Bleckslageriarbeten.

Gundberg, J. W., Stockholm: eldskärm: Kockum, F. H., Malmö: pressade kärl af förtent jern.

Klass 32 b). Stålmanufaktur.

Gunnebo bolag: liar, hackelseknifvar; Hedlund, L., Eskilstuna: knifvar och saxar; Öberg, C. O., Eskilstuna: filar; Swengren, J., Eskilstuna: liar och sabelklingor; Heljestrand, C., Eskilstuna: rakknifvar; Dahlberg, H., Eskilstuna: damascherade arbeten; Ståhlberg, L. F., Eskilstuna: knifvar och gafflar; Swalling, E., Eskilstuna: knifsmide; Österberg, C. W.. Eskilstuna: pennknifvar; Stille, A., Stockholm: jagtknifvar m. m.; Anderson, H., Malmö: knif- och saxsmide.

Klass 33. Arbeten i ädla metaller. Emaljarbeten.

Larsson, L., Götheborg: silfverbål; Féron, L. C., Stockholm: ciselerade silfverarbeten: Fyrwald, C. M. & komp., Stockholm: gulddragarearbeten; Dufva, A. G., Stockholm: dryckeshorn och thékök af nysilfver.

Klass 34. Glas.

Bromö glasbruk, Skaraborgs län: takpannor, dricksglas, glasvalsar; Bruzewitz, F., Limmared, Elfsborgs län: diverse glasvaror med dertill använda råämnen; Kosta glasbruk, Kronobergs län: färgadt och slipadt glas.

Klass 35. Porslin och lergods.

Geijers, B. R., Arfvingar, Rörstrand: bordserviser och bord af porslin; Godenius & komp., Gustafsberg: trenne bord och en servis af porslin; Höganäs bolag, Helsingborg: vaser, byggnadsornamenter m. m. af lergods.

Annonser.

Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Marin-ingeniören Nathan Thompson, genom Kopisten i Kongl. Finansdepartementets Expedition J. U. Grönlund, anhållit om Patent å åtskilliga, af den förre uppfunna, förbättringar i båtbyggeri samt i de machiner, som för båtars konstruktion användas; i hvilket afseende å berörda uppfinning till Kongl. Kollegium inlemnats ritningar^[1] samt följande beskrifning, tillika innefattande förklaring af nämnda ritningar.

»Föremålet för denna uppfinning är att göra byggandet af små båtar mindre kostsamt genom förkortande af den tid, som derför nu erfordras, och genom förminskande af arbetspriset. Uppfinningen består uti en viss apparat för uppehållandet och sammanhållningen af de delar, som utgöra en liten båts trävirke, i den vederbörliga ställning, som de intaga i båten, när den blifvit färdig, äfvensom uti andra för nämnde apparat gagneliga bidelar. Å N:o 1 af bifogade ritningar är fig. 1 en sido-elevation af en hälft utaf apparaten; fig. 2 ett fogelperspektiv. af samma apparat; fig. 3 en vertikal tvärgenomskärning af apparaten och af en färdiggjord båt, som är derifrån till en del löstagen; fig. 4 elevation af apparatens framsida; fig. 5 en tvärgenomskärning af apparaten, äfvensom af en till en del fulländad båt; fig. 6 en tvärgenomskärning af samma apparat uti en olika ställning; fig. 7 ett perspektiv af en båt, som till en del fullbordats med vår apparat; fig. 8 en elevation af en handskruf och dess tryckskifva. Samma bokstäfver angifva samma delar uti alla figurerna.

Efter vanligheten tillgår konstruktionen af båtar på följande sätt: Man uppsätter en köl, fästande för- och akterstammen i marken å varfvet; derefter ordnar man efter ögonmått eller enligt ritningar en eller flera rader af knän, som fästas vid kölen, och fastnaglar lister, krökande och formande dem så, att de erhålla behörig plats och krökning, hvarvid de sednare bibehållas genom pelare eller stöttor, som uppstiga från marken. Derefter anbringas andra knän eller vränger i öfverensstämmelse med redan uppgjord plan, hvarvid deras form regleras genom mätningar och försök. Sedan de olika knä-paren blifvit fästa vid kölen, sammanfogar man dermed en eller flera relingssentor, och derefter öfverklädes skrofvet.

Detta konstruktionssätt fordrar mycken skicklighet, erfarenhet och mycket omdöme, under det att enligt min method och med användning af min apparat hvarje person med vanlig skicklighet i timmermansyrket kan konstruera en solid och välformad båt. Det bör dock anmärkas, att min apparat är blott då af någon synnerlig nytta, när flera båtar skola byggas efter samma eller ungefär samma modell. Förrän man konstruerar min apparat, bör man först bestämma modellen och dimensionerna af de båtar man vill bygga, äfvensom antalet af knän eller vränger och deras ställning uti båten. Jag skaffar mig sedan ett metallstycke af den längd och krökning, som man vill gifva åt kölen, för- och aklerstäfven. Detta metallstycke a a a a har en fals eller ränna af samma eller ungefär samma tvärgenomskärning som ofvannämnda pjeser och med hål i botten, såsom synes i b b b. Vid stycket a a a a äro fästa andra pjeser, såsom c c c, hvilka hafva en inre L formig urhålkning, hvars två sidor i krökning öfverensstämma med toppen och de inre sidorna af relingen i båten, som skall byggas. Jag förenar derefter dessa relingsstöd c c c med stödet för kölen a a medelst knähållare d d d uti hvar och en af hvilka är gjord en ränna och som i tvärgenomskärning öfverensstämma med krumhultarne i båten. Rännorna äro af samma krökning som krumhultarne och intaga i förhållande till hvarandra samma ställning som dessa sednare skola hafva i den en gång färdiga båten. Sidorna af rännorna i kölstycket äro borttagna der, hvarest knähållarne förena sig med dem, och uti knähållarnes botten äro tapphål anbragta, såsom tydligen synes af ritningarne. Apparaten i sin helhet bör vara väsendtligen sådan, som i ritningarne angifves, för att uppfylla ändamålet; den kan vara gjord af trä eller behörigen hopfogade stycken af smidt jern, eller af ett eller flera stycken af gjutgods. Bäst synes det mig att göra den af gjutgods uti flera stycken, som förenas genom bultar och lämpliga kanter. Kanterna af rännorna uti knähållarne, såsom visar sig i x x, böra hafva en form och snedning, som passa i hop med den inre sidan af den färdiggjorda båtens bordläggning, utom i den punkt, der de förenas med relingsstöden, hvarest de småningom förminskas för att alldeles försvinna uti rännans botten. Ändamålet med ifrågavarande apparat är att stödja och underhålla uti deras behöriga ställningar de olika delar, som utgöra skrofvet hos en båt. Apparatens inrättning kan modifieras, blott den uppfyller det afsedda ändamålet. Man kan således medelst skrufvar och krampor, som fästa de olika delarne på deras plats, bygga i denna apparat båtar på olika sätt. Jag föredrager dock det nedannämnda sättet. Jag väljer stycken af passande längd och tvärgenomskärning för alla delar af skrofvet, deruti inbegripet ett slags inre reling såsom i m, och gifver åt dessa stycken erforderlig krökning genom att medelst ånyo höja dem i enlighet med de vanliga, af båtbyggare kända förfaringssätten. Relingsstyckena läggas derefter i rännan af de derför bestämda stöden och fästas på sin plast medelst skrufvar, se fig. 8, hvilka gå genom för ändamålet borrade hål. Man kan äfven fästa dem vid underlaget medelst krampor, försedda med vanliga skrufvar, hvarvid virket, om så erfordras, under operationen krökes. Krumhultarne tagas sedermera och fästas efter hvarandra uti de vederbörliga urhålkningarne samt böjas, om detta behöfves, under operationen, de hållas på sin plats genom skrufvar, som genomgå fördjupningarne för att intränga uti veden, och hvilkas hufvuden eller bleck hvila mot det inre af stödjepjeserna. Man kan äfven använda krampor för samma ändamål. Köldelarne böra derefter placeras, lindrigt krökas, om detta är nödvändigt, och fästas uti sin stödjeränna på samma sätt; hvarefter samma operation eger rum med för- och akterstäfven. Alla byggnadens delar kunna då fästas ihop med hvarandra, öfverallt der detta är nödigt, genom bultar, spikar eller nitlaglar, för underlättande hvaraf åtskilliga hål och falsar äro anbragta. Sedan byggnadsvirket sålunda blifvit behörigen uppsatt, kan man, om detta är nödvändigt, sneda knäna eller hugga dem fyrkantiga, vid hvilket arbete kanterna af den ränna, i hvilken de äro inneslutna, tjena såsom ledare. Sedan, när alla delar äro behörigen bragta i den ställning, som de skola intaga i den färdiga båten, kan skrofvet bordläggas på vanligt sätt. Dervid tillåta de omförmälda fördjupningarne och hålen, såsom redan är sagdt, genomgången af spikarne och nitnaglarne äfvensom anbringandet af skoningar på inre sidan af krumhultarne, relingen eller kölen. När båten är bordlagd kan den diktas, medan den ännu är i ramen, hvarefter den tages ur densamma, förses med roddarbänkar m. fl. vanliga tillhörigheter. För att underlätta alla dessa operationer, har jag uppsatt eller understödt apparaten på ett egendomligt sätt, hvarigenom den kan vändas omkring eller lätt hållas i olika ställningar. Jag har derjemte uppfunnit ett medel att skilja båtarne från apparaten eller ramen efter borttagandet af kramporna eller skrufvarne.

För att uppehålla apparaten fäster jag dervid ett starkt trä- eller metallkors, såsom synes vid p p p. Detta kors bör införas emellan två ståndare eller sättar uti en med tapphål försedd ståndare, såsom q, hvilken är säkert fastsatt i varfvets mark. En bult eller ett stift r genomgår ståndarne och korset på det sätt, att hela apparaten kan vändas kring på bultarne såsom på ett gångjern. Man måste anordna två eller flera kors och bultar af denna sort, hvarvid bör tillses att bultarne ställas i en horizontal linie, gående genom hela apparatens tyngdpunkt så nära som möjligt, så att apparaten lätt må kunna vändas. En båge af trä eller metall s, som går genom en ränna uti stolpen, kan äfven fästas vid korset. Denna båge, som är försedd med en passande skruftång, såsom ritningarne utvisa, skall tjena till att qvarhålla apparaten i den ställning, som för hvarje gång erfordras. Man måste äfven förse sig med bänkar eller bockar t t, för att uppehålla kanterna af apparaten vid den höjd man önskar.

För att från ramen frigöra båten, när den är färdig, betjenar jag mig af skrufvar, sådana som v, hvilka ingå genom relingshållaren och hvilkas yttersta ändar hvila på relingen af båten. Genom att vrida dessa skrufvar kan man lossa båten från apparaten. Man kan göra båtar af olika längd, utan att behöfva anskaffa en ny fullständig apparat, om man åtskiljer ramen eller apparaten på midten och deruti inrymmer stycken af olika längd, gjorda utaf köldelar och relingshållare, äfvensom ett mer eller mindre stort antal af krumhultshållare, samt derefter fäster det hela så tillhopa, att derigenom åstadkommes en apparat af större vidd än den ursprungliga ramen. Fördjupningarne uti de olika underslagen kunna vara af vissa, i förhållande till de ofvan beskrifna, olika sektioner, så vida de blott i förening med skrufvarna eller kramporna eller deras motsvarigheter äro i stånd att begränsa de olika delar, hvaraf en båts stomme består, hvar och en till sin hållare.

Jag skall nu beskrifva en modifikation af ofvannämnda anordning. Vid konstruktionen af båtarne användes passande trävirke af ungefär 10 à 15 centimeters bredd och 5 centimeters tjocklek i medeltal. Plankor af denna beskaffenhet placeras i riktningen från fören till aktern på ett afstånd af ungefär 2S centimeter från hvarandra och hopfästas vid underlag eller trästycken, som äro satta tvärsöfver, så att det hela, då det förenas, får alldeles formen af båten, åstadkommande sålunda den s. k. sammanbindningsformen (forme d'assemblage). Å formens relingsdelar och löpande från fören till aktern är en upphöjd kant, på hvllken relingen hvilar; det är de första delarne, som placeras och böjas efter formen. Derefter placeras och fästes på behörigt sätt kölen genom skrufvar eller annorlunda; vidare komma de inskjutande delarne, som uppbara sätena, och slutligen göras inskärningar i relingen, äfvensom i sistomförmälda delar, för att deri införa krumhultarnes ändar. Jag bör här nämna, att på de snedade sidorna af de längs efter löpanda plankorna anbringas i en linie tappar, som föreställa krumhultarne uti den färdiggjorda båten. Man anbringar dessutom häfstänger af sådan beskaffenhet, att, då krumhultarne placeras på formen, dessa sednare kunna tryckas mot tapparne och qvarhållas af de förra. Derefter fästas däcksplankorna och hoppassas med krumhultarne i för- och akterstäfven. Detta sätt att konstruera och använda »sammanbindningsformen» tillåter att delvis inrätta alla stycken i fören, aktern och rummet samt äfven bottenstyckena m. m., i det de hopfästas så godt sig göra låter på sammanbindningsformen. Man kan derigenom dessutom lätt ersätta skadade krumhultar samt placera relingarne, bordläggningsplankorna o. s. v., hvilket icke kunde ske efter det förut beskrifna konstruktionssättet.

Den nyss föregående beskrifningen skall lättare begripas vid påseendet af ritningen N:o 2. Fig. 1 visar en profil af en i enlighet med denna del af min uppfinning anordnad apparat. Fig. 2 är en tvärgenomskärning, tagen midtigenom. a a äro longitudinala trästycken, säkert fästa vid ramen b genom underlagen c. d är den utstående kanten, på hvilken relingen hvilar. e är de lister, som uppbära sätena. Kölen fästas på klotsarne e¹. Sedan detta är gjordt, ske inskärningarne uti relingen äfvensom uti listerna för krumhultarnes ändar; blocken f¹ f² äro hopsättningsmärken, för att utvisa hvar inskärningarne för krumhultarnes placering skola ske, h är platsen för rodret, g g g äro tappar, som ställts i den linien, att de framställa kanten af krumhultarne uti den färdiga båten, i i äro häfstängerna, hvaraf några endast äro å ritningen framställda.

En annan del af min uppfinning afser tillverkningen af krumhultar för båtars konstruering. För delta ändamål använder man ett visst antal block eller formar af trä eller metall, hvar och en med en af sina ytor bildad i enlighet med en fulländad krumhult. I sättet för att göra dessa formar så, att blott en krumhult kan krökas i sender, är det dock stundom fördelaktigt att göra dem nog stora, för att öfver dem kunna krökas så många pjeser man behagar. Hvarje form eller block påsättes på hjul, som löpa på rails, så att formens, delar och hvart och ett af trästyckena, som skola krökas, komma efter hvarandra under böjningsapparaten. Sedan hvarje trästycke blifvit underkastadt ångas inverkan, krökt och bragt uti passande form, afskäres det i två eller flera krumhultar, allt efter trästyckets bredd. Hvar krumhult omvexlar något i böjning och krökning för att passa i det särskilda läge, den bör hafva i båten. Då krumhultarne skola vara på samma gång konvexa och konkava, använder man formar, af hvilka hvar och en har en konvex och en konkav yta, motsvarande krumhultarnes ytor, men i motsatt ordning. Hvarje yta af ett block bör vara försedd med en tunn och böjlig metallskifva af krumhultens längd, hvilken är fäst med ena änden vid formens yta och i den andra försedd med några lämpliga anordningar för mottagandet af den yttersta änden af krumhulten eller det trästycke, som skall bilda flera krumhultar. Vid konstruerandet af sådana bör den första operationen vara att genom sågning på ett eller annat sätt åstadkomma en planka, som ungefär har de krumhultars längd, hvilka deraf skola tillverkas, och från ena till andra änden har nämnde krumhultars tjocklek och fyrkant. Den följande operationen består uti att med ånga behandla dessa stycken på alla kända sätt. Den tredje operationen är att placera dessa stycken med deras ändar hvilande uti hylsor, som äro behörigen fästa uti de böjliga metallskifvornas yttersta ändar; hvarefler plankan krökes genom nedanför beskrifna medel öfver formen, så att plankan efter densamma på samma gång böjes och vrides. Då en krumhult skall hafva S-form, d. v. s. en konvex och en konkav framsida, pressar man den emellan två ytor eller formar, som hafva den erforderliga kullrigheten och urhålkningen. Då plankorna blifvit böjda efter formen, hållas de der qvar under tillräcklig tid för att de må torka och bevara den nödiga böjningen. Ehuru jag sagt, att de ytor eller formar, som tjena till böjningen, böra vara krumhultarnes motsvarande delar bör jag anmärka, att det i praktiken är nödvändigt att hafva formar, som gifva åt krumhultarne en något större böjning och vridning än erforderligt är, af den grund att virket efter böjningen alltid återtager i större eller mindre grad sin ursprungliga form. Den fjerde och sista operationen består uti att såga de krökta plankorna uti lister, af hvilka hvar och en kan gifva en behörigen kanthuggen och krökt krumhult. Ritningen N:o 3 visar en apparat, som är anordnad enligt föregående beskrifning. Fig. 1 framställer machinen från änden; fig. 2 från sidan. A är ramen; B formblocket, bildadt af trä som är krökt så, att det motsvarar krumhultarnes krökning i den ställning de hafva uti båten. Då man böjer ett trästycke af behörig bredd för att kunna åstadkomma flera krumhultar, bör den yta, som tjenar till detta trästyckes formblock, så inrättas, att åt hvarje del, som är bestämd att bilda en krumhult, gifves en passande böjning, under det att de andra delarne af virket erhålla något olika krökningar och former. Blocket I föreställes i hvarje ände uppsatt på ett par hjul C, hvilande på skenor D D, så att det lätt kan röras under böjningsapparaten. Blocket B kan hafva en längd af 1,65 à 2 meter och är bestämd att vara med krumhultar betäckt. Man börjar i detta hänseende med änden B¹, låtande blocket framskrida ett lämpligt afstånd före böjandet af hvar krumhult tilldess det är af sådana fullt. Hvarje trästycke, som en gång blifvit böjdt på formen, fästes der, förrän böjningsapparaten frigöres. Då formen är betäckt med krumhultar eller trästycken, som äro bestämda att frambringa sådana, borttager man densamma och flyttar den med krumhultarne, hvaraf den är betäckt, till en torkstuga och insätter uti böjningsapparaten en annan form B. Ritningen framställer en machin för böjande af krumhultar, som äro tillräckligt långa, för att räcka från en reling till den andra, men då man vill hafva krumhultar, som blott gå från den ena relingen till kölen, förändrar man formen i överensstämmelse dermed. Krumhultarne böjas på blocket B medelst ett band H, som företrädesvis är af stål och har en längd, som motsvarar krumhultens. Ett beslag I är fastnagladt vid hvar ände af bandet H och på hvarje sida om dessa beslag I är ett utsprång J, hvarunder man placerar ändarne af det trästycke, som skall böjas till en krumhult. Beslagen I I tryckas nedåt genom armarne L, som äro fästa på en rörlig pjes M. Bandet H lägges naturligtvis på öfra sidan af träet. De flyttbara centra M ledas i sin upp- och nedstigande rörelse genom stolparna N, hvilka emellan sig mottaga glidvagnen T af centrum M. Denna vagn äfvensom armen L och de delar, som dermed sammanhänga, hållas i jemvigt genom tyngden och tåget T¹, såsom synes af ritningen. När centrum M är ofvantill, är armen L nästan vertikal; dess nedra inskurna ände inpassar på ändstycket O af beslaget. Då det rörliga centrum nedstiger, intager armen L en lutande ställning, såsom visar sig i fig. 1, och sålunda trycker hvarje arm L beslaget I I tätt emot böjningsblocket B. Centrum M på hvar sida af böjningsapparaten drages nedåt genom en kedja P, som går omkring en bom Q, hvilken kringvändes genom en af ånga eller annan kraft drifven kugginrättning, på sätt ritningen antyder. Krumhultarne qvarhållas, sedan de blifvit böjda, på sin plats å formen eller blocket B genom vissa vid beslaget I fästa klor R. Centrum M upplyftes åter genom tyngden T¹, som är upphängd vid tågen T T. Man betjenar sig af denna apparat på sätt som följer:

De knän eller trästycken, som äro bestämda att bilda flera krumhultar, sågas sönder till den storlek man önskar och skäras fyrkantiga i hvar ände, så att de blifva tillräckligt långa för att inträda emellan bogarne och den utskjutande änden J J af bandet H, som hvilar på yttre eller öfra ytan af det trästycke, hvaraf krumhultarne skola bildas. Då man blott vill böja en enda krumhult i sender, bör bredden af bandet H motsvara bredden af krumhulten; men då man vill böja en planka nog bred för att flera krumhultar kunna deraf göras, bör bredden af bandet H sammanstämma med plankans. Då trästycket, hvaraf flera krumhultar skola bildas, blifvit placeradt på formen eller blocket B, nedsänkes skaftet V deruppå, såsom synes i fig. 1. Skaftet V är fäst vid en häfstång V¹, hvars centrum är i V². Häfstången bär en tandad stång, medelst hvilken man bibehåller den säkert nedsänkt. Häfstångens korta arm är fästad med en tyngd W, hvilken upplyfter skaftet V, så snart häfstångens långa arm frigöres från sitt hinder.

En annan del af min uppfinning har till ändamål en machin för kanthuggningen af de krumhultar och andra pjeser, som användas i konstruktionen af båtar. Machinen kan åstadkomma olika snedningar eller vinklar på samma krumhult eller del deraf, eller olika snedningar på olika krumhultar, utan att någon förändring eller särskild anordning af machinen derför är nödvändig. En mekanisk inrättning af denna natur visas i ritningen N:o 4. Fig. 1 framställer den från sidan; fig. 2 från änden. Machinen består uti en stark ställning a a, som uppbär ett bord eller bänk b. Uti passande bössor c c (fästa vid ställningen och vid bordet) uppbäres en axel d, på hvilken är fäst en driftrissa e och i hvars öfre ända en cirkelformig knif f är uppsatt. Emellan denna knif och axeln är en snedad ring g, som kan vara en särskild pjes eller utgöra en del antingen af axeln eller af knifven. Axeln är anbragt till bordel i en vinkel som kan förändras; knifven bör luta emot bordet med en vinkel som är lika med vinkeln af den största snedning som erfordras, så att en linie, som tänkes dragen på ringens yta och sammanträffar med en vertikal plan, som går genom axelns centrum, är vinkelrät eller i det närmaste så med bordets plan. Halsringens nämnde snedningsvinkel kan vara mindre, men då är machinens arbete mindre säkert. Under de öfverlutande delarne af axeln är en skärm h, bestående af ett metallstycke, som utgår från bordel och är krökt så, att till en del knifven deraf omslutes. Den sida af skärmen, som ar mest aflägsen från knifven, gor jag företrädesvis perpendikulär mot dennes yta och lutar den andra sidan så nära som möjligt knifven, för att gifva åt skärmen mera styrka. Skärmen bör vara lika hög som halsringens högsta afstånd från bordet. Denna machin bör användas i förening med en ledare-skifva, som är ungefär lika tjock som skärmen är hög och hvars kant har samma kontur, som en af krumhultarnes kanter. Sedan knifven blifvit satt i rörelse, försiggår operationen på följande sätt: Man sågar ett stycke trä rakt eller bågformigt, efter behof och fäster det vid ledareskifvan. Den öfra snedningslinien bör derefter utmärkas på den öfra ytan af trästycket, som skall snedas, och om träet och ledaren föras tillsammans längs bordet, den snedare i beröring med halsringen och vinkelrätt emot del vertikala plan, som går genom axeln, skall nedre kanten af krumhulten eller trästycket befinnas bragt till ledarens form, i det kanten deraf blifvit snedskuren i förhållande till axelns lutning. Å de ställen, der den på trästyckets öfra kant dragna linien befinner sig inom den sålunda åstadkomna kanten, minskar man lutningen genom att röra ledaren i andra riktningar längs bordet. Den på krumhulten bildade kanten måste naturligtvis bliva vertikal, om ledaren och plankan röras parallelt med ett vertikalt plan, som går genom axelns centrum, och plankan måste tydligen luta emot det inre uti riktningen nedifrån uppåt med den största vinkel, om ledaren rör sig i beröring med skärmen och vinkelrätt emot den linie, som går genom axeln. Det är vidare tydligt, att man kan åstadkomma olika snedningar, med lutning framåt eller tillbaka, genom att föra ledaren efter linier, som bilda vinklar med de ofvan omförmälda. Efter att halva format den nedre kanten af trästycket medelst ledaren och med den största lutning, har arbetaren blott att följa knifvens verksamhet, rörande trästycket och ledaren efler åtskilliga linier ända tills dess knifven skär efter ledningslinien. Då snedningen skall utgöra samma vinkel utefter en krumhults hela längd, kan jag undvara ledningslinien ofvantill på plankan och styra ledarens riktning medelst linier, dragna på bordets yta och märkta hvar och en med den vinkel, i hvilken snedkanten skall skäras genom ledarens gång efter hvarje linie. Af det föregående kan man inse nyttan af den omnämnde ringen för skärandet af framåtlutande snedningar och af skärmen för skärandet af sådana, som luta tillbaka. Både ringen och skärmen behöfvas icke, då man blott skall åstadkomma ett slags snedning.

En annan del af min uppfinning afser den apparat eller de formar, medelst hvilka bordläggningsbräderna kunna sned- eller rätkantas och på samma gång bringas till behörig krökning med noggrannhet och hastighet. Ritningen N:o 5 framställer en i enlighet med denna del af min uppfinning anordnad apparat. Fig. 1 är en plan af en utaf formarne. Figg. 2, 3 och 4 äro sektioner af andra formar. Bräderna för små båtar äro nödvändigtvis krökta längs efter sina sidor, för att de skola blifva lämpade efter formen af båtarnes botten, och deras kanter äro snedade på ett ständigt olika sätt, för att bräderna fullkomligt må hoppassa med hvarandra och att fogarne må kunna behörigen kalfatras. De här beskrifna formarne hafva till ändamål att leda arbetarens verksamhet, så att krökningen och snedningen må kunna åstadkommas på samma gång med en praktisk oföränderlig likformighet och med skyndsamhet, utan att biträde af skicklige arbetare derför erfordras. Apparaten består 1:o uti en bädd a, bestämd att uppbära de plankor som arbetas; 2:o uti en fals b, hvilken styr hyfveln, så att den skär brädan i behörig krökning, och 3:o uti en ytriktare c, som kontrollerar samma instrument, så att brädan får sin snedning på samma gång, som krökningen åstadkommes. Underlaget för brädan är försedt med små stift d d för att fasthålla brädan, och falsarna b böra vara gjorda med fullkomligt samma krökning som erfordras för brädan samt utskjuta rätvinkligt emot ytriktarne c. Dessa sednare böra bilda en sned yta, hvars egenhet bör vara, att linier, som dragas deröfver vinkelräta emot falsen b eller i det närmaste så, äro i hvad punkt som helst likaledes vinkelräta i förhållande till den snedning å bordläggningsbrädan, som förefinnes på samma punkt. Denna omständighet märkes lätt, om man undersöker afskärningarne, der linierna x y på ytan äro vinkelrätt emot linierna x z, hvilka luta emot bädden. För att bespara kostnaden för apparatens konstruktion, gör jag ledarne b och c på båda sidorna af samma bädd, så att båda sidorna af samma planka kunna arbetas utan att man derföre behöfver löstaga densamma från stiften, och jag konstruerar dessutom på motsatta sidan af samma planka andra ledare b och c samt en annan bädd. De instrumenter, som användas, äro vanliga hyflar, hvilka höra ställas med en kant säkert hållen i beröring med ytriktarne c och med botten i beröring med falsarne b eller åtminstone så mycket som brädan det tillåter. Den till ytriktaren närmaste sidan af hyfveln bör vara något konvex och dess botten i viss mån kupig; de mest framstående punkterna i de båda ytorna skola vara vid eller nära hyfveljernet. Träet i hyfveln bör vara förlängdt utom jernet på en af dess sidor eller på begge, så att det kan löpa längs falsen b, under det hyfvelns jern bearbetar brädan. De vinklar, som hyfvelns botten och sidor bilda, böra vara räta vinklar; men om man önskar använda en hyfvel, der dessa vinklar icke äro räta, bör vinkeln emellan linierna vara densamma, som emellan hyfvelns botten och sidor. Kullrigheten af hyfvelns botten och sidor är onödig, då krökningarne och snedningarne icke hastigt förändras. Brädan, på hvilken man skall operera, bör vara sågad ungefär efter formen; man fäster den sedan på brädden och arbetar densamma, hvarvid hyfveln ledes af kanten och utan ända till dess hyfvelns sida och botten löpa tillsammans med kant- och ytriktarne utefter hela dess längd. Brädan är då bragt till den erforderliga krökningen och snedningen.

En annan del af min uppfinning består uti en apparat för hyfling af bordläggningsplankor, så att de erhålla en konvex öfveryta och en konkav yta inunder. Ritningen N:o 6 visar en sådan apparat. Fig 1 framställer den från framsidan i elevation; fig. 2 från sidan och fig. 3 är en plan af machinen. Fig. 4 framställer några af dess delar, bakifrån sedda. För att en bräda skall hoppassa med de olika krumhultar, vid hvilka hon fästes, bör hon hafva en olika konvexitet på olika punkter af sin längd; och för att gifva åt båten en vackert utseende, bör man göra den yttre ytan af brädan parallel, eller i det närmaste parallel med den inre ytan. Apparaten för åstadkommandet deraf består i sina väsendtliga delar af en eller flera kringvändande knifvar, anordnade uti ram, som är så inrättad, att man kan vända dem omkring på axlar, då den sammanfogas med ett fast bord eller annat dylikt underlag, öfver hvilket den bräda, som skall arbetas, föres genom en passande mekanism. Hvar och en af knifvarne bör hafva blad af sådan form, att de kunna likaledes skära en konkav eller konvex yta. a a är en cirkelformig ring, som man anbringar i en passande ram, inom hvilken är en annan ring c c, så formad att den fritt kan kringvända sig. På denna inre cirkel äro fästa ståndare b b, som uppbära knifvens axlar äfvensom driftrissorna. d d äro bord, fästa vid den yttre fasta cirkeln a a, hvilka tjena att mottaga bräderna, som underkastas knifvarnes inverkan. e är en axel, på hvilken är fäst en trissa f, omkring hvilken gå två band g och h, som ledas genom trissorna g¹ h¹. Rörelsen öfverflyttas sålunda till trissorna i¹ j¹ på axlarne till knifvarne i j. Knifvarne på axeln i äro konvexa, då deremot de på axeln j aro konkava. På den vertikala axeln e är äfven en annan liten trissa k, som medelst ett band l, hvilket går omkring densamma och en annan, på axeln m¹ uppsatt trissa m, sätter i rörelse matareapparaten, som framställes uti figg. 5 och 6. I nedre ändan af axeln m¹ är en skrufpatron m², som genom att ingripa i skrufhjulet m³ gifver rörelse åt axeln m⁴, på hvilken är ett utvexlingshjul m⁵, hvilket griper in uti och för med sig de två utvexlingshjulen d² d² på axeln af matarecylindrarne d¹ d¹. Man arbetar på följande sätt: En bräda föres fram på ett af borden d emot knifvarne uti den genom pilen (fig. 3) angifna riktning. Den föres under de refflade matarecylindrarne d¹ d¹, som äro ställda eller lutade så, att brädan alltid framtvingas emot den rörliga skifvan n. Så länge matningen och skärningen fortgå, utan att den inre ringen vänder sig inom den yttre, skola de kroklinier, som utskäras, vara desamma från ena änden till den andra; men då arbetaren rör hjulet o, skola knifvarnes axlar och följaktligen knifvarne sjelfva, som de bara, framställa sig mer och mer snedt i förhållande till matningsriktningen, allt eftersom den inre ringen mer eller mindre kringvändes, hvilket gifver åt brädan en mer eller mindre bestämd kupighet eller kullrighet. Nämnda rörelse åstadkommes på följande sätt: På samma axel som hjulet o är ett litet utvexlingshjul o¹, som ingriper uti kugghjulet o² på axeln o³, på hvilken äfven är ett utvexlingshjul o⁴, som griper in uti kuggar under den inre ringen c. Den yttre kanten af denna ring är graderad, för att arbetaren alltid må känna graden af den inre ringens kretsformiga rörelse och af knifvens, som deraf uppbäres, hvilket tjenar att reglera beskaffenheten och vidden af den åt brädan gifna krökningen. Dessutom få bräderna, förrän man börjar deras bearbetning, märken, som svara emot den på inre ringen gjorda gradskalan, på det att rörelse tid efter annan må kunna gifvas åt hjulet o för att förändra knifvarnes vinkel i öfverensstämmelse med de på brädan gjorda märkena.

En annan del af min uppfinning afser en machin för att släta, forma, afrunda och sneda det trävirke, som är bestämdt till konstruktionen af båtar. För detta ändamål använder jag kringvändande knifvar, uppburna på axlar, hvaraf en eller flera äro ställda så, att de kunna röras på centra, som äro vinkelräta i förhållande till axlarnes längd, hvarigenom knifvarne kunna närma sig träet på sned och sålunda skära denna sida af träet i vinkel mot dess öfriga sidor. Uti hyflingsmachiner efter denna uppfinning äro knifvarne anordnade på tre sidor af det trä, som skall arbetas, så att dess tre sidor arbetas på samma gång; man kan äfven införa en fjerde rad af knifvar, så att de fyra sidorna af ett trästycke på samma gång hyflas. Machinen matar sig sjelf och matningsmekanismen röres genom remmar och en kugginrättning på vanligt sätt. Kugginrättningen är gjord på det sätt, att matningen kan hvad ögonblick som helst afbrytas, utan att machinens arbete derför afstadnar. Då man vill hafva sirater på en eller flera af sidorna af träet, borttager man de släta knifvarne på dessa sidor och sätter i deras ställe på axlarne knifvar, som äro formade i enlighet med de önskade siraterna. Ritningen N:o 7 visar en apparat, som är inrättad i enlighet med denna del af min uppfinning. Fig. 1 är en plan, fig. 2 en en sidoelevation och fig. 3 en ändelevation af machinen. a är hufvudaxeln, som bär fasta och lösa trissorna a¹ a¹. Axeln a har äfven fyra andra trissor, som äro derpå fastsatta. Trissan b sätter medelst en rem b¹, som går öfver henne och en trissa b² i rörelseaxeln b³, på hvilken äro fästade knifvarne b⁴ för formandet af ekplankans öfra yta. c är en trissa, som genom bandet c¹ sätter i rörelse trissan c² på vertikala axeln c³, på hvilken äro fästade knifvarne c⁴, som forma den högra sidan af trästycket. Trissan d drager med sig genom ett band d¹ trissan d² på den vertikala axeln d³, på hvilken äro de knifvar d⁴, som forma venstra sidan af trästycket. Axeln d³ kan röra sig så att dess knifvar d⁴ komma uti en sned riktning emot venstra sidan af trästycket, hvarigenom denna får en motsvarande lutning. Trissan e sätter matarecylindrarne i rörelse på följande sätt: e¹ är ett band, hvarigenom trissan e² på axeln e³ sättes i rörelse; på axeln e³ är äfven en annan trissa e⁴, som kan glida på sin axel och på hvilken är bildad en klo eller tand, medelst hvilken jemte häfstången e⁶ den kan påkopplas eller afkopplas från axeln. Trissan e⁴ gifver genom rem e⁸ rörelsen åt en trissa e⁹ på den lilla axeln e¹⁰, på hvilken är faslsatt ett utvexlingshjul e¹¹, som griper in uti kugghjulet e¹² på axeln e¹³. Denna bär äfven ett utvexlingshjul e¹⁴, som griper in uti de två utvexlingshjulen e¹⁵ e¹⁵ på axeln till de refflade matningscylindrarne e¹⁶ e¹⁶. Medelst häfstången e⁶ kan klon eller tanden e⁵ lossas från motsvarande, på axeln e³ fästa klo, hvarigenom matningen afbrytes utan att man derför kommer de andra delarnes af machinen arbete att stadna. Lutningen af axeln d³ och dess knifvar åstadkommes på följande sätt: ramen d^*, som bär axeln d³, är uppsatt på två tappar eller centra d⁵ d⁵, hvilka uppbäras af glidstängerna d⁶, som röra sig i falsarne d⁷ d⁷ (se fig. 3); d⁸ d⁸ äro af hvarandra oberoende skrufvar, medelst hvilka man får glidstängerna d⁶ att flytta sig hvar och en i sin fals d⁷, förande med sig sin ände af ramen d^*. Sålunda kunna knifvarne d⁴ d⁴, som verka på trästyckets venstra sida, riktas till hvad lutning som önskas utan att arbetet af någon del utaf machinen afstadnar. Bordet f, på hvilket trästycket framföres mot knifvarne är gjordt så, att det kan höjas och sänkas medelst skrufven f¹ och handtaget f². Skrufven f¹ verkar ut muttern f³ bakpå skifvan f⁴, hvars högra del rör sig uti ledarnee f⁵ f⁵, bildade uti ramen; g är en med tyngd försedd häfarm, som hjelper till att hålla trästycket nedsänkt på bordet; h h äro fjedrar för att hålla det på sin plats.

För åstadkommande af fogar eller stanser med parallela sidor af hvad bredd eller djup man behagar, begagnar jag en såg, liknande den som framställes å ritningen N:o 8. Denna såg har några af sina tänder A snedfilade åt ena sidan och några B snedfilade åt motsatt sida, så att dessa tänder skola utskära hvar sin sida af den fåra eller fördjupning man vill göra, under det den ved, som befinner sig emellan de båda gränsskårorna, borttages genom de raka tänderna C af cirkelsågen. För att göra bredare falsar än sågens bredd, anordnas denna såg på sin axel D så, att den derpå kan uppsättas i sned riktning medelst skrufven E, som man kringvrider med en nyckel och hvars gängor verka uti en å sågen anbragt skrufmutter. Sågnafvet utgör en del af en sfer och hålles emellan två motsvarande lager F G, inom hvilka det kan flytta sig så mycket som erfordras för att gifva åt sågen den önskade lutningen.

Det är stundom nödvändigt att kunna bilda afrundning af en del utaf ett trästyckes längd samt sedan afbryta denna afrundning, till följd af nödvändigheten hos kölarne i båtar att på hvarje sida af för- och akterstäfsdelarne beskrifva en rundad yta utan att utsträcka den mer än ett litet stycke åt sidorna. Dessa delar af kölen äro vanligen lindrigt snedade för att sålunda förbättra båtens kri. Att utföra allt detta för hand, är ett mödosamt arbete, men enligt mina förbättringar erhåller man lätteligen den för kölarne erforderliga snedningen och afrundningen. Ritningen N:o 9 framställer en machin efter min uppfinning. Fig 1 är en plan, fig. 3 visar den från änden. Man gifver åt machinen förmågan att kringvända sig på ett centrum i A. Den är uppsatt på hjul B B, som rulla på cirkelformiga skenor C C, fästa för detta ändamål uti marken. Genom denna rörliga anordning af machinen kunna de krumma delarne af en köl, vid för- och akterstäfven, lika lätt arbetas som de raka delarne. Virket införes uti machinen på en fast bänk eller ett bord D, som synes till höger på ritningen och emottages emellan lämpliga matarecylindrar E E, hvilka, då arbetet är rakt, draga träet framom knifvarne, då ett hinder sättes emot det under arbete varande träet, tvingas machinen att vända på sin axel A, så att träet icke mera går framåt under utskärandet af de krumma delarne, utan machinen ensam framskrider medan träet står stilla. Afrundningsinstrumenten F F äro uppsatta på lämpliga axlar G G, hvilka beherrskas af trissorna G¹ G¹ och banden G² G², som utgå från drifaxeln A. Lagren H H för axlarne G G äro rörliga på segmenter I I, hvilka uppbäras af ramen a¹ a¹. Då lagren H H flyttas efter segmenten I I, föra de fram knifvarne F F mot arbetet eller aflägsna dem derifrån, allt efter rörelsens riktning. Kantafrundningsinstrumenten upp- och nedtill närma sig hvarandra genom verkan af motvigterna F¹, hvilka ständigt sträfva att förena dem, och för att knifvarne må kunna sättas i verksamhet och dragas tillbaka på lämpliga tider, bära framändarne af hvar och en utaf axlarne G G ledare J J, emellan hvilka går en modell K. Modellen och träet, som arbetas, fästas vid och föras fram genom machinen tillsammans, och då de trängre delarne af modellen k gå emellan ledarne J J på axlarne G af knifvarne F F, intränga knifvarne och skära ut afrundningarne. Då sedan modellen K tilltager i bredd, skiljas knifvarne derigenom från hvarandra och deras verkan upphör utan att machinens arbete derför afstadnar. Afsnedningen utföres på samma gång som kantafrundningen. Axlarne L L till snedningsknifvarne M M äro ledade i ena änden N N, så att de andra ändarne kunna närma sig eller ailägsna sig från hvarandra genom verkan af en vertikal axel O, på hvilken är bildad en högergängad och en venstergängad skruf, verkande i skrufmuttrar P Q, som uppbäras af axlarne L L till snedningsknifvarne M M. Axeln O sättes i rörelse genom ett svänghjul för hand O¹, så att arbetaren, som styr machinen, kan efter sin önskan öka eller minska snedningen. De olika delarne sättas i rörelse på följande sätt: på drifaxeln A är en trissa a, som genom ett band b sätter i gång en trissa c på axeln d. Denna axel bär äfven en annan trissa e, som genom ett band e¹ sätter i rörelse trissan e² på den horisontala axeln e³. Denna axel bär äfven två andra trissor f och g. Trissan f leder medelst ett band f¹, som går öfver henne och en trissa f², axeln f³, på hvilken är ännu en annan trissa f⁴, hvilken genom bandet G², som går öfver trissan G¹ af den öfra afrundningsknifven F, sätter densamma i rörelse. Den andra knifven F ledes af det andra bandet G², som utgår från trissan g, såsom synes i fig. 2. Matningsrörelsen erhållen på följande sätt: i äro skrufgängor på axeln d, hvilka gripa in uti tänderna af skrufhjulet i¹ på axeln i², som bär en trissa i³, hvilken genom bandet i⁴ sätter i rörelse en trissa i⁵ på axeln i⁶. På sistnämnda axel är äfven ett utvexlingshjul i⁷, som ingriper uti två andra utvexlingshjul i⁸ i⁸ på axlarne af matarecylindrarne E E, hvilka sålunda sättas i rörelse. På axeln e³ är en trissa m, som genom ett band m, sätter i rörelse axlarne till snedningsknifvarne M M. n n äro qvastar, fästa vid nedre delen af ramen, för att från skenorna C C bortsopa spån eftersom den genom knifvarnes verkan nedfaller från träet. För att hjelpa machinen att vända sig kring sitt centrum A, använder jag, då så behöfves, ett kuggsegment R (se fig. 4) med dithörande kugginrättning samt handhjulet S.

En annan del af min uppfinning består uti en förbättrad sågningsmachin. Denna machin har en bädd och ett bord som kunna föra framför sågen trävirket på det sätt, att man med sågen kan åstadkomma, efter behof, en rak eller snedad inskärning eller ömsom det ena och ömsom det andra, såsom det t. ex. är nödigt, när man af ett trästycke vill bilda krumhultar för fartyg. För att trästycken af olika tjocklek må kunna insättas i machinen för att arbetas af sågen, är det på bordet en justerare, mot hvilken trästycket skall hvila. Denna justerare har tre eller flera knektar för träets qvarhållande. Knektarne i hvardera änden äro anordnade för att gå i riktningen af träets längd, på det de sålunda må kunna hålla emellan sig trästycken af större eller mindre längd. Knektarne å midten deremot kunna icke flyttas i berörda riktning; men alla knektarne kunna flyttas på tvären, för att ändarna af det trästycke, som de bära, må kunna efter behof närmas till eller aflägsnas från sågens linie, alltefter utsträckningen af den snedning man bör gifva åt träet längs efter. Utom nyssbeskrifna rörelser hafva bordet och bädden den egenskapen att vara sammanbundna genom ledgångar eller centra, så att trästycket, då så behöfves, kan framställas för sågens tänder uti en lutande ställning. Detta sker medelst en häfstång fäst på en axel, som bär utvexlingshjul, hvilka ingripa uti tandstänger å bordets bakre sida. För att sladigt fästa bordet uti hvarje erforderlig ställning, ar der ett med krökta tänder tandadt segment och en spärrhake, mot hvilken hvilar häfarmen på axeln till ofvan omförmälda utvexlingsbjul. En passande mekanism är äfven anbragt för att föra justeraren och trästycket, som derpå är, emot sågen eller aflägsna dem derifrån, utan att förändra bordets lutning. Så snart en genomsågning skett och trästycket helt och hållet gått förbi sågen, åstadkommer man en förändring i rörelsen genom en passande hake, så att bädden och justeraren jemte trästycket begifva sig tillbaka. På detta sätt är machinen lika lämplig för behandling af korta och långa trästycken. Ritningen N:o 10 visar en sålunda anordnad machin. Fig. 1 är en plan och fig. 2 en sidoelevalion af machinen. Figg. 3, 4, 5, 6, 7, 8 och 9 framställa några af machinens delar. a a är en stark, i marken väl fastsatt ram; b b är bädden, som går längs efter på ramen a a och är uppsatt på rullar eller hjul b¹ b¹, som rulla på skenor a¹ a¹, fästa på öfre sidan af ramen a a. Det finnes äfven en annan ram eller ett bord c c, hvars främre del är delad uti c² och sammanfogad med framstången i bädden b b på det sätt, att medelst häfarmen F, den bakre delen deraf kan höjas eller sänkas. Häfstingen F är uppsatt på axeln F¹; en tandad stång F⁴ och en spärrhake F⁵, som synas i fig. 8, qvarhålla den i den ställning man önskar; på axeln F¹ äro tandade segment F³, som ingripa i de cirkelformiga tandade stängerna F⁶, medelst hvilka ramen c c röres. Stängerna i främre och bakre delen af bordet c äro sammanbundna med jernskenor c^*, på hvilka trästycket som skall sågas hvilar. Justeraren i i är anordnad för att gå tvärsöfver bordet uti ledarne c¹ c¹ som bäras af bordet c c. På justeraren i i äro lämpliga knektar för att säkert fasthålla träet under sågningen. Den medlersta knekten kan blott röra sig på tvären, och ändknektarne e e hafva två rörelser, tvärsöfver och längsefter machinen. Denna sednare rörelse sker för att machinen må lämpa sig efter trästyckets olika längd. När det stycke, som skall sågas, har en stor längd, kan medlersta knekten d dragas undan och endast de två ändknektarne e e framföras för att fasthålla de båda ändarna af trästycket. Men när två kortare trästycken skola sågas, då skola ändknektarne e e hålla de yttersta ändarna af hvarje stycke, under det att den medlersta knekten d håller de inre delarne af båda styckena, hvadan den är gjord dubbel. Hvar och en af knektarne e är fäst vid en lång dubbeltandad stång e¹ e¹; utvexlingshjul e² e² på axlarne e³ e³ ingripa uti de olika tandstängerna e¹ e¹. Axlarne e³ e³ rotera på lämpliga underlag uti justeraren i i, och rörelsen meddelat, när det erfordras, genom hjulen e⁵ e⁵. Vid betraktande af fig. 2 finner man lätt, huru rörelsen längs efter, sålunda gifves åt knektarne e e. Deras rörelse tvärs öfver, för att gifva åt trästycket den för sågningen erforderliga lutningen, meddelas genom vefvar f f på de små vertikala axlarne f¹ f¹, som bära utvexlingshjul f² f², hvilka gripa in uti de på bakdelarne af knektarne e e bildade kuggarne. Rörelse gifves åt knekten d medelst handtagel g på axeln g¹, på hvilken är ett utvexlingshjul, som griper in uti tänderna på baksidan af knekten d. Sågramen A A är fäst i z på framsidan af ramen a a. Sågen A^* är uppsatt på hufvudaxeln A¹ och beherrskas genom ett band, som sättes i gång genom ångmachin eller annan drifkraft, och hvilket band går öfver en trissa A². På samma axel är en annan liten trissa A³, som genom bandet A⁴ gifver rörelse åt en trissa A⁵ på axeln A⁶. På axeln A⁶ är äfven en annan trissa A⁷, som genom ett band A⁸ gifver rörelse åt en trissa A⁹, hvilken rör sig på axeln C⁷. På sågaxeln är äfven en annan trissa B, genom hvilken ett band B¹ meddelar rörelsen åt en trissa B² på axeln C. På denna axel är en konisk trissa C¹ med elt band C², hvarigenom rörelsen öfverflyttas till en annan konisk trissa C³ på axeln C⁴, som äfven bär ett utvexlingshjul C⁵, hvilket griper in uti ett kugghjul C⁶, som är uppsatt på axeln C⁷. På sistnämnda axel är ett annat utvexlingshjul C⁸, som sätter i gång den tandade stången b² b² och ramen b, vid hvilken den är fäst. D är en klo för att hopkoppla kugghjulet C⁶ eller trissan A⁹ med axeln C⁷, när så behöfves. Sålunda är axeln C⁷ stillastående, så framt icke hopkopplaren D hopföres antingen med klon på kugghjulet C⁶ eller med den på trissan A⁹. Kugghjulet C⁶ är koppladt under den tid genomsågningen sker och så snart den erforderliga skåran är gjord, tvingar en spärrhake klon D att lösgöra sig, för att sedan fritt kringvända sig på sin axel. Trissan A⁹ är fri på sin axel utom i det ögonblick, då, efter en genomsågning, ramens återgång sker. Klon D föres då ihop med en motsvarande klo på sidan af trissan A³. E är en fjeder, som är fäst vid den ena änden vid ramen a a och i sin andra ände genom ett band E¹ vid armen E² af den knäformiga häfstången E³. I E⁴ är den gjord gaffelformig och intränger uti en fals på klon D. Fjedern E sträfvar alltid att draga den i riktning, som antydes genom pilen i fig. 1, hvilket gör att klon D hopfästes med trissan A⁹ och kringvänder sig med densamma. Sträckande sig utefter hela eller nästan hela ramen b, är der en med inskärningar försedd skifva j (se fig. 9), uti hvars skårer j¹ spärrhakarne k l äro ställda. k är bestämd att hålla klon D uti ett centralt läge i förhållande till det tandade hjulet C⁶ och trissan A⁹. Den andra haken l har till ändamål att omvända rörelsen af ramen b b och de delar, som den bär, efter det en genomsågning skett. Den verkar på följande sätt; Så snart sågen genomskurit träet kommer spärrhaken l emot änden V af häfstången l², åstadkommer dess rörelse kring sitt centrum l³, som bäres af ramen a, och frigör häfarmen E² från klon l⁴ på yttersta spetsen af häfslången l. Fjedern E gör då att klon D griper ihop med trissan A⁹. Återgången af ramen b b och de delar som den bär, åstadkommes sålunda, tilldess spärrhaken k genom att komma emot och verka på klon k¹ låter den röra sig på sitt centrum k², som bäres af ramen a, hvarigenom dess spets k³ kommer i beröring med stiftet k⁴ på glidstången k⁵, som då sättes i rörelse. Glidstången k⁵ har en skåra k⁶, uti hvilken änden af häfarmen E² beständigt hvilar, så att, då glidslången k⁵ sålunda röres, den drager med sig häfarmen E² och för klon D uti en central ställning. Då fjedern E sålunda beherrskas, afstadnar vagnens rörelse omedelbart. När apparaten är iordningsställd för att göra en ny inskärning och allt är färdigt för att börja, röres häfarmen m, hvilken, såsom förenad med glidskifvan k⁵ genom stången n, kommer änden af häfslången E² att röra sig så, att den hopför klon D med kugghjulet C⁶, hvarefter matningen fortsättes som förut. Häfstången E² går under denna rörelse framför klon l⁴, som till följd af sin tyngd faller deröfver så, att den qvarhålles, när man släpper handtaget m. Spärrhakarne k och l skola verka ånyo i lämplig tid, då de föras till de olika skårorna på sin skifva j efter längden af det trästycke, som sågas. O är en häfstång, som, då den verkar på andra delar, icke synligen på ritningen, vid slutet af hvarje sågsnitt, bortför trästycket på ett litet afstånd från sågen, så att träets yta icke kan skrapas af sågens tänder under återgångsrörelsen.

En annan del af min uppfinning afser en machin för att såga krokigt eller i kroklinier snedadt trä för båtar. Denna machin framtlälles uti ritningen N:o 11. Fig 1 är en plan och fig. 2 visar machinen från sidan. Machinen består af ett bord eller bänk A samt en cirkelsåg B, anordnad för sågande af krumträn med parallella sidor. Derför äro på bordet två riktskärmar, den ena C på ena sidan om sågen, hvilken skärm har en passande höjd, för att en af kanterna utaf det böjda trästycket må kunna tryckas emot densamma; den andra riktskärmen D, hvars kant är satt i rak linie med sågens kant. Riktskärmen C kan närmas eller aflägsnas, enligt formen af det krumträ, som skall sågas. Såsom man ser å ritningen, är den gjord med två delar, den ena flyttbar genom en tandstång och ett utvexlingshjul, och den andra större och hvilande emot den förra samt äfven understödd i ändarne genom jernband C¹, som utgå från bordet. Genom denna anordning går, eftersom det krumma trästycket E närmar sig och går förbi sågen B, det utskurna stycket E¹ på ena sidan om kanten af riktskärmen D, och stycket E, hvarifrån E¹ här blifvit utsågad, på andra sidan af nämnde skärm.

En annan del af min uppfinning består uti förbättringar, tillämpliga då man på en sammansättningsform konstruerar båtar med diagonala bordläggningar. Då fråga är att frambringa flera båtar, gör jag modeller för de olika bordläggningtstyckena på följande sätt: Jag går tillväga som om jag konstruerade en båt, i det underbordläggningsbräderna medelst ånga böjas öfver sammansättningsformen samt fogarne af hvart och ett utaf dessa diogonala pjeser fullkomligt sammanpassas för hand, hvarefter öfverbordet ditpassas på samma sätt. Pjeserna tagas sedan från formen, beredas ånyo med ånga, jemnas och göras sålunda lämpliga att tjena till modeller för huru många båtar som helst af samma form. Då man vill åstadkomma den diagonala bordläggningen för en båt, behöfves det blott att utskära de olika bordläggningtstyckena i enlighet med modellerna samt sedan bereda dem med ånga och böja dem öfver sammansättningsformen. Då detta är gjordt, kan man fästa dem, den ena vid den andra äfvensom vid krumhultarne eller relingen och kölen.

En annan del af min uppfinning afser en machin för utskärning af trästycken i passande former för för- och akterstäfvarne. För detta ändamål använder jag en apparat eller machin, som framställes å ritningen N:o 12. Den består af en cirkelsåg C och ett bord A, som har en lutande riktningsskärm B. Trästycket D, som skall bilda en af dessa stäfvar, föres fram emot sågen under det att detsamma hålles fast mot skärmen B. Sålunda skäres stycket uti den erforderliga snedningen å ena sidan. För utskärningen af den andra sidan är en regleringspjes E (som synes särskildt i fig. 2), hvilken glider fram på skärmen B, som då framställer en i motsatt vinkel mot den förra lutande sida, och trästycket, hvars ena sina är utskuren, placeras då ånyo emot riktningsskärmen och föres fram emot cirkelsågen, för att skäras på andra sidan i motsatt vinkel.

En annan del af min uppfinning har till föremål på klink bygda båtar, som jag stundom konstruerar på sammansättningsformen. Jag lägger kanterna af bordläggningsplankorna ofvanpå hvarandra och utskär skåror i krumhultarne för att emottaga plankorna. Skårorna göras genom cirkelknifvarne A (se ritningen N:o 13). Fig 1 är en plan och fig. 2 en genomskärning af machinen. För att den lutande planen eller inskärningarne, som omvexla i form, må kunna riktigt åstadkommas, använder jag två ledare C D, af hvilka den förra kan närmas till eller aflägsnas från den andra. E är en ram, som hvilar på ledarne C och D, och hvilken man kan gifva hvarje erforderlig lutning genom att flytta ledaren C. Krumträdet F, på hvilken man skulle utskära de sneda kanterna, placeras på ramen E och hålles der, medan det jemte ramen föres öfver de roterande knifvarne A. Den öfre kanten af ledaren D intränger uti en fördjupning eller ränna under ramen E och hindrar den att gå åt sidan. Man kan äfven, om man så vill, bygga båtar på klink, utan att utskära de lutande planen eller skårorna i krumhultarne.»

I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Marin-ingeniören Nathan Tompson Patent under Tio (10) års tid å de genom förenämnda ritningar samt ofvan intagna beskrifng och förklaring framställda förbättringar i båtbyggeri samt i de machiner, som för båtars konstruktion användas; så att sökanden under nämnde tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.

Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:

1:o att inom två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes tidningar tre gånger;

2:o att inom två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt

3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.

Önskar Patent-innehafvaren att å annan person sitt patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda skriftlig fullmakt att, i allt hvad patentet angår, å Patent-innehafvarens vägnar tala och svara.

Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 17 Maj 1862.

F. Åkerman.

J. N. Borelius.

A. Brändström.

C. F. af Ström.

G. Hegardt.

---

Kongl. Majt:s och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Mekanikus J. E. Bäckström anhållit om Patent å af honom uppfunna nya och hittills obegagnade förbättringar vid belastningens anhangsdelar och aflösningshylsans form å betsman i allmänhet med parallelipipedisk stång; i hvilket afseende sökanden till Kongl. Kollegium inlemnat ritning^[2] samt följande beskrifning:

»Klump, vare sig helsmidd med eller pågjuten parallelipipedisk betsmansstång kan, till sin rätta verkan, såsom exakt kontravigt, — enligt hvad Kongl. Vetenskapsakademien sjelf upplyst — förfalskas, antingen medelst afnötning m. m. eller förflyttning. Betsmanets härigenom möjligen åkomna oriktighet skulle visserligen säkrast upptäckas, när man ställer aflösningshylsans index på gradskalans nollpunkt och jemnvigtsläget icke fritt inställer sig. Men om, för att dölja denna oriktighet, belastningens anhangsdelar kunna utbytas mot andra sådana, proportionelt lättare eller tyngre, utan all risk af kronomärkes rubbning, så är påtagligen ändamålet med nämnde nollpunkt alldeles förfeladt. De hittills brukliga anhangsdelar, föreställda å ritningen sub fig. I A, B, äro icke lämplige för anbringande af kronomärke, hvarigenom frestelse till deras förflyttning eller förvexling med andra liknande förebygges. Deremot, om de konstrueras antingen så, som vid fig. II eller ännu bättre som vid fig. III, och kronomärken anbringas på de utvisade ställena, är förhållandet helt annorlunda och mera med hufvudändamålet öfverensstämmande.

Aflösningshylsans dubbelarmade index vid fig. V är redan, såsom ny invention, min tillhörighet i patentet den 25 sistlidne Januari å betsman med kurverad stång och måste således, i samma egenskap och för samma ändamål, här vid lag få af mig tillgodogöras jemväl åt betsman med parallelipipedisk stång;»

hvarjemte sökanden bifogat en så lydande förklaring af den ingifna ritningen:

»Fig. I. Belastningens anhangsdelar å parallelipipedisk betsmansstång enligl Kongl. Vetenskaps-akademiens den 9 December 1856 fastställda modeller.

A sedda från sida. B sedda för ända.

a) stången. b) anhangsaxeln. endast hårdt indrifven genom ett, i stången rätvinkligt, fyrkantigt hål. Den kan följaktligen drifvas ut och in igen utan ringaste olägenhet för kontrollstämpelmärket i stångens ända vid c), d) krokhängslet med sina sätthärdade anhangsöglor. Dess öppna gaffelform tillåter utvikning och afkrängning. e) Kroken, hvars ögla är öppen, såsom bildad blott förmedelst omböjdt gods.

B samma delar, sedda för stångens ända a) och utmärkta med enahanda föregående bokstafs-beteckning.

Fig. II. Ny invention. A sedda från sida. B sedda för ända. Anhangs-axeln b), fyrkantig genom stången, har här fått tillräckligt öfverskottsgods i jemn plan med stångens sida vid tapparnes afarbetning till äggformighet, för att öfver stämpelnitad skarf lemna plats åt kronomärken, hvilka sedermera icke kunna undgå att skadas, om axeln drifves ut. Krokhängslet d) d) är här i helt stycke ofvan omkring stången a); och dess nedre slutrundlar äro genom nitning fast förenade med hvar sin ända af en genomgående rundnagel, uppå hvilken, emellan dem, kroken e) med sin helgjorda ögla (vid f) (åstadkommen förmedelst utborradt hål i helt gods) är uppträdd. Öfver nitskarfven mellan rundnagelns ändgods och krokhängslets, äro naturligtvis anbringade kontrollstämpelmärken, betryggande mot utbyte.

Fig. III. Annan ny invention för vinnande af samma ändamål på en enklaie väg. Stången, uppklyfd, slutar sig här i form af gaffel omkring krokens helgjorda sätthärdade anhangsögla, uppträdd på tvärgenomgående, likaledes sätthärdad, äggformig anhangs-axel, hvars ändgods i förening med stångens har anbringadt kontrollstämpelmärke öfver nitskarfven likasom vid f) i fig. II.

Fig IV. Aflösningshylsans index på parallelipipedisk betsmansstång enligt Kongl. Vetenskaps-akademiens modeller. Hylsans form är här sådan, att enfaldigt folk bland menige man kunna i hast vilseledas om hvad som derå utgör betsmanets index.

Fig V. Min nva invention till förebyggande af sådant misstag i hast om hvad som å aflösningshylsan utgör betsmanets rätta index».

I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:st förnyade nådiga Förordning angående Patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Mekanikus J. E. Bäckström Patent under Tio (10) års tid å de genom förenämnde ritning samt här ofvan intagna beskrifning och förklaring framställda förbättringar vid belastningens anhangsdelar och aflösningshylsans form å betsman i allmänhet med parallelipipedisk stång; så att sökanden under nämnde tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra, öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.

Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:

1:o att inom Två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger;

2:o att inom Två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, att han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt

3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.

Önskar patentinnehafvaren att å annan person sitt Patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda skriftlig fullmakt att, i allt hvad Patentet angår, å Patentinnehafvarens vägnar tala och svara.

Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta Patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 5 Maj 1862.

F. Åkerman.

J. N. Borelius.

A. Brändström.

C F. af Ström. L. S.

W. Silfversparre.

---

Kongl. Maj:ts och Rikets Kommerskollegium gör veterligt: Hos Kongl. Kollegium har Louis Coignard i Paris, genom Kopisten i Kongl. Maj:ts Finans-departements Expedition J. U. Grönlund, anhållit om Patent å en af den förstnämnde uppfunnen ny sammansättning af mekaniska medel för åstadkommande af en drifmachin, kallad Aquamotor, samt dennes användande i industrien; i hvilket afseende till Kongl. Kollegium inlemnats ritningar^[3] å ifrågavarande uppfinning samt följande beskrifning derå och förklaring af ritningarne:

»Min aquamotor, som genom centrifugal-kraftens utveckling frambringar drifkraft, består hufvudsakligen af två rum, ett inre, rörligt kring en axel, det andra yttre, fast och innehållande det förra. Uti det yttre utvecklar sig den kraft, som af det inre rörliga framalstras. A A' (figg. 2 och 6 pl. 1 och 3) är en ihålig cylinder, som begränsat antingen af nära hvarandra ställda, sins emellan parallella skifvor utan skoflar, eller ock af två eller flera ytor B, sins emellan parallella och förbundna med hvarandra genom skoflar, hvilka dela cylindern uti lika många kanaler, öppna i centrum och i periferien. En åtminstone af ytorna är öppen i centrum uti C. Vattnet intränger genom denna öppning, fyller kanalerna af cylindern A, och uti den roterande rörelse, som man gifver denna sednare medelst dess axel D, drifves vattnet från centrum emot periferien genom centrifugalkraftens verkan. Då man med någon kraft kringvänder den med vatten fyllda cylindern A uti den omgifvande slutna reservoiren E F och då öppnar öppningen G, skall vattnet störta ut genom denna öppning och taga en viss öfverflyttningsrörelse från medelpunkten emot periferien, för att komma att fylla del rum, som vattnets utströmmande ur reseivoiren lemnar i densamma fritt. Det förstås lätt att, hvilken snabbheten än må vara af cylinderns rotation, cylindern icke kan aflåta i sin reservoir för tryckvatten mer än en qvantitet af vätska, som motsvarar den, reservoiren E F sjelf utlemnar, och att följaktligen den centrifugala öfverflyttningsrörelsen skall vara så mycket långsammare, som summan af de genom skoflarne eller sidostyckena i trumman A bildade kanalsektionerna är större i förhållande till sektionen G, eller i förhållande till summan af sektionerna G af utströmningsöppningarne, om flera sådana finnas. På det sättet är man theoretiskt i stånd att konstruera apparaten så, att detta förhållande blir som man önskar. Det arbete, som t. ex. under en sekund användes för att medelst en sålunda sammansatt apparat utlemna en viss qvantitet vatten, skall alltid vara lika med den utlemnade massan, multiplicerad 1:o med hastigheten af öfverflyttningen från centrum till periferien; 2:o med kretsformiga hastigheten och 3:o med den väglängd, som beskrifves af radien utaf tröghetmomenten. Uti produkten af alla de qvantiteter, hvaraf motståndet mot mitt centrifugala hjuls rörelse beror, ingår en faktor, hvaröfver man är herre, nemligen öfverflyttningshastighelen från centrum till periferien, hvilken hastighet i theorien kan göras så liten man vill och i praktiken ganska liten, mycket mindre än enheten. Man kan i hvilken hydraulisk receptor som helst tillgodogöra den ström, som åstadkommes genom den inre centrifugala tryckningen, hvilken utvecklas och underhålles i det slutna rummet E F genom den rörliga trumman A. Jag använder likväl företrädesvis såsom hydraulisk receptor med en vattenpelare roterande machin, som jag nu går att beskrifva. Pl. 1 och 2 H (figg. 2, 5, 8, 10) är ett fast rum, ett slags ihålig trumma, hvars inre vägg företer fyra kurver, hvilka alla äro cirkelbågar. Bågarne a b och c d äro koncentriska, men den ena med en mindre radie än den andra. Bågarne a c och b d äro excentriska. Det fasta rummet H är begränsadt af två lock I, sins emellan parallella, genomborrade på midten och försedda med packningsdynor, hvarigenom går en axel J. (fig 2) I rummet H inrymmes en ihålig cylinder K (figg. 2, 5, 8), som slutar just vid locken I och hvars yttre radie är synbarligen densamma som kurvens a b. Cylindern K bär två, tre eller flera armar L (figg. 3 och 8), som förena den med nafvet M (fig. 5) på axeln J. Uti cylindern K äro inskärningar gjorda, hvilkas plan är vinkelrät mot planen af locken I. Uti dessa fördjupningar äro rörliga skoflar e (fig. 5) inrymda, hvilka ledas på sina flata sidor af de inskärningar, i hvilka de glida och på de öfriga sidorna genom trummans väggar. Om så behöfves, ledas och uppbäras de äfven, då machinen är ställd uti ett horisontalt plan, af ett starkt skaft e' (fig. 5) som glider uti ett enkom för ändamålet gjordt hål uti armarne och af andra skaft, som tjena på samma gång till ledare åt spiralfjedrar, som man ser i fig. 5. Dessa skaft och deras fjedrar äro likaledes inrymda uti hål, som äro borrade i armarne. Uti den cirkelrörelse som trumman kan taga, införas skoflarne genom den ena efter den andra af de excentriska kurverna a, c, b, d, eller utföras och stödjas emot den inre vaggen af det omgifvande kärlet, genom verkan af fjedrar eller genom centrifugalkraften, om den roterande rörelsen är någorlunda hastig. Man förstår lätt ifrågavarande machins gång. Vattnet intränger, antaga vi, genom röret G' (figg. 2 och 5), går genom öppningar G (fig. 10), som för detta ändamål äro gjorda i den excentriska skiljeväggen b d och, genom att trycka emot skofveln e (fig. 5) stöter denna ifrån e till e'. I detta ögonblick kommer den följande skofveln och tillstänger kanalen e' e' samt mottager vätskans tryckning. Vattnet, som har verkat på skofveln e, börjar då att befria sig genom öppningar, som för detta ändamål äro anbragta i den excentriska skiljeväggen c, a (fig. 5.) Skoflarne, hvilka sålunda förenas genom den vattenpelare som tynger på dem, neddraga cylindern K uti sin roterande rörelse och cylindern står genom armen L i samband med axeln J (fig. 2).

Den till drifkraft för fartyg använda aquamotorn (pl 3 & 4) består af en eller två eller flera aquamotorer (figg. 6 och 7). Jag låter här, liksom i afseende på den aquamotor, som beskrifvits å pl. 1 (figg. 2 och 3) den i gång sättande kraften verka på en vef Q och genom ett koniskl hjul R (figg. 6 och 7), direkte placeradt på axeln D till den första aquamotorn. På samma axel sätter jag vindfånget och rotatorn J. Med handkraft eller på annat sätt gifver man först rörelse åt trumman A, hvilken rörelse är tillräcklig för att efter några sekunder hafva uppdragit en vattenpelare, som kommer att trycka mot rotatorns skofvel. I början är dess verkan ringa, men så svag den än är, ökar den kraften, som satte trumman i gång. Kraften ökas och rörelsen påskyndas, vattenpelaren trycker starkare och starkare, och då drifkraften tilltager i proportion, påskyndas sålunda aquamolorns rörelse ständigt. I detta ögonblick, då vefdragaren känner att rörelsen drager honom med sig, släpper han vefven och modererar rörelsen genom att reglera strömmen med en lucka eller ventil f och den lilla löparen för hand g. Sålunda gifves rörelsen åt den första aquamotorn. För att meddela den åt den andra, öppnar man en annan lucka f', placerad på ett rör, som leder det användbara öfverskottet af den utaf den första aquamotorn frambragta strömmen uti en turbin S, hvilken genom ett drifhjul j och ett hjul i meddelar rörelsen åt axeln D' af den andra aquamotorn. Axeln D' sätter den centrifugala trumman i rörelse och denna utvecklar strömmar, som, i det de afrinna genom rören G (figg. 6 och 7), åstadkomma, genom sin återverkan i kurverna h, fartygets framåtdrifvande. Uti fig. 6:bis har jag i turbinens ställe begagnat en rotator T, som är uppsatt direkte på axeln D' af aquamotor-propellern, och på det sättet blifva hjulvexlingarne i och j (figg. 6 och 7) obehöfliga. Det må anmärkas, att den första aquamotorn uppsuger i C vattnet ur en cistern V, tills vattnet återvänder efter att hafva verkat i rotatoretna eller turbinerna. Den andra aquamotorn mottager vattnet upptill genom två rör V, som hemta det under fartyget uppsugna vattnet, under det de mot vattenlinjens horisontala plan, i hvilken de utmynna, bilda en spetsig vinkel. På uppsugningsrören k, något ofvanföre fartygets första vattenlinje, äro satta galler med stora maskor, för att afhålla främmande kroppar, äfvensom öppningar, hvarigenom man med handen kan borttaga de gräs- eller andra ämnen, som under vissa omständigheter komma och tillstoppa gallren. De två aquamotorerna (figg. 6 och 7), äfvensom den som framställes i fig. 12. samt alla andra, äro likformigt anordnade så, att vattnet, som långsamt öfverföres från centrum, der det uppsuges antingen ofvan eller nedantill, till trummans periferi, dit det föres genom centrifugalkraftens verkan, sedermera kommer att, strömmande i motsatt riktning, koncentrera, sig uti den egentliga reservoiren F för det pressade vattnet, i det att det går emellan de två fasta bottnarne l m. Men man bör alltid tillse, det gångarne, som vattnet passerar, blifva så ordnade, att arbetet fördelar sig så lika som möjligt emellan aquamotorns alla drifskoflar, och att sektionerna af nämnde gångar så beräknas, att vattnet rör sig med en så likformigt och småningom påskyndad hastighet som möjligtvis kan ske, ända från utgåendet ur den centrifugala trumman till reservoiren F. Denna sednare har i allmänhet en mycket mindre diameter än aquamotorns trumma; och i alla aquamotorer, uti hvilka vattnet ankommer till trumman ofvanifrån, är reservoiren genomgången af det rör, hvarigenom uppsugningen sker, men i aquamotor-propellern kan man gifva den en annan anordning, såsom synes i fig. 13 (pl. 6). F är reseivoiren. Den är bildad af ett cylindriskt rum a af stor diameter, försedt med fyra knärör b, med hvilka drifrören c äro hoppassade. Knärören b intaga hvart och ett 1/16 af reservoirens cylindriska yta. Den yttre cylindern a innehåller en annan sådan, som jemt hoppassar med den förra. Denna inre cylinder, som, om så behöfves, uppbäres af friktionsrullar, är rörlig och försedd med öppningar c f, anordnade såsom synes i fig. 13, så att, då cylindern medelst en inre tandad stång och ett utvexlingshjul g vändes omkring, den kan alltid hålla två af de fyra rören c tillstängda och två öppnade, antingen två, som äro krökta i samma riktningar, eller två, som äro diagonalt motsatta och böjda åt omvändt håll, samt på detta sätt åstadkomma fartygets framåt- eller tillbakagående, eller ock dess stillastående på samma plats. Axeln till utvexlingshjulet g uppstiger emellan däcken eller till sjelfva öfverdäcket af fartyget. En visaretafla, som är ställd under styrmannens ögon och mottager rörelsen från utvexlingshjulets g egen axel, upprepar den inre cylinderns rörelse och tillkännagifver dess ställning vid hvarje tillfälle. Men jag föredrager den anordning, som framställes i figg. 6 och 7. Uti denna inrättning har reservoiren F en mycket mindre diameter samt endast två knärör, med hvilka hoppassas två ledningsrör, som sedermera klyfva sig i två delar uti n för att bilda två grenar, riktade och böjda i motsatt riktning i förhållande till hvarandra. För att åstadkomma de olika förändringarne i fartygets gång, verkar en person (t. ex. på däck) på vefvarne o; dessa sätta genom passande utvexlingar, som visas i tvärhöjd genomskärning i fig. 7:ter pl. 5, samtidigt två luckor P P' i rörelse, antingen åt hvarje sida af fartyget, eller blott åt dess ena sida; och som de båda luckorna äro förbundna genom axeln q och så anordnade, att den ena tillstänger ett rör, medan den andra öppnar ett annat, erhåller man fartygets rörelser framåt och tillbaka. Skaften r af vefvarne o påskjuta, genom lämpliga utvexlingar, luckorna s, ett slags stoppare, belägna inom och längs efter fartygets sida, hvars form de antaga. Dessa luckor, som röra sig horisontalt uti ledskenor, stänga på yttre sidan den öppning, som är gjord i fartyget för utgången af drifströmmen, på den sida der denna ström är afbruten, och jemna denna del med fartygets kanter, så att skiljeväggarna t', hvarigenom drifrörens öppningar utgå, icke komma att sätta en motståndsyta mot fartygets rörelse. Innantill tillstängas dessa öppningar genom vattentäta betäckningar, hvilkas ytor uppstå genom att en rät linie, som är fäst i punkten u (fig. 7), rör sig omkring skiljeväggen t ifrån v till x (fig. 7:ter), då en konvex yta uppkommer, samt sedan genom att en rät linie, fäst i punkten y (fig. 7), rör sig ifrån u till u', följande böjningen af fartygets sida, dervid en konkav yta frambringas. För att mata aquamotor-propellern, sätter man det inre af det omgifvande kärlet i förbindelse med det yttre vattnet, medelst ett rör z (fig. 6), som man sedan stänger medelst en kran.

Min uppfinnings tillämpning på jernvägs-lokomotiver är framställd i fig. 8 pl. 2. Strömmen, som från aquamotorn kommer att mata rotatorn, följer ett rör G, som uti G' har två grenrör G' och G''. Hvart och ett deraf kan, allt efter som man öppnar det ena och tilltäpper det andra medelst luckorna f (figg. 8, 9 och 14) föra vattnet åt ena eller andra sidan af rotatorns drifskofvel genom det af grenrören G' eller G'' (hvilka för öfrigt äro inrättade som vanligt), som är öppet. Utsläppningen sker då ömsom åt ena och ömsom åt andra hållet genom ett af de två rören M eller M', belägna såsom synes af fig. 8. Rören M och M', som äro öppna eller tillslutna på samma gång som tillbringningsrören, men i omvänd riktning, förena sig i M'' till en enda kanal, hvilken återför vattnet till aquamotorns cistern. Lokomotivernas tillbakagående kan äfven erhållas genom att använda turbiner i stället för rotatorer. Man inrättar två turbiner a a' (fig. 12 pl. 2) på samma axel c; man gifver dem en gemensam reservoir b; hvar och en har dock sitt eget rör för vattnets afrinnande. Rören e e' äro hvartdera försedda med en fördämningslucka. Om man tillstänger den ena turbinens afloppsrör, verkar vattnet endast på det andra, och som de rörliga skoflarna af dessa turbiner äro riktade åt motsatt håll, skall gången efter behag omvändas och trainen skjutas framåt eller tillbaka. Figg. 15 och 16 (pl. 5) framställa en turbin, som jag enkom uppfunnit för att tillgodogöra uppsugningsströmmen. Fig. 16 visar i horisontal genomskärning hälften af skofvel-inrättningen. Den fasta skifvan A bär räta, strållikt från centrum till periferien riktade ledskenor, hvilka ensamt hafva till ändamål att leda vattnet med en likformig och regelbunden rörelse emot omkretsen af nämnda skifva, och att lugna vattnets uppstigande och förvirrade rörelser vid dess införande uti turbinens reservoir B. Denna anordning af de fasta skoflarne har för uppfyllandet af de vanliga vilkoren för vattnets införande uti drifskoflarne, fordrat, att dessa sednare antagit de former och riktningar, som visas i C fig. 16. Denna del föreställer i projektion den rörliga kransen af drifskoflarne. Fig. 6:bis visar, huru jag anbringar denna turbin i aquamotorn. Det från turbinen utgående vattnet bibehåller alltid en hastighet, hvars samkraft riktas åt ett motsatt håll i förhållande till rörelsen af det centrifugala hjulets A skoflar. Derför låter jag vattnet falla på de fasta ledskenorna E, som förändra dess rörelses riktning och gifva deråt en riktning åt samma håll, som skoflarnes i den centrifugala trumman.

Man kan gifva åt aquamotorn kraften att fortsätta sin rörelse medelst flerahanda inrättningar: 1:o medelst en turbin uppsatt såsom i figg. 6 bis, 7 bis, 15 och 16, på sjelfa axeln till aquamotorns trumma, eller annorlunda, hvarigenom betydliga vattenvolymer kunna afverkas, men med inskränkt hastighet; 2:o medelst en ensam rotator, såsom förut är beskrifvet, hvarigenom mindre volymer erhållas än med turbinen, men afverkningen kan göras med den hastighet man önskar; och 3:o medelst en turbin och en rotator på samma gång, tillsammans uppsatta på axeln till den centrifugala trumman, såsom i figg. 6 bis och 7 bis, hvarigenom erhålles större afverkning än med rotatorn ensam, och större snabbhet än med turbinen ensam. Jag kan äfven efter behag använda två eller flera aquamatorer och på samma gång en turbin eller rotator eller båda tillsamman, hvarvid de sättas emellan eller öfver hvarandra på samma axel.

Då rotatorn är bestämd att röra sig åt ena som åt andra hållet med samma hastighet och lika lätthet, kan man icke undgå att sätta skoflarne i sjelfva axeln af den rörliga trummans radie; men då åstadkommes, i det ögonblick, då skofveln har återträdt genom excentreringen, en stark gnidning af skofveln mot slidan, i hvilken den glider vid återgåendet. Detta motstånd blir betydligt, då skofvelns hastighet är sjelf betydlig. Man bör derför alltid, då rotatorn skall meddela stor hastighet åt den axel, på hvilken den är uppsatt, följa ritningen, fig. 5, i afseende på konstruktionen. Då rotatorn, i stället att öfverflytta rörelsen åt den axel, på hvilken dess inre trumma är satt, sjelf mottager rörelsen från densamma, blir han en tryck- och sugpump med stadigvarande stråle, hvilken jag äfven begagnar i mitt system och hvartill jag förbehåller mig uteslutande eganderätt. Derigenom åstadkommes en ny och för mitt system helt egendomlig hydraulisk öfverflyttning. Denna, som angifves i fig. 21, pl. 1, består af två rotatorer A och B, som äro satta i förbindelse genom rören C D E F. Både rotatorerne och rören äro vattentäta och fyllda med en vätska. Rörelsen gifves åt skofveln a, genom axeln G. I det skofveln genomlöper kanalen a c b, drifver den vattnet genom rören D F eller D J, enligt den riktning, som man låter det taga medelst luckorna D C, hvilka överensstämma med de i fig. 14, pl. 2 beskrifna. Det sålunda tillbakadrifna vattnet öfverflyttar rörelsen till skofveln a', hvilken är inrymd i kanalen till den andra rotatorn B, och kommer bakom skofveln a tillbaka uti rotatorn A genom ett af rören E och H.

Jag upphänger vanligen aqvamotorns axel och de olika organerna, som dervid äro fästade, såsom synes af figg. 17 och 18, ofvantill genom en inrättning med friktionsrullar. Uti machiner till lands kan man för ändamålet äfven begagna ett tapplager, såsom i fig. 19.

Vanligen brukade regulatorer kunna användas då man fruktar i vissa fall, att rörelsen påskyndas på ett farligt sätt; men i allmänhet är det tillräckligt att hafva en ventillucka för gångens reglerande.

Det patent jag söker afser hufvudsakligen de särskilda konstruktioner och anordningar, som jag gifver åt de olika delarne af den egentliga aquamotorn, mina turbiner och deras olika anordning; den egendomliga konstruktionen af mina rotatorer och de olika användningar man deraf kan göra, isynnerhet deras användande som pumpar och rörelseöfverflyttningsmedel: med ett ord, hvarje användande i industrien af en ström utaf vatten eller annan vätska, för att på något sätt verka vid utgåendet från en generator med centrifugalkraft, hvars konstruktion är gjord enligt den i början af denna beskrifning framställda princip.»

I anledning af denna ansökning och med stöd af Kongl. Maj:ts förnyade nådiga Förordning angående Patenter af den 19 Augusti 1856, har Kongl. Kollegium funnit skäligt härigenom tillägga Louis Coignard Patent under tio (10) års tid å den genom förenämnde ritningar samt här ofvan intagne beskrifning och förklaring framställda sammansättning af mekaniska medel för en åstadkommande af en drifmachin, benämnd Aquamotor, samt densammas användande i industrien, så att sökanden under nämnda tid må ega att, med andras uteslutande, ensam eller genom andra öfverallt inom Riket samma uppfinning utöfva; hvarvid sökanden har att ställa sig till efterrättelse hvad gällande författningar i afseende på tillverkning och försäljning af varor stadga, dock utan att för åtnjutande af patenträttigheten vara förpligtad att mästerskap eller burskap förvärfva.

Patentinnehafvaren åligger, vid påföljd af patenträttens förlust:

1:o att inom två (2) månader härefter, hvarje månad till trettio (30) dagar räknad, hafva detta Patentbref allmänneligen kungjort, genom införande af detsamma till hela dess innehåll i Post- och Inrikes Tidningar tre gånger;

2:o att inom två (2) år härefter inför Kongl. Kollegium styrka, alt han är i full utöfning af den nu patenterade uppfinningen; samt

3:o att sedermera hvarje år under hela patenttiden likaledes styrka, att uppfinningen fortfarande utöfvas.

Önskar Patent-innehafvaren att å annan person sitt Patent öfverlåta, åligger det honom sådant hos Kongl. Kollegium anmäla; skolande, i händelse öfverlåtelsen sker till någon utom Riket bosatt person, denne för någon i Sverige bosatt man, hvars namn och hemvist böra hos Kongl. Kollegium till inregistrering uppgifvas, utfärda fullmakt, att i allt hvad Patentet angår å Patentinnehafvarens vägnar tala och svara.

Slutligen har Kongl. Kollegium skolat härigenom förklara, att detta Patentbref icke må anses medföra visshet, att uppfinningen är ny eller att den kan med fördel användas. Stockholm den 31 Maj 1862.

F. Åkerman.

J. N. Borelius.

A. Brändström.

C. F. af Ström.

G. Hegardt.

---

Års-Proklamata, stämningar, Domar
och Anmaningar i Skuldfordrings-
och Konkursmål.

= Genom offentlig stämning har Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt kallat och förelagt Löjtnanten Axel af Klints och hans hustru Fru Sophie af Klints, född Sontag, Borgenärer, att, vid talans förlust, antingen förr eller sist å den Tjugunionde (29) Juli innevarande år, inför Kongl. Hofrätten, vid upprop klockan 11 och innan 12 på dagen, sina fordringar vederbörligen bevaka, styrka och med ed fästa; hvilket tredje gången kungöres. Stockholm den 23 Januari 1862.

= Att Stranda Häradsrätt genom den 25 Januari 1862 utfärdad offentlig stämning kallat och förelagt Slagtaren Per Mellboms i Eijerum och hans hustrus samtlige Borgenärer, att sednast före klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima ting, som näst sex månader efter förstberörde dag i häradet infaller, sina fordringar förete och bevaka, på sätt och i den ordning Konkurslagen föreskrifver; det varder härigenom tredje gången kungjordt.

= Genom offentlig Stämning har Laske Häradsrätt kallat Bryggaren Robert Fritiof Pripps från Borga och hans hustru Maria Lovisa Pripps samtliga Borgenärer att sist å andra rättegångsdagen af det lagtima Ting, som näst efter Sex månader från denna dag i Häradet infaller, sina fordringar, före klockan Sju på aftonen, inför Häradsrätten anmäla och bevaka på det sätt och vid det äfventyr, Konkurslagen bestämmer; hvilket härmed kungöres tredje gången. Onsjö Tingsställe den 24 Januari 1862.

På Domare-embetets vägnar:

Aron Lindgren.

= Att Sotholms Häradsrätt genom offentlig stämning denna dag kallat Borgenärerne i Landtbrukaren Victor Bernhard Hartmans på Sofielund i Westerhaninge socken och hans hustrus gäldbundna bo att sist före klockan sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det Lagtima Ting, som näst efter sex månader härefter i häradet infaller, sina fordringar inför Häradsrätten bevaka på sätt och vid påföljd Konkurslagen den 12 Mars 1830 föreskrifver; varder härmed första gången kungjordt. Tingshuset vid Westerhaninge kyrka den 25 Januari 1882.

På Domare embetets vägnar

efter förordnande:

H. Claëson.

= Kinnevalds Häradsrätt kallar Fordringsegare hos Carl Petersson under Sandslätt att bevaka fordringar i laga ordning å andra rättegångsdagen af laga ting 6 månader efter den 3 nästl. Februari.

Af Domare-embetet:

F. M. Wahlbom.

= Att Sala Rådhusrätt genom offentlig stämning denna dag kallat och förelagt Skomakaren J. E. Almgrens och hans hustrus samtlige Borgenärer att sednast före klockan 12 å Måndagen den 28 instundande Juli sina fordringar inför Rådhusrätten anmäla och bevaka, på sätt Konkurslagen den 12 Mars 1830 stadgar, det varder härigenom kungjordt. Sala Rådhus den 27 Januari 1862.

På Rådhusrättens vägnar:

J. A. Bovin.

= Genom offentlig stämning har Ljusdahls Häradsrätt i anledning af urarfva ansökning, kallat och förelagt aflidne Soldatsonen Olof Jonsson Walls i Walla, Färila socken, samtlige Borgenärer, att sist före klockan sju på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima Ting, som sex månader efter den 29 Januari 1862 först i Tingslaget infaller, sine hos bemälde Wall egande fordringar bevaka och styrka, på sätt och vid den påföljd i konkurslagen bestämmes; hvilket härmed kungöres tredje gången.

På Häradshöfdinge-embetets vägnar:

Axel Reutercrona.

= Att Herrestads och Tjellmo tingslags Häradsrätts genom offentlig stamning kallat förre Nämndemannen Nils Hanssons och hans hustrus i Hågra samtlige Borgenärer att, sist klockan före 7 på aftonen å andra dagen af innevarande års laga Hösteting, sig inför Häradsrätten inställa, för att deras fordringar enligt Konkurslagen styrka och bevaka; varder härmed kungjordt.

Af Dumare-embetet.

= Likmätigt Färs Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Åboen Nils Nilssons och hans hustru Anna Olsdotters i Härderup N:o 2 samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästinstundande lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Sjöbo den 28 Februari 1862.

På Häradsrättens vägnar:

J. A. Durling.

= Jemlikt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Torparen Nils Jönssons och hans hustru Anna Svensdotters i Jepstorp samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästinstundande lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 22 Januari 1862.

På Häradsrättens vägnar:

Victor Anderberg.

= Jemlikt Färs Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Skräddaren L. Thulins i Öfved samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästa lagtima Hösteting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Sjöbo den 17 Mars 1862.

På Häradsrättens vägnar:

J. A. Durling.

= Likmätigt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas Arrendatorn R. Ströms och hans hustru Boel Andersdotters i Hundsäng samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästs års lagtima Vinterting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 26 Mars 1862.

På Häradsrättens vägnar:

Victor Anderberg.

= Likmätigt Frosta Häradsrätts utslag stämmas och föreläggas förre Arrendatorn Nils Magnus Deléns i Atarp samtlige Borgenärer att, sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af nästa års lagtima Vinterting bevaka, edeligen fästa och lagligen styrka deras kraf, vid förlust af vidare talan och betalningsrätt; hvilket härmed kungöres andra gången. Tingsstället Hörby den 14 Maj 1862.

På Häradsrättens vägnar:

Victor Anderberg.

= Genom uträrdade offentlige stämningar har Säfvedahls Häradsrätt förelagt nedannämnde personers samtlige Borgenärer, att före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af innevarande års lagtima hösteting med häradet sina fordringar hos Häradsrätten anmäla och bevaka på sätt och i den ordning Konkurslagen föreskrifver, vid förlust af vidare talan i saken, nemligen:

1:o Timmermannen P. Lindgrens i Majorna;

2:o Arbetskarlen P. Jonssons i Dito;

3:o aflidna Enkan Maria Elisabeth Asserlinds, född Westerberg, på nybygget i Örgryte socken;

4:o aflidne Kofferdisjömannen Anders Thorssons i Majorna;

5:o Klamparen J. A. Olssons derstädes;

6:o Drängen Petter Leander Larssons i Björkesdahl, Häryda socken;

7:o Fabriksarbetaren G. Anderssons på Aronsdahl i Örgryte socken;

8:o Machinisten Carl Gustaf Lindgrens i Majorna, och

9:o Handlanden J. H. Barkmans i Dito. Landvetters tingsställe den 3 Maj 1862.

På Domare-embetets vägnar:

F. M. Colliander.

= Genom utfärdade offentliga Stämningar han Gotlands Södra häradsrätt kallat följande Borgenärer att, vid förlust af vidare talan, sednast före klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af innevarande års lagtima Hösteting sina fordringar hos Häradsrätten så förete och bevaka som Konkurslagen den 12 Mars 1830 stadgar, nemligen.

1:o Skepparen Carl Johan Linds vid Hexarfve i Fardhem socken;

2:o Husbonden Jacob Cederlunds Sigers i Hafdhem socken, samt

3:o Aflidne Nils Anderssons Mulde i Fröjel socken.

Varande af Skepparen Linds Hustru Mathilda Lind samt Jacob Cederlunds Hustru Petronella Catharina Hafdelin boskilnad sökt och af Sterbhusdelegarne efter Nils Andersson Mulde Urarfvaförmån; hvilket härigenom andra gången kungöres. Skogs tingsställe den 7 Mars 1862.

På Häradshöfdinge-embetets vägnar:

Carl Reinh. Kökeritz.

= Genom utfärdad offentlig stämning har Arbrå Häradsrätt kallat och förelagt aflidne förre Apothekaren Bror Maurits Freeses på Nytorp och hans enka Carolina Christina Olivia Hallströms samtlige Borgenärer att, sist innan klockan Sju på aftonen å andra rättegångsdagen af Arbrå tingslags lagtima Hösteting år 1862, sina hos bemälde makar egande fordringar inför Häradsrätten bevaka och styrka, på sätt och vid det äfventyr i Konkurslagen den 12 Mars 1830 bestämmes; hvilket härmed kungöres andra gången.

På Häradshöfdinge-embetets vägnar:

Axel Reutercrona.

= F. Källarmästaren C. F Widegrens Borgenärer äro, genom beslut denna dag, kallade att sist före klockan 7 på aftonen å andra rättegångsdagen af det lagtima ting, som i Jönåkers härad infaller näst efter sex månader, sina fordringar beediga och bevaka. Tingsstället Gefle den 7 April 1862.

Testaments- och
Afrs-Angelägenheter.

= Okände arfvingar efter aflidne Skomakaren Carl Fredrik Söderberg i Tengby, Löth Socken, anmäle sig hos Trögds Häradsrätt för arfs utbekommande; hvilket andra gången kungöres.

= Sjömannen Pehr Viktor Carlstedt, hvilken ifrån Sverige afseglade år 1854, varder härmed underrättad, att arf tillfallit honom efter Rättaren Lars Pehrsson vid Widsbro Bruk uti Westmanlands Län; och eger han för arfvets erhållande infinna sig hos Brukets Disponent inom natt och år från det denna annons tredje gången finnes införd uti Post- och Inrikes Tidningar.

= Att arf tillfallit Enkan Brita Catharina Mårtensdotter Wallerstedts från Kronoberg i Tuna socken syster Sara Mårtensdotter och systerdotter Brita Cajsa samt öfrige både till namn och vistelseort okände arfvingar, varder dem, jemnlikt Tunaläns Häradsrätts denna dag fattade beslut, härmed kungjordt andra gången. Tingsstället Ishult den 3 Mars 1862.

På Domare-embetets vägnar:

H. G Nycander.

= Jemlikt Sefvedes Häradsrätts den 10 dennes meddeldta beslut, varder å okänd ort vistande August Gustafvi härigenom kungjordt, att arf efter hans aflidne faders faderbroder Eric Nordström i Snoketorp, Södra Wi socken, honom tillfallit, samt att Gustafvi har, för utfående deraf, att anmäla sig inom tid och vid påföljd, som i 15 Kap. 5 § Ärfdabalken stadgas. Wimmerby den 14 Maj 1862.

Af Domare-embetet:

Carl C:son Sparre.

= Arftagare efter aflidna Mamsell Ulla Silvin underrättas härmed, att för utbekommande af arf efter nämnda aflidna, anmälan derom bör ske, inom natt och år efter det denna annons första gången blifvit införd i denna tidning, hos Joh. Lönblad. Christianstad i April 1862. God Man.

= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda å okänd ort vistande förre Båtsmannen Jonas Ludvig Durell från N:o 6 Hagby och hans hustru Karin Svensdotter härmed underrättade, att arf fallit dem till efter den sednares aflidne broder Sadelmakaren Jonas Petter Svensson från Botorp, med föreläggande för Durell och Karin Svensdotter att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmas i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835, anmäla sig hos vederbörande för lyftning af dem tillkommande arfsmedel; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.

På Domare-embetets vägnar:

J M. Lindgren.

= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda å okänd ort vistande Holger Svensson, Håkan Svensson och Nikolaus Svensson från Aplerum af Torsås socken härmed underrättade, att arf fallit dem till efler aflidna systern Kronobåtsmannen Sven Petter Holmbergs derstädes hustru Anna Maria Svensdotter, med föreläggande för Holger Svensson, Håkan Svensson och Nikolaus Svensson att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmas i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1235, anmäla sig hos vederbörande för lyftning af dem tillkommande arfsmedel; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.

På Domare-embetets vägnar:

J. M. Lindgren.

= Jemlikt Södra Möre Häradsrätts beslut, varda aflidne Drängen Niklas Månssons från Hult af Wissefjerda socken jemväl aflidne två syskon, brodren Ingel Månssons och en till namn ej känd systers barn, hvilka vistas å okänd ort, härmed underrättade, att arf fallit dem till efler bemälte Niklas Månsson, hvadan det åligger Ingel Månssons och hans systers barn eller deras målsman att inom den tid och vid den påföljd, som bestämmes i 15 kapitlet 5 § Ärfdabalken, sådan denna § lyder i Kongl. Förordningen den 30 Maj 1835, för arfvets lyftning sig hos vederbörande anmäla; hvilket härmed tredje gången kungöres. Wassmolösa den 1 April 1862.

På Domare-embetets vägnar:

J. M. Lindgren.

= Af en till Tössbo Häradsrätt den 12 sistlidne Februari efter aflidna Enkan Stina Eriksdotter från Linheden ingifven Bouppteckning inhemtas, att arf efter bemälta aflidna tillfallit hennes å okänd ort varande son Carl Jönsson, hvilken det åligger att, inom tio år från den dag denna kungörelse varder tredje gången i Post- och Inrikes Tidningar införd, sig hos vederbörande för lyftning af arfvet anmäla, vid äfventyr att varda från arfvet skiljd. Åmål den 8 April 1862.

Af Domare-embetet.

---

Stockholm, Post- och Inrikes Tidningars Tryckeri, 1862.

1. Dessa ritningar förvaras af Kongl. Kollegii Registrator och äro hos honom tillgängliga för dem, som önska deraf taga kännedom.
2. Denna ritning förvaras af Kongl. Kollegii Registrator och är hos honom tillgänglig för dem, som önska deraf taga kännedom.
3. Dessa ritningar förvaras af Kongl. Kollegii Registrator och äro hos honom tillgängliga för dem, som önska deraf taga kännedom.