Psalmodikon/Sång från taflan.
| ← Plan för anwändandet af denna bok i Wexelskolan, jemte nödiga förberedelser dertill. |
|
Förteckning å Psalmernas Melodier genom alla Tonarter. → |
Sång från taflan.
När en Psalm skall sjungas, upptecknas den af underwisare från boken, utan ord, hwilket fordrar så liten tid, att den ej förtjenar beräkning. För säkerhets skull bör uppteckningen collationeras. Under sången utpekar underwisaren hwarje ziffra, och så, att han med pekkäppen äfwen utmärker takten.
Förr än Psalmen sjunges, hwilket i början, och till dess melodien är fäst i minnet, bör ske med ziffror, ej med ord [1], genomsjunges först skalan för den tonart, hwarur Psalmen går, och som dess företeckning utwisar; sedan samma skalas tetrachorder, i den ordning, som här nedanföre med hwarje skala finnes utförd; derefter Psalmen sjelf med dess nummer. När sången af Psalmen uppnått färdighet och går obehindrad och ur minnet [2], då, men icke förr, sjunges den med sina ord ur Psalmboken, hwilken öfning hädanefter wårdas, endast som fromt nöje, förberedande sången till andakt och uppbyggelse wid den offentliga Gudstjensten. Den nu bekanta Psalmen kan ock anwändas till bönestunden, för hwilket ändamål utgifwaren sökt, så ofta tillfälle warit, att upptaga de mest tjenliga vers. Att någon gång afbryta läsningen med afsjungande af en eller annan wacker vers, är en högt nyttig sed, hwaraf författaren wid skriftebarns underwisning med synbar framgång begagnat sig [3].
För att göra sången af tetrachorderna rätt fruktbar, kunna de upptecknas å en tafla, såsom de i Psalmer af alla tonarter förekomma, och sjungas efter sången af skalan, såsom ofwanföre är sagt. Den wanliga skoltaflan, som innehåller skalorna, kan äfwen begagnas för denna öfning, om man börjar skalan å nyo wid 1, och går framåt, när tetrachorderna gå i högre octav, och wid 8 och går tillbaka, när tetrachorderna gå ned i en lägre.
Doriska Tonarten.
Psalmodikon nyttjas för att leda sången, och stämmes så lågt, att rösterna ej förmå mer än en ton under 1, eller -7 i lägre octaven.
De härunder tecknade tetrachorder läsas nedifrån uppåt i den första spalten, uppifrån nedåt i den andra, och åter nedifrån uppåt i den tredje, samt uppifrån nedåt i den fjerde.
| II. | |||||||||||||||
| -7 | 1 | +2 | -8 | -3 | +2 | 1 | -7 | ||||||||
| +6 | -7 | 1 | +2 | +2 | 1 | -7 | +6 | ||||||||
| 5 | +6 | -7 | 8 | 8 | -7 | +6 | 5 | ||||||||
| 4 | 5 | +6 | -7 | -7 | +6 | 5 | 4 | ||||||||
| -3 | 4 | 5 | +6 | +6 | 5 | 4 | -3 | ||||||||
| +2 | -3 | 4 | 5 | 5 | 4 | -3 | +2 | IV. | |||||||
| 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 | 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 |
| I. | -3 | +2 | 1 | -7 | -7 | 1 | +2 | -3 | |||||||
| III. | |||||||||||||||
Skulle, sedan stämningen af Psalmodikon är afpassad efter tonomfånget af barnens röst, någon tetrachord gå för högt för deras späda, ännu outbildade stämma, så går man den tills widare förbi, och sparar den till längre fram. Erfarne sånglärare tillåta att man öfwar barnarösten i de lägre tonerna så djupt den förmår, men att uppdrifwa den i höjden skall wara skadligt, och kunna förstöra den. Barnen lära ock deraf att skrika, hwilket i all sång är högt förbudet.
Authentisk kallas den melodie, hwilkens sång till det mesta inskränker sig inom sin skalas första och åttonde ton; Plagalisk, eller i Sidoton till den förra, kallas den melodie, hwilkens tonomfång går ifrån underliggande femte tonen till femte tonen af sin skala.
Authentisk: 1 2 3 4 5 6 7 8
Plagalisk: 5 6 7 1 2 3 4 5
Detta twåfald genomgår alla tonarter.
Ofta öfwerstiger eller understiger en Authentisk melodie sin skalas åttonde eller första ton, likaså en plagalisk tonartens femte toner. De behålla dock sina namn med rätta, enligt regeln: A potentiore parte siat denominatio, af det öfwerwägande hämtas benämningen.
Som läraren befinner melodien, Authentisk eller Plagalisk, så låter han sjunga dess skalas tetrachorder.
För plagaliska psalmer af Doriska tonarten.
Strängen å Psalmodikon stämmes här högre, så att rösterna förmå femte tonen i lägre octaven, dock så, att denna är deras djupaste ton.
| II. | |||||||||||||||
| 4 | 5 | +6 | -7 | -7 | +6 | 5 | 4 | ||||||||
| -3 | 4 | 5 | +6 | +6 | 5 | 4 | -3 | ||||||||
| +2 | -3 | 4 | 5 | 5 | 4 | -3 | +2 | IV. | |||||||
| 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 | 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 |
| I. | -3 | +2 | 1 | -7 | -7 | 1 | +2 | -3 | |||||||
| +2 | 1 | -7 | +6 | +6 | -7 | 1 | +2 | ||||||||
| 8 | -7 | +6 | 5 | 5 | +6 | -7 | 8 | ||||||||
| III. | |||||||||||||||
Frygiska Tonarten.
Stämningen så, att -6 är rösternas djupaste ton.
| II. | |||||||||||||||
| -6 | -7 | 1 | -2 | -2 | 1 | -7 | -6 | ||||||||
| 5 | -6 | -7 | 8 | 8 | -7 | -6 | 5 | ||||||||
| 4 | 5 | -6 | -7 | -7 | -6 | 5 | 4 | ||||||||
| -3 | 4 | 5 | -6 | -6 | 5 | 4 | -3 | ||||||||
| -2 | -3 | 4 | 5 | 5 | 4 | -3 | -2 | IV. | |||||||
| 1 | -2 | -3 | -4 | 4 | -3 | -2 | 1 | 1 | -2 | -3 | 4 | 4 | -3 | -2 | 1 |
| I. | -3 | -2 | 1 | -7 | -7 | 1 | -2 | -3 | |||||||
| -2 | 1 | -7 | -6 | -6 | -7 | 1 | -2 | ||||||||
| III. | |||||||||||||||
Lydiska Tonarten.
Kan förbigås. Wår Kyrkosång äger endast twenne Psalmer i denna tonart, N:o 29 Plagalisk, och N:o 483 Authentisk. De äro lätt lärda. Alla öfrige Psalmer af denna tonart hafwa under tidernas lopp – af irring eller inre nödwändighet – blifwit upptagne i den Mixolydiska eller Joniska tonarten.
Mixolydiska Tonarten.
Psalmodikon stämmes så högt att rösterna förmå lägre octavens fjerde ton, 4. Man går ej längre i höjden, än att rösterna icke behöfwa skrika för att ange tonen.
| II. | |||||||||||
| 4 | 5 | +6 | -7 | -7 | +6 | 5 | 4 | ||||
| +3 | 4 | 5 | +6 | +6 | 5 | 4 | +3 | ||||
| +2 | +3 | 4 | 5 | 5 | 4 | +3 | +2 | ||||
| 1 | +2 | +3 | 4 | 4 | +3 | +2 | 1 | ||||
| I. | +3 | +2 | 1 | -7 | |||||||
| +2 | 1 | -7 | +6 | ||||||||
| 1 | -7 | +6 | 5 | 5 | +6 | -7 | 8 | ||||
| -7 | +6 | 5 | 4 | 4 | 5 | +6 | -7 | ||||
| III. | |||||||||||
I denna tonart äge wi blott en Authentisk melodie, N:o 44, hwilken i boken af misstag blifwit ansedd som Jonisk, men bland rättelserna finnes correct utförd. Alla öfriga Psalmer af Mixolydiska Tonarten äro plagaliska.
Aeoliska Tonarten.
Psalmodikon stämmes så lågt, att rösten förmår åttonde tonen.
| II. | |||||||||||||||
| 5 | -6 | -7 | 8 | 8 | -7 | -6 | 5 | ||||||||
| 4 | 5 | -6 | -7 | -7 | -6 | 5 | 4 | ||||||||
| -3 | 4 | 5 | -6 | -6 | 5 | 4 | -3 | ||||||||
| +2 | -3 | 4 | 5 | 5 | 4 | -3 | +2 | IV. | |||||||
| 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 | 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 |
| I. | -3 | +2 | 1 | -7 | -7 | 1 | +2 | -3 | |||||||
| III. | |||||||||||||||
För plagaliska Melodier af Aeoliska Tonarten.
Psalmodikon stämmes så högt att rösterna förmå femte tonen i lägre octaven, 5.
| II. | |||||||||||||||
| +2 | -3 | 4 | 5 | 5 | 4 | -3 | +2 | IV. | |||||||
| 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 | 1 | +2 | -3 | 4 | 4 | -3 | +2 | 1 |
| I. | -3 | +2 | 1 | -7 | -7 | 1 | +2 | -3 | |||||||
| +2 | 1 | -7 | -6 | -6 | -7 | 1 | +2 | ||||||||
| 8 | -7 | -6 | 5 | 5 | -6 | -7 | 8 | ||||||||
| III. | |||||||||||||||
Joniska Tonarten.
Psalmodikon stämmes så, att skalans första ton, 1, blir rösternas djupaste ton. De tetrachorder utelämnas här, såsom öfwerallt, hwilka rösterna ej förmå utan att skrika.
| II. | |||||||
| 1 | +2 | +3 | 4 | 4 | +3 | +2 | 1 |
| +7 | 1 | +2 | +3 | +3 | +2 | 1 | +7 |
| +6 | +7 | 1 | +2 | +2 | 1 | +7 | +5 |
| 5 | +6 | +7 | 8 | 8 | +7 | +6 | 5 |
| 4 | 5 | +6 | +7 | +7 | +6 | 5 | 4 |
| +3 | 4 | 5 | +6 | +6 | 5 | 4 | +3 |
| +2 | +3 | 4 | 5 | 5 | 4 | +3 | +2 |
| 1 | +2 | +3 | 4 | 4 | +3 | +2 | 1 |
| I. | |||||||
För plagaliska melodier af Joniska Tonarten.
Psalmodikon stämmes högre och så, att lägre octavens femte ton, 5, blir rösternas djupaste ton.
| II. | |||||||||||
| +3 | 4 | 5 | +6 | +6 | 5 | 4 | +3 | ||||
| +2 | +3 | 4 | 5 | 5 | 4 | +3 | +2 | ||||
| 1 | +2 | +3 | 4 | 4 | +3 | +2 | 1 | ||||
| I. | +3 | +2 | 1 | +7 | |||||||
| +2 | 1 | +7 | +6 | III. | |||||||
| 8 | +7 | +6 | 5 | 5 | +6 | +7 | 8 | ||||
Man förgäte ej att fästa lärjungarnes uppmärksamhet derwid, att alla dessa tetrachorder, som förekomma i många och olika ziffror, dock icke äro flere än fyra, i tonernas förhållande inbördes, inom tetrachorden. Desse äro: den Doriska, 1+2-3 4, med andra tonen stor, och tredje tonen liten; den Frygiska, 1-2-3 4, med både andra och tredje tonen liten; den Lydiska, 1+2+3x4, med andra och tredje tonen stora, och den fjerde förhöjd; samt den Joniska, 1+2+3 4, med andra tonen stor och den tredje stor. Dessa tetrachorder finnas med begynnelse-bokstafwen af sina namn utmärkte å skoltaflan, såsom de i Kyrkotonernas skalor förekomma.
När lärjungarna, i ofwanskrifne ordning, en rund tid mechaniskt öfwat sången, till dess att tetrachorderna och deras läge i hwarje tonart äro örat och sinnet wäl bekanta, hwartill kan åtgå måhända en termin eller mer, eller mindre; då göres början med sången af intervallerna, hwilkas noggranna kännedom ger sången sin fulla säkerhet och färdighet. De måste fattas, så wäl af begreppet, som örat och tonsinnet, hwilka sedan i gemensamt råd regera rösten, såsom sitt instrument. Härtill tjenar läsningen från taflan, der intervallernas namn förklaras och deras karakterer och skiljemärken omständligt undersökas och bestämmas; äfwensom nedanstående förberedande sång af intervallerna, hwilken är utförd i första Kyrkotonen, och för hwars noggranna öfning till fullaste färdighet särskilt tid wäljes och bestämmes. Man tillägger närmaste qwint till hwar och en af Doriska Tonartens tetrachorder, hwarigenom man får pentechorder, eller följder af fem närbelägna toner, och sjunger dessa i nedanstående ordning.
- ↑ Det wore mot ändamålet att sjunga orden, när meningen är att lära tonskriftens bokstaf. Men här finnes ett skäl af helig wigt. Man bör nemligen, så mycket möjligt, undwika att nyttja andaktsord wid blott mechaniska öfningar, helst deras swaghetstillstånd, innan färdighet är wunnen. Erfarenheten betygar, att de derunder profaneras. De blifwa wäl de samma i sig sjelfwa, men det swaga menniskosinnet förstämmes att akta dem ringa. Den rätta sången af en Psalm är ej fulländad blott med den yttre skickligheten, röstens behaglighet och säkerhet m. m. Detta är wäl kroppen, men själen och wäsendet är andens och sinnets upplyftelse i werklig andakt och dyrkan. Man ser häraf, i förbigående sagt, att föresjungarens kall i församlingen ej är så lågt, som det af wår swaga tro och ordning och lika swaga förstånd befinnes nedsatt, så wäl i anseende, som wilkor. Det är, rätt fattadt och skött, ett werkligt Presta-ämbete, och ett bland de ädlaste, närmast altaret. Att så är wittnar än i dag, för blinda ögon och tillslutna hjertan, den nu mera i alla Kyrkor tomma plats, som kallas Choret. Dess åliggande är att wårda rökoffret, den heliga Psalmen, wälja, fostra och anföra choren, som alltid skulle finnas i hwarje Kyrka, och som, i rätt christligt sinne förstådd och skött, ej kostade en penning; att anföra församlingen till sen sång, det Amen och Halleluja, som är dess genswar och pligt, och lära dess medlemmar, från deras späda år, sången och hwad sång med andakt will säga, samt låta dem af föresjungarens egen stämma höra och förnimma hwad Guds werkliga lof är och innebär. Derföre intog sångaren i det heliga Templet en hög plats ibland Leviterna, och David och Salomo egnade åt deras ordning det ömaste af sin wåd om allt Guds hus.
- ↑ Det är omöjligt att sjunga med rätt andakt, förr än man kan sjunga ur minnet, eller åtminstone lika lätt, som ur minnet. Reflexion på sångens form och tonernas tecken försprider uppmärksamheten och hindrar den att samla sig till orden och sångens inre föremål och anda.
- ↑ Bestämda tillfällen kunna uppgifwas, då sången, på detta sätt anwänd, kan högt tjena skolan. Erfarne lärare weta att stunder förekomma, hwilka äro liksom beslutna till förargelse: Lärjungarnes öfningar misslyckas emot all föreställning, intet will gå fram, allt går förwändt: Ungdomen kan icke en gång, hwad den kan, och allt synes, som det förenat sig till olust och förtret. En lärare, som här endast med stränghet wille hjelpa oredan, handlade oklokt och förstode icke dess orsak. Han skulle förwärra det onda. Man försöke att låta ungdomen sjunga några vers af en glad och ljus psalm, och nio gånger af tio skall det onda wara botadt, ja, alltid, om saken fromt och med förstånd handteras.