Runverser/Kapitel 2

← Inledande framställning af forskningens närvarande ståndpunkt i fråga om den fornnordiska metriken

Runverser

[ 14 ]

Kap. II.

De rytmiska runinskrifterna.

§ 4. Vid den följande behandlingen af runinskrifterna translitterervar jag de vanliga runmynderna och deras erkända varianter på följande sätt:

ᚠ ᚢ ᚦ ᚭ ᚱ ᚴ	᛬	ᚼ ᚾ ᛁ ᛅ ᛋ	᛬	ᛏ ᛒ ᛚ ᛘ ᛦ
f u þ o r k		h n i a s		t b l m ʀ

Min användning af denna translitteration tager ej det ringaste hänsyn till runans ljudvärde, utan vill blott angifva, att uti inskriften i hvarje fall en mynd af ifrågavarande utseende förefinnes eller en vanlig variant deraf, [ 15 ]Sida:Antiqvarisktidsk10kung.pdf/25 [ 16 ]kommer jag vanligen att i noterna angifva de olika möjligheterna och oftast i anslutning till isl. utvälja en af dessa för min transscription samt dermed uti det ifrågavarande och i öfriga fall återgifva samma runristning på samma sätt, utan att dermed i minsta mån hafva uttalat mig om hvilket ljudvärde i hvarje fall är det riktiga. Jfr § 5, I, not. 4, 5, 7 o. s. v.

§ 5. Inskrifterna.

1. Sigtuna borgmästarvreten. L. 8, B. 300, D. II, 192, U. F. I, 5, s. 56.

suin : lit : rista : runar · þasi^[1] — ‖ — þr^[2] : hit : anar : asur : þriþi : kirmunr : - - - rþi auki^[3] ...... r : uar þera muþ^[4].

Denna inskrift torde i fonetisk transscription med begagnande af det isl.-fsv. normalalfabetet kunna återgifvas på följande sätt:

Svæinn^[5]lét^[6] rísta rúnar þási^[7] . . ðr hét^[5] annarr Assurr^[8] þriði Gæirmunr^[5] [.fiæ]rði auk . . . . . . r var þæira^[5] módir.

urþi jfr oldtyske Navne Wordolf, Wortwin og lign.
efti i Verset vel udtalt som eft.
alkuþan = allgóðan »meget god», ikke = algóðan »i et og alt god».

Til Slutning nævner jeg, at jeg paa en kristelig Ligsten fra Skärfvum i Vestergötland, af hvis utydelige Indskrift Adjunct Torin sendte mig Aftryk och Tegning, har læst fire allitterende Verspar.

↑ D., ehuru i otydligt; þasa L., B.
↑ iþr U. F.
↑ L. fiarþi; D. har efter auki en rak staf; [fiar?] þi · uki U. F.
↑ muþir L., U. F.; D. efter þ nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett r.
↑ ^5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 I denna inskrift tecknas runan i, der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. æi vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af æi till ē i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af r för ʀ angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. æi, möjligheten att beteckna diftongen æi med runan i icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. æi vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti suin, kirmunr skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, Altisl. u. anorw. Gr. § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ä i nsv. Sven, sven vittne (se Noreen, Om behandlingen af lång vokal
↑ 6
↑ 7
↑ 8

[1] D., ehuru i otydligt; þasa L., B.

[2] iþr U. F.

[3] L. fiarþi; D. har efter auki en rak staf; [fiar?] þi · uki U. F.

[4] muþir L., U. F.; D. efter þ nedre delen af 2 stafvar, hvilka prof. Bugge förmodar tillhöra ett r.

[16-5-5] 5,0 ^5,1 ^5,2 ^5,3 I denna inskrift tecknas runan i, der på grund af de motsvarande isl. formerna dift. æi vore att vänta, såvida inskriftens affattande låge före den allmänna monoftongeringen af æi till ē i fsv. Inskriftens kronologiska förhållande till denna ljudlag är omöjlig att bestämma, om ock förekomsten af r för ʀ angifver jemförelsevis mindre hög ålder. Dock skulle, äfven om inskriften vore äldre än den allmänna fsv. monoftongeringen af dift. æi, möjligheten att beteckna diftongen æi med runan i icke kunna uppvisas ur denna inskrift, enär alla de här förekommande fallen äro sådana, i hvilka redan en urnordisk sammandragning af dift. æi vore möjlig och som alltså äfven i isl. skulle ha monoftong. Uti suin, kirmunr skulle nämligen dift. kunna hafva sammandragits framför konsonantgrupp (jfr Noreen, Altisl. u. anorw. Gr. § 111), och om tilvaron af en dylik sammandragning bär uttalet öppet ä i nsv. Sven, sven vittne (se Noreen, Om behandlingen af lång vokal

[6] 6

[7] 7

[8] 8

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]