Räggler å paschaser/Rammelbuljången i Backa

←  Nypenrosa

Räggler å paschaser. Boka numra två. av Gustaf Fröding Rammelbuljôngen i Backa

Gå på dompen  →

Rammelbuljången i Backa.

Se dä va så, att gamle Jan i Backa skull ha bröllôp för dotra si. Nu ha Backafôlke allti vôr storgo tå sä, å når di hadd kolifäj, da va allt brännvinspegasen itändt varrer än på nô ann ställ.

Ja va bjudd, ja åg, å Anna Lek ho va allt bjudd ho mä, för ho hadd gått fram för prästen på samm gang sôm brura.

Ja, ja klef fäll in, ja. Dä va mö fôlk där, bå insocknes å utsocknes. Å dä va mang storkärer mä, bå Annersch Annerscha i Otterstan å Selfver-Pär i Tranås, å nämnkärn i Blaxere — d'ä hômmen di kaller Leveransen, för dä att han lefver å regärer så mö sôm'en gär. Mang pôjker å jänter va dä åg å gunås va allt di varst bråkstakan mä åg — en di kall Kalle Gla å en di kall för Lars i Hôsera å Däng-Jan va allt mä, han åg. Å längst bål i stôga satt Anna Lek breve gamle Leken. Ja kast yga bål ôt Anna te, men ja tords int gå fram, utta helt mä ner ve dôra iblandt di are tôrperpôjkan. Å brura å brugummen di satt fram ve bole sôm ett par målate träbocker å sa allri ol. Men gamle Jan han geck ikring å persvadér ôss te dreck brännvin, å dä va ingen, sôm sa näj te dä. Vi tog bå en å två super, innan nôn hant te säj mock. Ja va int van ve brännvin ve den tia, så ja bynnt å bli veli mä däsamm.

Nu va dä så, att dä här skull var ett recktitt finnt bröllôp å däfför hadd di fått e, sôm hadd vôr köks hos major Frykmark te komm dit å kok mat å årn mä alltihop. Å på bole va dä ett grannt ôppställ mä tallrecker å bonker, å i vråa så hadd di ställt ôpp ett så kallt smörgåssbol å där va allt möjlitt framsätt å mang, mang brännvinsputäler.

Mällerti hadd prästen blitt ätter ve körka å dä dröjd fali länge, inna att han kom. Å mennas va dä ingen, sôm tords rör ve maten, å vi stog där bar å glodd ôt hôrann å va ännsôm litt andäckti.

»Ja, mennas så tar vi en klonk,» sa gamle Jan allt imälla å hälld i glasa. Å så tog vi ôss en klonk.

D'ä int så gôdt å stå tocken där å bar bälj issä brännvin å hôll käfft å int få mat te. Hôlls dä va, så bynnt dä kok hett immä, satt ja gärn vell gär nô stôllit, å ja såg att dä va på samm vis mä di are pôjkan å käran. Di lysst rödt i syna å ble besönnli i knäveka å en kunn se på dôm, att di hälst vell dans rilen äll gär hallingkast. Men dä va ingen, sôm tords rör en lem, för vi vänt hvar stönn, att prästen skull komm in, men hvalls dä nu va, så dröjd dä allt mä prästen.

»Ja, mennas så tar vi ôss fäll en klonk,» sa gamle Jan han å tonga slang allt litt för'n, för persvaderinga bynt å ta övverhanna mä'n. Å så tog vi en klonk å ställd ôss te titt rackt fram å va still igän.

Ja kännd påmmä att dä kom ännsôm e rasenhet immä bar tå brännvin å för dä att ja inte feck rör mä. Ifall bar att nôn hadd stött vemmä mä armbôgen, så skull ja tvart ha kast rocken tåmmä å dängt'en. Dä vesst'a, å däfför kröp ja unna, så langt ja kunn.

Da feck'a se Selfver-Pär å Leveransen stå å bläng på hôrann å dä va just itnô himmelrik i yga på dôm. Di va int vider vänner, för Leveransen hadd lur Selfver-Pär på en skogsaffärd, å di sa att Selfver-Pär hadd pinnt pänga ur Leveransen på ett fintlitt kuntrakt.

Di hadd komm å stå brevé hôrann å ja kunn se att di tôk sä bort, för dä att di int skull tramp hôrann på liktonan.

»Ja, mennas så tar vi ôss fäll en klonk te,» sa gamle Jan å heck te ett tag. Men i däsamm kôm allt prästen.

»Nu börjer den rätt finheta,» va dä en, sôm sa. Men så fali finnt ble de fäll int, för vi va int recktitt stadi på bena, å den möne andackta va blidd ännsôm e rasen elektrisstet i ôss.

Å så kom da ho, sôm hadd vôr köks när Frykmarks, in mä buljången å så skull den fin härrskappsmeddan bynn på.

»De va en go buljång dä här,» sa Leveransen te prästen, för han töckt fäll att han skull vis, att han förstog sä på tock där han. Men da händ den ulöcka att han i däsamm kôm te snör te Selfver-Pär mä armbôgen, satt Selfver-Pär feck dä het spa i syna å ner imälla västen.

»Hutt,» skrek Pär å ga Leveransen en boffel, satt'en kom farnass bål i vråa där ja va. Å i däsamm bynnt dä dask å däng å vrôl å flyg ikring mä all möjli lösör gômmen stôga. Ja såg, att Kalle Gla å Lars i Hôsera va fram på gôlfve å hôpp baglängs å tjoa å skrek. Jäntan å käringan bynt å gråt å antur sä. »Still där,» röt prästen te, men dä va allt försennt te säj nô, sôm kunn var te nôa nötte.

Sjôl rännd'a å slog ikring mä ôt all hôll mä bägg knytnäfvan. Hvafför ja slogs, vet int ja, men ja kunn int lätt bli, för brännvinspegasen va immä. Dä va en gammel bonn där, sôm int dä ja vet hadd gjort mä ett kofén te urätt, men ja feck tag i kärn å slängd'en bål övver en bänk sôm en skinnfäll. »Häj,» skrek'a å skull just gär samm res mä en aen gôbbstacker, men da va dä nô, sôm hang sä fast i armen påmmä. »Släpp mä,» skrek'a å dängd'et i vägga. Da feck'a se att dä va Anna Lek, jänta mi, sôm ja hadd gjort så ill ve, å da klack dä te immä å ja ble sôm en skensk häst. Hva sôm senna skedd, dä vet ja int, för ja va blankt iffrå mä.

Men når ja kom temmä igän, låg'a långt ut på jale å grät. Yga va igänmurat påmmä, skael va sönnersläjen å näsa va ôppflôga sôm e väl jäsat brölimp.

Men tänk på di jäntan, d'ä allt nô unlitt mä dôm. För rässôm ja låg där, så satt Anna brevé mä å grät, ho åg, å tôrk blogen ur syna påmmä mä förklä.

»Gå dänna,» sa ja, »ja ha slag dä fördarfva — ja ä den varst lömmel, sôm finns i hel vala — ta Nils, du — han ä ingen fylltratt, han.»

Men da grät ho bar varrer å sa, att ja int skull tal så styggt te'a. »Du ä söpen nu, Agust lelle,» sa ho, »men dä ska nock bli bra igän, ska du få se å försök å gå nu, så ska ja hjälp dä hem te mor di,» sa Anna ho.

Ja, så strackla vi ôss allt iväg — ja geck å hängd mä armen ôm halsen på jänta å stortöt hel vägen ända hem. Å mor mi å Anna feck hjälp mä å mä klära å lägg ner mä i sänga å så dôrma ja å ifrå allt ilänn på den här jola för den gangen.

D'ä fäll inte vardt te säj mö ôm hvalls dä ble senna. Vi pojker, sôm hadd vôr mä, kom inför härasrätten — sômma va inn på häckte i Kallsta, å sjôl feck'a svi läng å väl för pleckta, sôm ja feck betal. Å hvalls dä nu va, så kom ja allt liksôm te räcktnes mä te di där bråkstakan, sôm va di varst utskrekne i hel sockna. Å di kall bröllôpe i Backa för den stor rammelbuljången i Backa, å hôr en kom så kast di fram nô ôm, att dä va gôdt te få buljång å att dä skull bli ätterrätt ätter.

Men för allt dä le ja ha litt för den buljången, så vell ja int att den vôr ogjord, för gômmen den feck'a se hva gôdt dä kan finns i ett kvennfôlk å dä ä ännsôm att den buljången skull hôll ihopp Anna å mäj, satt dä int ha blitt nôa ufre hemm i stôga hemm när ôss, sôm dä allt hällers plär kunn bli mälla gefte.