Antiqvarisk tidskrift för Sverige/Del 10/Runverser/Kapitel 2

Runverser

De rytmiska runinskrifterna

[ 14 ]

Kap. II.

De rytmiska runinskrifterna.

§ 4. Vid den följande behandlingen af runinskrifterna translittererar jag de vanliga runmynderna och deras erkända varianter på följande sätt:

ᚠ ᚢ ᚦ ᚭ ᚱ ᚴ	᛬	ᚼ ᚾ ᛁ ᛅ ᛋ	᛬	ᛏ ᛒ ᛚ ᛘ ᛦ
f u þ o r k		h n i a s		t b l m ʀ

Min användning af denna translitteration tager ej det ringaste hänsyn till runans ljudvärde, utan vill blott angifva, att uti inskriften i hvarje fall en mynd af ifrågavarande utseende förefinnes eller en vanlig variant deraf, [ 15 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/25 [ 16 ]kommer jag vanligen att i noterna angifva de olika möjligheterna och oftast i anslutning till isl. utvälja en af dessa för min transscription samt dermed uti det ifrågavarande och i öfriga fall återgifva samma runristning på samma sätt, utan att dermed i minsta mån hafva uttalat mig om hvilket ljudvärde i hvarje fall är det riktiga. Jfr § 5, I, not. 4, 5, 7 o. s. v.

§ 5. Inskrifterna.

1. `Sigtuna borgmästarvreten`. L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.

suin : lit : rista : runar · þasi^[1] — ‖ — þr^[2] : hit : anar : asur : þriþi : kirmunr : - - - rþi auki^[3] ...... r : uar þera muþ^[4].

Denna inskrift torde i fonetisk transscription med begagnande af det isl.-fsv. normalalfabetet kunna återgifvas på följande sätt:

Svæinn^[5]lét^[6] rísta rúnar þási^[7] . . ðr hét^[5] annarr Assurr^[8] þriði Gæirmunr^[5] [.fiæ]rði auk . . . . . . r var þæira^[5] módir.

Jeg vover nu en anden Tolkning. I L. 773 forekommer Udtrykket lat rta itn ... runm hufan d. e. lǽt rétta stæin rúnum hufan, hvor jeg har antaget, at hufan har været udtalt hǿfan og er anden Form för hǽfan af Adj. hǽfr. Jeg formoder nu, at uan er en anden Skrivemaade for hufan. Fremlydens h mangler paa samme Maade i det fölgende Ord uk, hvis dette er = haug. uan for uuan, saa at den Lyd, der sædvanlig betegnes ved f. her er betegnet ved u. Jfr. f. Ex. ulueþin D. I. 108 = Ulfheðin (ulfetinn efter Stephens).

staf uan skulde da vare staf hǿfan (for hǽfan) »en anseelig Stav».

Mindre sandsynligt, ogsaa af metriske Grunde, er det efter mit Skjön at forstaa uan som ofan »oventil», »ovenfor».

Ogsaa jeg forstaar uk in mikla som haug inn mikla, thi ogsaa i andre kristelige uplandske Indskrifter (L. 411. L. 654) nævnes det, at der er reist Sten og gjort Haug efter den Döde. Man maa da antage et Zeugma, thi man kan neppe paavise Udtrykket ræisa haug. uk, haug, et Ord, der oprindelig har h i Fremlyd, danner her Allitteration med iartiknum, et Ord med vokalisk Fremlyd. Et Exempel paa den samme Eiendommelighed har jeg søgt at paavise i L. 81.

Stephens III. 284 laser de to sidste Linjepar saaledes:

uk küriþi
kasa (a)t uiri-þuf.
on i krati
kiatit lata

hvilket han oversætter saaledes: »eke gared he (made, built up) a chess (beacon) at (to) Uiri-thuf. he in Crete had gaiten (guarded) the lands». Dette indeholder en Række [ 98 ]af Feil. Vi faa her to Gange Stavrim, som ikke er Stavrim! thi Ord, som har k i Fremlyd, kan ikke danne Allitteration med Ord, som har g i Fremlyd. Der nævnes i det foregaaende ingen enkelt Person som Subject, saa at »han gjorde» her er meningslöst. Et Navn uiri-Þuf har ikke tilstrækkelig Stötte, og L. 449 viser, at Mindesmærket. er reist over Ulv. Navnet paa Kreta udtaltes af Grækerne selv i Middelalderen med Vokalen ī og i Lighed dermed kaldtes Øen af Nordmændene Krit. En Navneform krati (Dativ) for Kreta har ingen Stötte. gǽta, vogte, heder i Participium gǽtt, der ikke kan blive til kiatit. Mindre Betænkeligheder ved Stephens's utilstedelige Forklaring forbigaar jeg.

Jeg deler Ordene saa uk kuriþi kas at uiri þu (u)f on i krati kiatit lata. Dette forstaar jeg saaledes:

ok Gýríði
gass at veri þó,
of ąnn i gráti
getit láta,

»ogsaa Gyrid var dog glad i sin Mand; de sige, at hun nevner ham i Graad».

Gýríði Dat. af Gýríðr, Navnet paa Ulvs Enke. Denne Tolkning havde jeg fundet inden jeg vidste, at Doc. Brate opfattede Ordet paa samme Maade. kas, udtalt gass, Præteritum af Verbet getas. Saaledes skrives i Gotl.-L. gies for giets. En analog Skrivemaade skal jeg söge at gjöre sandsynlig i D. I. 104. Oldnorsk mér gezt at einhverju »jeg er tilfreds med noget». Den samme Udtryksmaade i Glsv., f. Ex. i yngre VGL: giæz eig barnæ faþernis frændum at »behagar det ej barnens fäderne fränder». Flere Exempler hos Rydq. I, 158.

uiri, veri, Dat. af verr, Ægtemand. þu, þó eller ðó »dog». Jeg forstaar dette saaledes: Uagtet det er Sönnerne som har reist Ulvs Mindesmærke, og ikke hans [ 99 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/109 [ 100 ]samme Uregelmæssighed; ligesaa flere andre Indskrifter. Uregelmæssigheden fjærnes, hvis vi forstaa krati som krati i og derved faa fölgende Verslinjer:

of ąnn í gráti
æi (altid) gjatit láta.

Men dette synes unödvendigt.

30) Rockelstad, Angarns socken, Vallentuna härad, Upland. L. 475. 476, B. 95, 93, D. Il 114, 115, U. F. I, III, 10.

L. 475: ulfr · auk þurmontr · auk · kamal · lata · reisa þina · stina · þar + iftʀ · faþur · sin ·

L. 476: ristu · merki · at · man · metan · sunir · alkoþir · at sin · faþur sterkar ||

På korsets armar: usiti || riti || stina

Fonetisk omskrifning:

L. 475: Ulfr auk Þormondr auk Gamall láta ræisa þenna stæina þar æftʀ faður sinn.

L. 476: ræistu mærki at mann mǽtan, synir allgóðir at sinn faður Stærkar. Véseti rísti stæina. 1 (30) D.; B. saknar skiljetecknet. 2a är fragmentariskt. s är hos D. ett streck i öfre kanten af raden. B. har i. 4 D.; B. ifti. B.: D. saknar skiljetecknet. s är ett lodrätt streck i ofre kanten af raden. U. F. metan; D., 1. ietan. D.: jfr. nr. 10, not 4, s. 40. Ristningen purmontr synes tyda på ett uttal af -mond. L. 591. förekommer erinmontr. Detta uttal, som väl möjliggjorts genom den senare sammansättningsledens obetonthet, torde vara förstadiet till det -man, hvartill enligt O. Nielsen, Olddanske Personnorne s. 115-minde utvecklar sig. Då denna sten, L. 591. har samma egenheter i rist- ning, som de stenar. â hvilka uisiti utsatt sitt namn. torde äfven dess inskrift vara iuhuggen af uisiti, hvars ristningar äro ofran omtalade nuder nr 8, not. 8, s. 25. [ 101 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/111 [ 102 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/112 [ 103 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/113 [ 104 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/114 [ 105 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/115 [ 106 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/116 [ 107 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/117 [ 108 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/118 [ 109 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/119 [ 110 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/120 [ 111 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/121 [ 112 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/122 [ 113 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/123 [ 114 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/124 [ 115 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/125 [ 116 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/126 [ 117 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/127 [ 118 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/128 [ 119 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/129 [ 120 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/130 [ 121 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/131 [ 122 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/132 [ 123 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/133 [ 124 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/134 [ 125 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/135 [ 126 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/136 [ 127 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/137 [ 128 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/138 [ 129 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/139 [ 130 ]Öfversättning: Hol(m)biorn lät resa sten öfver sig sjalf. Han var frikostig på mat och vältalig.

Slutet af den sålunda restituerade inskriften är i metrisk form:

C3Hann vaʀ mildʀ mataʀ
C3auk máls risinn

Prof. Bugge anmärker till denna inskrift: »Der kan ogsaa henvises til Steph. II, 785: Rosenberg, Nordboernes landsliv 1, 124. D. har Prik foran hulbiorn. Rosenberg formoder, at Indskriften först er fuldendt efter Holbjörns Dod. Stephens sammenstiller de Indskrifter. der paa lig- nende Maade prise den Mand, over livem Stenen er reist: D. 8vo 72. D. 8vo 45. L. 1427, L. 743, L. 1267 og Rysby- Stenen i Småland. Han forklarer kils · risin ved >of gild risins (of treasure, giftgiving excellent, generous). Da maatte vel kils være Gen. af giald: men dette har jeg ikke fundet i en lignende Anvendelse eller Forbindelse. Skjönt Kvisten paa er hos D. noget utydelig, tör man neppe formode kits • risin - isl. gestrisian, gjæstfri, ligesom der ofte er skrevet tsain for stirin. Snarere kils risin gildis risinn af gildi Drikkelag: jfr gilstoffence Dipl. Norv. V nr 987, gilbroder VGL. IV, 16, 12. Da er Indskriften i Prosa ligesom flere Indskrifter med lignende Udtryk.

47) `Hummelstad, Löts socken, Trögds härad, Upland`. L. 692, B. 584, D. I, 67, U. F. II, vi, 12.

uiþugsi · lit ·^[9] raisa ·^[9] stain · þiasn · iftiʀ · seref · faþur · sen ·^[10] · koþan · han · bük^[11] i · || agurstam^[12] ·^[9] hiermn · stanta ·^[9] · stan · miþli · bua · raþi · tekr · þar · rünsi · runum · þimsum · bali · risti ·

Följande uppfattning synes mig sannolik: Brandr rétt í (h)iagg, þý ráða kann.

Öfversättning: »Brandr högg (runorna) i (stenen) riktigt, derför kan man tyda». Jfr uttrycket uti L. 93 (nr 6) Ásmundr hió rúnaʀ réttaʀ þæim ráda skal, L. 508 och 1050 Ásmundr markaði rúmnaʀ réttaʀ samt L. 333 (nr 21) ráð þú rúnaʀ, rétt lét rísta. Den personliga användningen af kann torde ej behöfva styrkas med exempel. Denna uppfattning tillåter lika väl att uppfatta inskriften b) som metrisk:

BBrandr rétt í (h)iagg,
Bþý ráða kann.

113) `Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet, Öland`. L. 1323, B. 1071.

Docenten S. Söderberg i Lund har godhetsfullt meddelat mig den läsning af inskriften, som hans undersökning gifvit vid handen vara den riktiga, äfvensom lemnat vissa antydningar till ledning vid tolkningen. Jag meddelar först doc. Söderbergs läsning:

Versen:
ᚠᚢᛚᚴᛁᚾ ᛬ ᛚᛁᚴᚱ ᛬ ᚼᛁᚾᛋ ᛬ ᚠᚢᛚᚴᚦᚢ ᛬
ᚠᛚᛅᛁᛋᛏᚱ ᛫ ᚢᛁᛋᛁ ᛬ ᚦᛅᛏ ᛬ ᛘᛅᛁᛋᛏᛅᚱ ᛬
ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ ᛬ ᛏᚢᛚᚴᛅ ᛬ ᚦᚱᚢᚦᛅᚱ ᛬
[ 261 ]ᛏᚱᛅᚢᚴᚱ ᛬ ᛁ ᛬ ᚦᛅᛁᛘᛋᛁ ᛫ ᚼᚢᚴᛁ ᛬
ᛘᚢᚾᛅᛏ ᛬ ᚱᛅᛁᚦ ᛬ ᚢᛁᚦᚢᚱ ᛬ ᚱᛅᚦᛅ ᛬
ᚱᚢᚴ ᛬ ᛋᛏᛅᚱᚴᚱ ᛫ ᛁ ᛫ ᛏᛅᚾᛘᛅᚱᚴᚢ ᛬
ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ ᛬ ᛁᛅᚱᛘᚢᚾ ᛫ ᚴᚱᚢᚾᛏᛅᚱ ᛬
ᚢᚱᚴᚱᚭᚾᛏᛅᚱᛁ ᛬ ᛚᚭᚾᛏᛁ

Första ordet i 3:dje versraden är ᛏᛅᛁᚦᛁᚱ och läses så äfven hos Ahlqvist och i Bautil. Hvarifran Rafn hemtat läsningen ᛏᛅᛁᚦᛅᚱ (Indskriften i Piræus s. 178) känner jag icke; förmodligen är det en af honom sjelf gjord korrektion.

Första ordet i 7:de versraden har förut lästs ᛚᛁᚾᛏᛁᛚᛋ (Bautil) och ᚦᚭᛏᛁᛚᛋ (Ahlqvist). Liljegren (se Scand. Litt. Selskabets skrifter 1820 sid. 392 ff.) har gissat Vantils. Inskriften har ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ. Första runan har erhållit en mycket bred och oregelbunden form på grund af en remna, som förefans i stenen redan då inskriften inhöggs; kännestrecket är inhugget tvärs öfver denna remna, så att man kommit att likna ett ᛚ, hvars kännestreck utgår från stafven något nedanför toppen, + ett halft ᛁ^[13]. Min läsning ᚢᚾᛏᛁᛚᛋ, hvilket uttalats Yndils, styrkes deraf att versen fordrar ett ord, som börjar med vokal samt rimmar med det följande ordet och begynnelseordet i den 8:de versraden.
Den i vanlig ordställning affattade delen af inskriften är nu på grund af de ofvannämnda skadorna ofullständig. Den består af tre rader, hvilka, liksom den föregående delen af inskriften, läsas bustrofedon:
ᛋᛏᛅ — — — — ᛋᛅᛏᚱ ᛫ ᛅᛁᚠᛏᛁᚱ ᛫ ᛋᛁᛒᛅ
(ᚠᚱ)ᚢᚦᛅ ᛫ ᛋᚢᚾ ᛫ ᚠᚢᛚᛏᛅᚱᛋ ᛫ ᛁᚾᚼᚭᚾᛋ ᛫
ᛚᛁᚦᛁ ᛫ ᛋᛅᛏᛁ ᛫ ᛅᛏ ᛫ ᚢ ᛫ ᛏᛅᚢᛋᛅ .....
— — — — — — — —

Doc. Söderberg anser, att Karlevi-stenen är rest öfver en dansk vikingahöfding, som aflidit på ett vikingatåg [ 262 ]nära den plats, der stenen finnes och åberopar som stöd för denna mening dels innehållet i andra halfstrofen dels den omständigheten, att stenen är rest ute på en strand, afsides från bygden, under det alla andra öländska runstenar finnas eller funnits i närheten af byarne.

De vigtigaste föregående tolkningar af inskriftens metriska del utgå från den, som gifvits af Rafn, Antiquités de l'Orient, monuments runographiques p. 177—180 och i öfverensstämmelse dermed Erik Jonsson, Oldnordisk Ordbog, fortale s. xl f, hvilken tolkning jag här meddelar. Modifikationer i denna tolkning äro gjorda af Rosenberg. Nordboernes Aandsliv I, 131 f. Dessa äldre tolkningar utgå från de af doc. Söderberg beriktigade läsningarna.

Erik Jonsson transscriberar drottqvädestrofen på följande sätt:

Fólginn liggr hins fylgþu, fleistr vissi þat, meistar dáiþar dólga þrúþar draugr í þeimsi haugi; munat reiþviþur ráþa rógstarkr í Danmarku Vandils jarmungrundar urgrandari landi, konstruerar:

Dáþar draugr (dáð Daad, Heltebedrift, draugr Stamme, Træ; ligesom örlygis drangr, Kampens Stamme, saaledes dáðar draugr den daadrige Helt), hinn es mestar dolgaþrúþar (dólga þrúðar Kampens Gudinder, Valkyrier) fylgþu, liggr fólginn í þeimsi haugi — flestr vissi þat —; mun-at örgrandari (= örgrandvari, comp. af örgrandvarr höiædel, uden Frygt og Dadel, raadsnild = ráðsnjallr). rógstarkr (= rógsterkr vældig i Kamp, róg Kamp) Vandils jarmungrundar reiþ-viþur (Vandill en Sökonge: Vandils jarmungrund Sökongens vide Mark, Söen: Vandils jarmungrundar reið Söens Vogn. Skibet; Viðurr et af Odins Navne; reiðviðurr V. j. = viðurr reiðar V. jarmungrundar Söhelten) ráþa landi i Danmarku

och öfversätter:

Her den daadrige Helt, som mægtige Kampmöer fulgte, ligger nu jordet i denne Höi, de fleste det vide; ingensinde en kampdjerv Krigerhövding paa Havet vil med större Snille raade for Land i Danmark.

[ 263 ]Den prosaiska delen af inskriften transscriberar E. Jonsson:

Steinn var sattr efter Sibba inn góþa, son Fuldar, í (.....) liþi, (sattr at u dausa) och öfversätter:

Stenen sattes efter Sebbe hin Gode, Fulds Sön i (Ingjalds?) Hær, (sat paa denne Ö).

C. Rosenberg anmärker mot denna tolkning, att den draugr tillagda betydelsen »Stamme, Træ» synes temligen oviss och att draugr eljes alltid betyder »Dødning, Højbo», hvarmed äfven den största hjelte kan betecknas t. ex. Helge Hundingsbane efter döden. draugr bör alltså här fattas i samma betydelse. och anses som apposition till subjektet till liggr och betyda «en död man».

För tolkningen föreslås tvenne möjligheter:

dólga-dáðar (G. sg.) þrúðar (N. pl. f.) «Kamp-Idrættens diser».
dáðar (N. pl. f.) dolga-þrúðar (G. sg. f.) Kamp-Disens Idrætter, som då sades »följa» helten. Denna senare möjlighet afvisas, emedan N. pl. af dáð borde heta dáðir, hvartil kommer, att det är en mera poetisk mening i den tanken, att valkyrjorna hafva »följt» den aflidne, varit hans fylgjor, än i det abstrakta uttrycket, att bedrifterna hafva »följt» honom.

Doc. Söderberg lemnar mig i bref följande bidrag till strofens tydning: »Hvad tydningen af versen på Karlevistenen beträffar, borde jag egentligen ej yttra mig derom, da jag ej tillräckligt öfvervägt de olika tolkningssätt, som kunna tänkas i fråga om den första halfversen. — Hvad senare halfversen beträffar, kan jag ej finna något betänkligt i den tolkning, som Eirikur Jónsson (hufvudsakligen efter Rafn) meddelar i företalet till sitt lexikon. Endast den der lemnade tydningen af urkrąntari är naturligtvis omöjlig. Jag tyder detta ord ørgrandari af ett adj. *ørgrandr = utan fel (= grandalauss, se lex. poet.), bildadt af grand liksom t. ex. øruggr, utan fruktan, af [ 264 ]uggr (Orf. Ordb. s. 768 a). Om Yndils finnes upplysning uti not 2. Jag konstruerar och tyder denna halfvers således på följande sätt: Ørgrandari rógstarkr Yndils jarmungrundar ræiþviþurr munat ráþa landi i Danmarku En mera felfri, stridsmägtig (sjökonungens stora marks = hafvets vagns = skeppets Oden =) höfding månde ej komma att råda öfver land i Danmark.

Med den hittills lemnade tydningen af den första halfversen är jag, såsom jag förut nämnt, ej belåten. Af de af Rosenberg påpekade sätten är det tredje naturligtvis det enda möjliga, då stenen har taiþir och ej taiþar. taiþir kan tydas dę́þir (med bevaradt omljud = dáþir, då ai kan vara tecken för ä-ljudet (Wimmer Runeskr. Opr. s. 218). Beviset för att taiþir kan vara = dę́þir har man visst i sjelfva inskriften, i formerna flaistr och maistar, som helt visst böra normaliseras flęstr och męstar. — Mot Rosenbergs tolkning dolga þrúþar dę́þir = krigsbedrifter vill jag anmärka, att jag icke kan erinra mig hafva sett något analogt. Dertil kommer, att dę́þir ensamt gifver ungefär samma mening. Man skulle derför kunna tänka sig följande konstr: Dolga þrúþar draugr hins męstar dę́pir fylgþu — flęstr vissi þat — liggr fulginn í þęimsi haugi^[14] = »Dolga þrúþar = Hildar = stridens träd). Hjelten, som de största bedrifter följde (hvars väg utmärktes genom de största bedrifter) — de flesta hade kännedom derom — ligger gömd i denna hög». Men jag är ej nöjd med denna tolkning. Man kan göra samma anmärkning mot denna som mot den första, nämligen att uttrycket »vara åtföljd af bedrifter» är alltför abstrakt, det öfverensstämmer ej med dråpaskaldernas uttryckssätt. Jag skulle derför föredraga ett tredje tolkningssätt. Om man, med bibehållande af Rosenbergs konstruktion finge taga dę́þir i dess ursprungliga betydelse »gerningar» och [ 265 ]öfversätta »valkyrjans gerningar» med »manfall», så vore man, synes mig, mera i öfverensstämmelse med skaldernas vanliga uttryckssätt. Men jag kan nu ej afgöra, om man kan våga en sådan tolkning. Som jag redan nämnt, har jag ej tillräckligt studerat versen, för att kunna säga mitt sista ord. För tillfället har jag ej tid sysselsätta mig dermed och har för ögonblicket icke heller den nödvändiga literaturen till hands. Jag måste återkomma till den framdeles, när Ölands runiuskrifter skola publiceras».

Prof. Bugge yttrar i anledning af doc. Söderbergs läsning och tolkning: »Jeg construerer heller dolga þrúðar draugr hinns mestar dáðir fylgðu end hinns mestar dolga þrúðar dáðir fylgdu. Mine Grunde er: dáðir tillagte en Hövding forekommer ofte hos norröne Skalde, hos hvem jeg derimod intet finder der svarer til et Udtryk dolga þrúðar dǽðir (= isl. dáðir). Det synes mig mere stemmende med norröne Skaldes Udtryksmaade, at den Mand, som prises i Digtet, er betegnet ved en mannkenning (dolga þrúðar draugr) i Forbindelse med en ved hinns indledet Sætning, end at han skulde være betegnet ved en ved hinns indledet Sætning alene. En ialfald lignende Brug af fylgja foreligger i prosaiske oldn. Udtryk som svá mikill kraptr fylgði þessum mǫnnum; hugr fylgir honum. Ja forstaa vi dáðir som »virtutes» (se Fritzner under dáð), saa er denne Brug af fylgja fuldt overensstemmende.

Det fortjener at mærkes, at den olddanske Form er ruk, rog (af *wrōga), ikke *vróg, ligesom den glsv. Form for *wrōgjan (got, wrōhjan, oldsaks. wrōgian, ags, wrēgan) er røghia, ikke *vrøghia^[15]. Man har hidtil ikke været opmærksom paa den Lydlov, at wrō—, der hörtes i fællesgermansk Fremlyd, taber sit w i alle nordiske Sprog: norsk-isl, róta, glsv. rota, dansk rode = ags. wrótan, mnt. [ 266 ]wroten; norsk-isl. rót, sv. rot, dansk rod for *wrōt- beslægtet med got. waurts. Ogsaa foran fællesgerm. rŏ, rŭ faldt w i Fremlyd sandsynlig bort i alle nordiske Sprog. men herpaa kjender jeg ikke sikre Exempler. Mulig er sv. Subst. ruska et Exempel, hvis det, som Säve antager, hörer til got. (ga-)wrisqan. wrū- synes ikke at have forekommet i fællesgermansk Fremlyd.

Sökongenavnet Yndill kan maaské forklares af *Vindill, jfr á Vindli Yngl. s. Kap. 51 om Landskabet Vendel. I Dativ kunde af *Vind^ule opstaa Yndli, jfr isl. drasill Dat. drǫsli.

Dr Söderberg har sikkerlig fundet den rette Betydning af urkrontari. Det kan ikke afgjöres, om Ordet har været udtalt med ør, or eller ur-.

I den Efterskrift, som fölger paa den kunstige Strophe, ndfylder jeg efter Sporene i B.: sta[in · uarþ ·] satr ·

[fr]uþa = fróða maa være adjectivisk Epithet. Mandsnavnet Foldarr eller Fuldarr kan sammenstilles med oldtydske Navne, hvis förste Led er Fold-. Det er enten = tydsk Foldgêr, som Hróarr = ags. Hróðgâr, eller af *Foldahariʀ.

en hąns liði satti at øy. liði er her snarere Intet, synonymt med lið, end Hankjönsord »Fölgesvend.» tausa kan naturligtvis ikke betyde »denne». Jeg forstaar taus = dau(ð)s og udfylder det manglende saaledes: taus at minum] = dauðs at minnum».

125 b) Virke och Lilla Harrie ängar, Harjagers härad, Skåne. L. 1445, B. [159.

Inskriften är enligt Liljegrens förmodan aftir nori skal stanta st(in) . . hvilket tyder på metrisk form.

Bugge. Rökst. 144 förmodar deremor: aft kunar skalt stants sa. hvarigenom antydningen om metrisk form för- svinner. Teckningen i B. gör vanskligheter i fraga om båda läsningarna.

Prof. Bugge yttrar: Der bör ogsaa henvises til Steph. III. 353-356, hvor flere gamle Tegninger meddeles. Disse synes mig ikke nafhængige af hverandre, da de have flere Feil tilfælles. Om sidste Ord si er en Levning af sa eller af stain. lader sig mu ikke afgjöre. Jeg formoder kunor (4. c. (unmur), ikke kunar.

126) Hauggräns kyrkogård, Stainkumbla ting, Gotland.

Då jag ej lyckats öfvervinna de manga svårigheterna i denna inskrift gifver jag omedelbart prof. Bugges försök till tolkning:

L. 1571, C. Säve. (Gutniska Urkunder Nr 84 S. 41. 55, 77, Sjöborg, Saml. II, S. 56 f. Fig. 227. Steph. III. 418 f. Liljegren. Run-Lära 134 f. Indskriften gjengives her efter C. Säves Translitteration, dog saaledes, at der overalt sattes ʀ, ikke som hos Säve r. hvor Indskriften har A, og at h overalt gjengives ved u.

Stora yttre kantslingan:

sigmutr · let rasa sain eftir bruþr · sina : auk : bro : kierua : eftir : sikbiern : santa mikal hiel|bi at h|ans auk [ 288 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/298 [ 289 ]forekommer mig om end muligt, saa dog mindre sandsynligt. da dette Ord i Svensk kun kan paavises i Formen of. Jeg formoder, at ormaluʀ talt ormalluʀ er opstaner af ormaðluʀ. Jfr ormhalla »ormödla« Medelpad, i Gestrikland ormila, i Dalaruc milla (Rietz 489 a). Mark ogsaa de forskjellige Former af halala i Dalmaalet, se Noreen. Ordlista S. 72 f. Geirvid lagde Ormöglerne, synes at betegne Geirvid indling Ormslyngningerne paa Stenen. saaledes som de her ligge fer formede).

nema intiur. Stephens läser: nemö in-tiur og over- sætter all but the in-deer (the animal inside the risting, the wornhead. &c). Denne Lasning nemö og Tolkningen deraf synes nig utilstedelig, men jeg kan selv ikke give en sikker Tolkning. Jeg formoder, at nema er Praesens af memo, glsv. nima: 3dje Person, ubestemt Subject. jfr Lund. Oldn. Ordjoiningsl. S. 28. inti mulig Acc. g. 1. enkti, engti i Gotl.-L., ellers i Glsx, ogsaa inte. anti. nti (Rydq. II. 525) »intet«. k er da udtrængt foran t her som i santa. uʀ, i Gotl.-L. yr, ellers i Glsv. ur, ær (Rydq. IV. 79), at forbinde med nemʀ, egentlig »tager ud af (nemlig ormalum)«, d. e. undtager, jfr gldansk ornam egentl. »Jord. som undtages«. nemʀ inti uʀ parenthetisk Sætning »(naar) man intet undtager«, »alt uden Undtagelse«. Denne Tolkning gjendrives neppe derved. at der i Afskrifterne mangler Skilletegn mellem inti og uʀ.

I der folgende laser Stephens: karmanum betar aru-bekun. hvilket han tolker: for heroes makes boot (is fitting) an honorpillar. Dette er utilstedeligt. Jeg leser: karmanum þet aʀ |merke kun| »for Mænd er dette bekjendte Mærker«. Meningen heraf synes at vare: »blandt Folk er allerede dette Mindesmærke vel bekjendt«. Præsensformen aʀ er synes ikke paafaldende i denne Indskrift, som har Pron. relat. aʀ, se i det fölgende. C. Säve leser med Gjentagelse af m: merkium (m|ietr. Han forstaar da vistnok mietr som oldn. mǽtr »der skattes höit«. Men [ 290 ]Skrivemaaden med ie er mig da uforstaaelig; i Gotl.-L. forekommer ikke ie i lignende Tilfælde. Stephens læser merki u-mietr og oversætter det sidste Ord »large» »immense» og sammenstiller det med ags. unmæte. Rigtignok forekommer i Glsvensk omiætliker (Rydq. VI, 342), ligesom miæt = oldn. met (Rydq. VI, 299). Men en Formation ómiětr synes mig uden Analogi; det maatte hede ómǽtr. Man ser baade af Sjöborgs Tegning og af C. Säves Meddelelse, at Læsningen her er usikker. Da jeg ikke har sect Stenen eller nogen nöiagtig Tegning, tör jeg ei afgjöre, om man kan læse merkium retr (réttr, reist), som vilde give god Mening.

a biergi forklarer Stephens vistnok rigtig »paa Gravhaugen», da det lave Landskab, hvor Stenen blev funden, ingen Bakke har.

I det fölgende tolker Steph. sigmutr sigʀ is (s)liku unit kuml »Sigmund so sayeth, who such has made a grave-mark». Men is kan ikke være rigtigt, da Indskriften i sidste Verslinje har aʀ som relativt Pronomen. Hvis sigʀ er rigtigt, maa sigmutr sigʀ i sliku unit kuml betyde »Sigmund siger, at et Mindesmærke er udfört ved sligt». d. e. ved at reise Sten og bygge Bro. Men for sigʀ har Sjöborg sifʀ og C. Säve leser förste Rune som i. Jeg formoder derfor sigmutr hafʀ i sliku unit kuml »Sigmund har udfört et Mindesmærket ved sligt». Stephens læser roks (s)un risti. Men Runeristerens eget Navn maa nödvendig nævnes. Foran risti maa der altsaa have staaet et Mandsnavn i Nominativ. Men Afskrifterne er indbyrdes saa afvigende, at man ikke kan bestemme, hvilket dette har været (roþuisl??).

Slutningen, som er feilagtig tolket af Steph., læser jeg: kaiʀlaifʀ sumaʀ aʀ karla kan »Geirleiv (ristede) nogle (Runer), (han) som tilfulde forstaar (at riste Runer)». karla, udtalt garla = oldn. gǫrla, gørla.

Jeg formoder herefter, at Indskriften kan gjengives [ 291 ]saaledes i phonetisk Omskrivning (ider jeg fölger C. Save i at slutte denne saa nær som mulig til Sprogformen i Gotl.-L.): Sigmunde lit raisa stain eftie brýr sina auk brá gierra eftin Sigbiern, santa Mkat hielpi [and] hans, ank at Bétruif ank at Sigraj ank at Nibiern, jadur paira aldra, auk bygyri hann í bý sannarst. Gainridr legði allur, nemu inti gr. karmunum pet on [merfke kann. hier noun standa staim at merkium réttr(?) à biergi en brú fyrin Sigmundr hafn(?) i sliku uunit kumi. Ró.... risti rúnar pessi. Gaintain suman an garla kann.

»Sigmund lod reise Stenen efter sine Brödre og gjöre Bro efter Sigbjern. Sankte Mikal hjalpe hans Aand, og efter Botraiv og ofter Sigraiv og efter Aibjern, deres alles Fader, og han boede sydligst i Byen. Gairvid indlingg Ormöglerne, alt uden Undtagelse. For Mænd er dette et bekjendt Mindesmarke. Her skal Stenen staa til Mærke. reist (?) pan Gravhaugen, og Bro foran. Sigmund har(?) ved sligt faact udfört et Mindesmærke. Ro... ristede disse Runer: Gairlaiv (ristede) nogle. (han) som til fulde forstaar (at riste Runer).»

C. Säve opfattede med urette hele Indskriften som versificeret. Med Stephens antager jeg, at Begyndelsen ikke er versificeret.

eftiʀ brýðr sína
auk bró gierva

kunde være Vers, men er her neppe ment saaledes. Stephens begynder den versificerede Del med karmanum. Jeg er dog tilhöielig til at finde et Par Verslinjer i

Bauk byggvi hann
C 1í bý sunnarst.

Ogsaa i det herefter fölgende synes Allitteration tilsigtet. Mulig staar Navnet Gairviðr udenfor Verset, uagtet det er Subject for det umiddelbart fölgende.

[ 292 ]

D 1 udv.legði ormalluʀ
D 4nemʀ inti ýʀ

kan danne et Verspar.

Det fölgende er altsammen sikkert versificeret:

D 4karmannum þet
Baʀ merke kunn.
A 3hier mum standa
A 1stainn at merkjum
A 3réttr(?) á biergi
C 3en bró fyriʀ.
Sigmundr hafʀ(?)
í slíku unnit kuml,
ARó.... risti
A 1rúnar þessi,
A 2 kGaiʀlaifʀ sumaʀ
Bar garla kann.

Tör man trods det logiske Forhold inddele:

Sigmundr hafʀ í
slíku unnit kuml?

I Hauggrän-Indskriften danner

Ró.... risti
rúnaʀ þessi

sikkert et Par Verslinjer.

Ligeledes har vi i L. 1006 sikkert et Par Verslinjer i:

Rǿð-Bælir risti
rúni þessa.

Det er derfor muligt, at de efter et i Nominativ sat Mandsnavn fölgende Ord »ristede disse Runer» ogsaa i andre Indskrifter ifölge Runeristerens Mening skal opfattes som Vers.

Saaledes L. 1014 (B. 1083), Sala socken, kyrkomuren, Öfver-Tjurbo härad, Vestmanland. Denne Indskrift, der for [ 293 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/303 [ 294 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/304 [ 295 ]Oplösning. Jeg antager derfor snarest bali risti runiʀ þisaʀ for Prosa.

127) Lösens kyrkogolf, Östra härad, Blekinge. L. 1576, Bring. Dis. hist. Blekingia p. 29, Worm 212.

tuka laat risa steina ... ... kuna þan: gopa: gurþar : arfa

Worm kanské rettere: lit og stin: þ. Bringe gurþarar : fa; Worm: gurþ+r: <rf:

Phonetisk Omskrivning: Tika lot reisa steinu [pessa eftir] Gunna pann góða Gyrdan arja.

»Toka lod reise disse Stene efter Gunne den gode, Gyrds Arvings».

Der bör kanske heller lauses: kunæ þæn gopæ : gurþær Gen. Gyrdan sjældnere end Gyrdr. Prof. Rygh anförer Gyrdarsun Dipl. Norv. I, Nr 405.

Slutningen er mulig ment som et Par Verslinjer: Gunna pann góða A 1, ve Gyrdan arja. A 1

128) Lund, Allhelgona kyrkogård, Skåne. L. 1577^[16].

þurkisl sun iskis: biarnar sunar rispi : stin: pusiuftir bruþR + + sino bapa ulaf : uk : utar: lanmir: kupa +

Fonetisk transscription: Porgist sum iskis Biarnar sumar vristi stain pensi aftir bråde sina bida Olaf ok Otter lan(d)marnir góða.

urþi jfr oldtyske Navne Wordolf, Wortwin og lign.
efti i Verset vel udtalt som eft.
alkuþan = allgóðan »meget god», ikke = algóðan »i et og alt god».

Til Slutning nævner jeg, at jeg paa en kristelig Ligsten fra Skärfvum i Vestergötland, af hvis utydelige Indskrift Adjunct Torin sendte mig Aftryk och Tegning, har læst fire allitterende Verspar.

v- äfven i Lokasenna, hvars språk andra allitterationer visa hafva bibehållit vr. Dessa ord skola kanske derför formelt hållas isär från g. wrôhjan, fs. wrôgian o. s. v. och antagas från äldre tid hafva börjat på r-, vare sig detta beror på annan etymologisk upprinnelse eller visar på någon ännu icke påvisad tidigare förlust af uddljudande v-.

↑ D., ehuru i otydligt; þasa L., B.
↑ iþr U. F.
↑ L. fiarþi; D. har efter auki en rak staf; [fiar?] þi · uki U. F.
↑ muþir L., U. F.; D. efter þ nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett r.
↑ ^5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 I denna inskrift tecknas runan i, der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. æi vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af æi till ē i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af r för ʀ angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. æi, möjligheten att beteckna diftongen æi med runan i icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. æi vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti suin, kirmunr skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, Altisl. u. anorw. Gr. § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ä i nsv. Sven, sven vittne (se Noreen, Om behandlingen af lång vokal
↑ 6
↑ 7
↑ 8
↑ ^9,0 ^9,1 ^9,2 ^9,3 D.; B. saknar skiljetecken.
↑ D.; B. L. san.
↑ D.; B. bün.
↑ D.; B. akurstam.
↑ Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.
↑ Prof. Bugge har en gång meddelat mig att han tänkt sig orden ordnade på detta sätt likväl utan att meddela någon tydning.
↑ Med prof. Bugges anmärkning om róg bör sammanhållas den anmärkningen af S. Grundtvig, Dansk historisk tidskr., 3 række. V, s. 570 not. 1. att róg och rǿgja förekomma utan v- och allitterera med
↑ 128. Prof. Bugges rättelser äro af mig här införda i Liljegrens text.

[1] D., ehuru i otydligt; þasa L., B.

[2] iþr U. F.

[3] L. fiarþi; D. har efter auki en rak staf; [fiar?] þi · uki U. F.

[4] muþir L., U. F.; D. efter þ nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett r.

[16-5-5] 5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 I denna inskrift tecknas runan i, der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. æi vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af æi till ē i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af r för ʀ angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. æi, möjligheten att beteckna diftongen æi med runan i icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. æi vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti suin, kirmunr skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, Altisl. u. anorw. Gr. § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ä i nsv. Sven, sven vittne (se Noreen, Om behandlingen af lång vokal

[6] 6

[7] 7

[8] 8

[47-1-9] 9,0 ^9,1 ^9,2 ^9,3 D.; B. saknar skiljetecken.

[10] D.; B. L. san.

[11] D.; B. bün.

[12] D.; B. akurstam.

[13] Den halfva stafven är i B. origtigt tecknad som utgående från det öfre i st. f. från det nedre gränsstrecket.

[14] Prof. Bugge har en gång meddelat mig att han tänkt sig orden ordnade på detta sätt likväl utan att meddela någon tydning.

[265not-15] Med prof. Bugges anmärkning om róg bör sammanhållas den anmärkningen af S. Grundtvig, Dansk historisk tidskr., 3 række. V, s. 570 not. 1. att róg och rǿgja förekomma utan v- och allitterera med

[17] 128. Prof. Bugges rättelser äro af mig här införda i Liljegrens text.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]

[13]

[14]

[15]

[16]

Kap. II.

1. Sigtuna borgmästarvreten. L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.

47) Hummelstad, Löts socken, Trögds härad, Upland. L. 692, B. 584, D. I, 67, U. F. II, vi, 12.

113) Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet, Öland. L. 1323, B. 1071.

1. `Sigtuna borgmästarvreten`. L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.

47) `Hummelstad, Löts socken, Trögds härad, Upland`. L. 692, B. 584, D. I, 67, U. F. II, vi, 12.

113) `Karlevi, Vickleby socken, Södra Motet, Öland`. L. 1323, B. 1071.