SOU 1962:36/Kapitel 01
| ← Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl Justitiedepartementet |
|
Utredningsuppdragen och utredningsarbetets uppläggning → |
FÖRSTA KAPITLET
Författningsförslag
Förslag till naturvårdslag
Härigenom förordnas som följer:
lnledande bestämmelser
Naturen utgör en allmän medborgerlig tillgång som skall vårdas med hänsyn till samhällets behov.
Den som nyttjar naturen i samband med arbetsföretag, rekreation eller eljest skall visa varsamhet så att onödig skada ej uppkommer.
Det närmaste inseendet över naturvården utövas inom kommunen av kommunens styrelse eller av nämnd som fullmäktige bestämma.
Länsstyrelsen har att utöva tillsyn över naturvärden i länet.
Statens naturvårdsnämnd har att följa naturvården i riket och genom råd och anvisningar tillse att den ordnas och utvecklas ändamålsenligt.
Närmare bestämmelser om naturvårdens organisation samt om tilllämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Nationalparker
I syfte att trygga vården av större sammanhängande område av viss landskapstyp som erbjuder möjlighet för envar till upplevelse av orörd, vacker eller eljest särpräglad natur eller är av betydelse för kännedomen om landets natur kan kronan tillhörig mark avsättas till nationalpark.
Angående nationalparkers vård och förvaltning förordnar Konungen.
Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer äger för varje särskild nationalpark meddela de föreskrifter beträffande rätten att färdas över nationalparken eller eljest vistas där ävensom angående ordningen i övrigt inom området, som finnas erforderliga för att trygga ändamålet med nationalparken.
Enligt 4 § meddelade föreskrifter skola ej lända till inskränkning i redan uppkommen enskild rätt.
Ej heller skola sådana föreskrifter föranleda inskränkning i lapparna medgivna rättigheter till bete, skogsfång, fiske eller jakt efter andra djur än björn, lo, älg och örn eller innebära hinder för lapparna att eljest uppehålla sig inom nationalparken eller att där medföra hundar för bevakning av renhjordar.
Naturreservat
Område som på grund av naturens eller kulturmiljöns beskaffenhet företer en särskilt värdefull landskapsbild eller som är av särskild betydelse för friluftslivet eller för kännedomen om landets natur må avsättas till naturreservat.
Beslut om avsättande till naturreservat meddelas av länsstyrelsen. I beslutet skall grunden till avsättandet angivas.
I samband med beslutet har länsstyrelsen att meddela de särskilda föreskrifter, som beträffande naturreservatels vård och förvaltning eller i övrigt finnas erforderliga för att trygga ändamålet med naturreservatet.
Konungen må förordna, att vården och förvaltningen av naturreservat helt eller delvis skall omhänderhavas av myndighet.
Då fråga väckts om avsättande av naturreservat må länsstyrelsen för viss tid, högst tre år, meddela förbud mot att beträffande det berörda området utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga åtgärd som strider mot naturreservatets syfte. Om särskilda skäl äro därtill, må förbudets giltighetstid av länsstyrelsen förlängas med högst tre år.
Undantag från bestämmelser som meddelats vid avsättandet av naturreservat må av länsstyrelsen medgivas då särskilda skäl därtill föranleda.
Beslut om avsättande av naturreservat skall av länsstyrelsen upphävas eller i erforderlig mån jämkas,
1. om det på grund av att naturreservatet förstörts- eller avsevärt förändrats till sin beskaffenhet eller av annan särskild anledning framstår såsom meningslöst eller obehövligt att bibehålla naturreservatet eller del därav eller vissa därtill hörande bestämmelser: samt
2. om det begäres av någon som genom expropriation förvärvat rätt till sådant nyttjande av naturreservatet som icke är förenligt med dess syfte.
Beslut om avsättande av naturreservat må av länsstyrelsen upphävas eller i erforderlig mån jämkas,
1. om naturreservatet finnes hindra eller avsevärt försvåra företag av större allmän eller enskild nytta; samt
2. om naturreservatet på grund av omständigheter som ej tagits i beräkning vid avsättandet av detsamma medför avsevärt större intrång än då förutsatts.
Erfordras förberedande undersökning på marken innan beslut om avsättande meddelas eller dylikt beslut upphäves eller jämkas, må sådan verkställas genom länsstyrelsens försorg. Därvid skall tillses, att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.
Beröres naturreservat av arbetsföretag och erfordras med anledning därav särskild undersökning av naturreservatet eller särskild åtgärd för att bevara det, skall kostnaden därför åvila företaget, såvitt det ej på grund av särskilda förhållanden finnes obilligt.
Undersökning eller åtgärd som avses i första stycket skall vidtagas så skyndsamt som möjligt.
Naturminnen
Till fastighet hörande naturföremål som är av särskild betydelse för landskapsbilden eller för kännedomen om landets natur må jämte erforderligt område på marken däromkring avsättas till naturminne.
Vad i 7—11 §§ stadgats om naturreservat skall i tillämpliga delar gälla även beträffande naturminne.
Särskilda bestämmelser till skydd för växt- och djurarter.
Finnes växtart med hänsyn till fara för utrotning böra skyddas på annat sätt än genom att ett eller flera områden avsättas som naturreservat, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav borttaga eller skada växt av den arten där den växer vilt.
Ändock att fara för utrotning ej föreligger äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer för hindrande av skövling meddela förbud att inom landet eller del därav för avsalu borttaga växt av viss art där den växer vilt eller del av sådan växt.
Föreligger beträffande djurart sådant förhållande som sägs i 14 § första stycket, äger Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer meddela förbud att inom landet eller del därav döda, skada eller fånga vilt levande djur av den arten, då det ej sker till försvar mot angrepp å person eller egendom, så ock att borttaga eller skada sådant djurs ägg, rom eller bo.
Om fridlysning av djur vars dödande eller fångande är att hänföra till jakt eller fiske gäller vad därom särskilt stadgas.
Förbud enligt 14 eller 15 § skall ej utgöra hinder mot avverkning av skog eller eljest mot marks ändamålsenliga nyttjande.
Särskilda bestämmelser till skydd för friluftslivet
Erfordras för att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vattendrag kontroll av lokaliseringen av bebyggelse inom visst strandområde äger länsstyrelsen förordna att bebyggelse icke må företagas inom området utan länsstyrelsens tillstånd. Sådant förordnande innefattar förbud mot uppförande av helt ny byggnad samt ändring av befintlig byggnad för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, ävensom grävnings- och andra förberedelsearbeten för bebyggelse som nu sagts.
Förordnande enligt första stycket skall avse land- och vattenområde inom det avstånd från strandlinjen som prövas erforderligt med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall, dock högst 300 meter från nämnda linje vid normalt medelvattenstånd.
Vad i första stycket stadgas skall icke avse område som ingår i naturreservat eller naturminne eller i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Förordnande enligt första stycket skall icke utgöra hinder för sådan för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln erforderlig bebyggelse som ej utgöres av bostadsbyggnad.
Finnes å område, beträffande vilket förordnande meddelats enligt 17 § eller som eljest är av väsentlig betydelse för friluftslivet, eller i områdets närhet stängsel, som hindrar eller avsevärt försvårar tillträdet till mark inom området där allmänheten eljest skulle ägt att fritt färdas, må länsstyrelsen förelägga den som håller stängslet att anordna grind eller annan genomgång. Är det uppenbart, att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från området, må föreläggande meddelas om borttagande av stängslet. Vad nu sagts om stängsel skall äga motsvarande tillämpning beträffande dike.
Vid meddelande av föreläggande som i första stycket sägs må vite utsättas.
Särskilda bestämmelser till skydd för landskapsbilden
Erfordras för skydd av område som på grund av naturens eller kulturmiljöns beskaffenhet företer en särskilt värdefull landskapsbild kontroll av lokaliseringen av bebyggelse inom området, må länsstyrelsen förordna att helt ny byggnad icke må uppföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd.
Förordnande enligt första stycket skall icke avse område som ingår i naturreservat eller naturminne eller i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Förordnande skall icke utgöra hinder för sådan för försvaret, jordbruket, fisket, skogsskötseln eller den allmänna samfärdseln erforderlig bebyggelse som ej utgöres av bostadsbyggnad.
Kan arbetsföretag, som avser annat än bebyggelse eller täkt som sägs i 23 §, komma att väsentligt ändra landskapsbilden, bör innan företaget utföres samråd ske med länsstyrelsen eller den länsstyrelsen anvisar.
I fall som avses i 20 § äger länsstyrelsen vid vite förelägga företagaren att vidtaga de åtgärder som, utan att vara oskäligt betungande, må anses erforderliga för att begränsa eller motverka skada på landskapsbilden.
Finnes anledning antaga att arbetsföretag som avses i 20 § inom visst område skulle komma att varaktigt skada landskapsbilden äger länsstyrelsen förordna att sådant företag icke må utföras inom området utan länsstyrelsens tillstånd. I beslutet skall länsstyrelsen angiva. vilka slag av företag som förordnandet avser.
I samband med tillstånd må länsstyrelsen meddela sådana föreskrifter rörande företagets utförande att dess skadliga inverkan på landskapsbilden såvitt möjligt begränsas eller motverkas.
Täkt av sten, grus, sand, jord eller torv för annat ändamål än fastighets husbehovsförbrukning må ej utföras utan länsstyrelsens tillstånd.
Tillstånd till täkt som avses i första stycket må göras beroende därav att plan för täkt av lämplig omfattning framlägges och att säkerhet ställes för kostnad som föranledes av sådan åtgärd i syfte att begränsa eller motverka företagets menliga inverkan på landskapsbilden varom länsstyrelsen i anslutning till dylik plan eller eljest finner anledning meddela föreskrift.
Vad i 20—23 §§ stadgas skall icke avse företag inom område som ingår i stadsplan eller byggnadsplan eller företag vars tillåtlighet med hänsyn till dess inverkan på naturen skall prövas i särskild ordning samt skall icke lända till inskränkning i rätt som meddelas genom inmutning enligt gruvlagen eller genom beslut av Konungen.
Tavla, skylt, inskrift eller annan varaktig anordning för reklam, propaganda eller liknande ändamål må ej finnas anbringad utomhus utan länsstyrelsens tillstånd.
Tillstånd att uppsätta och vidmakthålla anordning som i första stycket sägs må av länsstyrelsen begränsas till högst fem år.
Från förbudet undantages skylt anbringad å byggnad till upplysning om på stället bedriven affärsrörelse eller annan verksamhet samt anslagstavla för meddelanden rörande kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.
Finnes anordning som avses i 25 § tredje stycket vara uppenbart vanprydande i landskapsbilden, må länsstyrelsen vid vite förelägga anordningens ägare eller, om denne ej är känd, ägaren av den mark där anordningen är uppsatt att avlägsna anordningen eller vidtaga de särskilda åtgärder därmed som länsstyrelsen finner erforderliga.
Vad i 25 och 26 §§ stadgas skall ej gälla i fråga om anordning vars tillåtlighet skall prövas i särskild ordning.
Särskilda bestämmelser om uppträdandet i naturen
Vid vistelse i naturen skall envar iakttaga att han ej skräpar ned med glas, papper, avfall eller annat, så att därav kan uppkomma otrevnad eller skada för annan, eller uppträder högljutt eller på annat sätt störande eller skadar eller onödigt stör markernas vilda djur eller skövlar markernas bestånd av vilda växter.
Har på viss plats i naturen skräpats ned eller eljest osnyggats och har därav för närboende eller andra uppkommit obehag av betydenhet eller fara för skada till person eller egendom, äger länsstyrelsen vid vite ålägga den som vållat eller eljest är ansvarig för nedskräpningen eller osnyggandet att iordningställa platsen samt vidtaga erforderliga förebyggande åtgärder för framtiden.
Vad nu sagts skall dock ej gälla, där enligt särskilda föreskrifter frågan om platsens iordningställande skall prövas i annan ordning.
Ersättningsbestämmelser m m
Medför avsättande av område enligt 6 eller 12 § till naturreservat eller naturminne sådan inskränkning i rätten att bebygga fastighet, att ägaren kan använda fastigheten, till den del dess utnyttjande inom eller utom det avsatta området påverkas av att bebyggelserätten sålunda inskränkts, allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till det tidigare värdet av nämnda del, eller tillskyndas honom eljest avsevärt men, är han berättigad till ersättning av kronan för den skada han härigenom lider. Detsamma gäller om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan beslut om avsättandet meddelades.
Skulle vägran av tillstånd enligt 8 § medföra sådan inskränkning i möjligheten att nyttja med förbudet avsedd mark på sätt som tidigare skett, att avsevärt men tillskyndas ägaren eller annan rättsinnehavare med avseende å marken, är han berättigad till ersättning av kronan för den skada han härigenom lider. Ersättning skall bestämmas att utgå med visst årligt belopp.
Ersättning enligt denna paragraf må, om skäl äro därtill, avräknas å gottgörelse som sedermera kan komma att utgå jämlikt 30 §.
Har ansökan om tillstånd till bebyggelse av fastighet, som helt eller delvis omfattas av förordnande enligt 17 eller 19 §, icke bifallits och kan till följd härav fastigheten, till den del dess utnyttjande inom eller utom området för förordnandet påverkas av att bebyggelserätten sålunda inskränkts, av ägaren användas allenast på sätt som står i uppenbart missförhållande till värdet av nämnda del vid tiden för förordnandets meddelande, är ägaren berättigad till ersättning av kronan för den skada han härigenom lider. Detsamma gäller om innehavare av sådan nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten som upplåtits innan förordnandet meddelades.
Frågan huruvida rätt till ersättning föreligger skall bedömas med hänsyn till den fastighetsindelning som gällde vid tiden för förordnandets meddelande.
Vägras tillstånd till arbetsföretag enligt 22 § eller vägras tillstånd till täktverksamhet enligt 23 § av annat skäl än att sådant villkor som avses i 23 § andra stycket icke fullgjorts eller meddelas särskilda föreskrifter angående företagets eller verksamhetens utförande, och tillskyndas härigenom markens ägare eller annan rättsinnehavare med avseende å fastigheten avsevärt men, är han berättigad till ersättning av kronan för den skada han lider.
I vad avser täktverksamhet skall markens värde den 1 januari 1964 tagas till utgångspunkt vid uppskattningen av skadan.
Har den som håller stängsel anordnat grind eller annan genomgång på grund av föreläggande enligt 18 §, är han berättigad att av kronan erhålla ersättning härför ävensom för underhåll av genomgången. Ersättning skall dock icke utgå, om det är uppenbart att stängslet endast avser att utestänga allmänheten från område där den eljest skulle ägt att fritt färdas.
Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, då på grund av föreläggande enligt 18 § övergång anordnats över dike.
Har någon med stöd, av 26 § ålagts att avlägsna där omförmäld anordning må, om särskilda skäl föranleda därtill, ersättning för förlust lämnas honom av allmänna medel med belopp högst motsvarande kostnaderna för anordningens anskaffande, anbringande och borttagande.
Föranleder avsättande till naturreservat eller naturminne eller vägran av tillstånd enligt 32 eller 33 § synnerligt men vid nyttjandet av fastighet eller del därav må ägaren fordra att fastigheten eller den särskilda delen löses av kronan.
Om ersättning för skada och intrång å fastighet eller del därav i anledning av åtgärd som avses i första stycket skulle uppgå till två tredjedelar av fastighetens eller den särskilda delens värde äger kronan lösa fastigheten eller delen.
Ersättning varom sägs i 30, 32 och 33 §§ skall bestämmas att utgå på en gång; dock må ersättningen, om särskilda skäl äro därtill, på begäran antingen av kronan eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan eller den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.
Har fråga väckts om åtgärd enligt denna lag, äger länsstyrelsen förelägga den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen av fastighet eller del därav att inom viss tid, minst två månader, göra anmälan därom hos länsstyrelsen, vid påföljd att han eljest skall hava förlorat sin talan.
Vad i fråga om ersättning eller lösen avtalats eller uppenbarligen förutsätts skola gälla mellan kronan och sakägare skall gälla jämväl mot den som efter det rätten till gottgörelse uppkom förvärvat sakägarens rätt i avseende å fastigheten.
Har ej överenskommelse träffats om ersättning enligt 30—33 §§ eller om inlösen av fastighet eller del därav och har icke den, som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen, jämlikt 38 § första stycket förlorat sin talan, åligger det honom att väcka talan mot kronan hos expropriationsdomstolen inom ett år från det laga kraft åkommit det beslut, varå anspråket grundas, vid påföljd att han eljest går rätten därtill förlustig.
Kronan äger, då fråga väckts om avsättande av naturreservat, vid expropriationsdomstolen väcka talan mot sakägare om fastställande av de villkor som vid beslut i ifrågavarande hänseende skola gälla beträffande ersättning eller inlösen. Kommer beslut av det innehåll som förutsatts vid expropriationsdomstolen icke till stånd inom ett år från det målet avgjorts genom lagakraftägande dom, skall domen ej längre vara bindande för parterna.
Är fastighetsägaren enligt 30, 32 eller 88 § tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom den åtgärd som föranlett rätten till ersättning undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för fordran, för vilken fastigheten svarade då rätten till ersättning uppkom, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av beloppet samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att enligt lagen om expropriation nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes.
Har förlust å fordran som avses i första stycket uppstått till följd av att nedsättning ej skett, skall fordringens innehavare njuta ersättning av kronan för förlusten mot avskrivning å fordringshandlingen. Detsamma gäller, där förlust tillskyndats fordringens innehavare därigenom att ersättning blivit för lågt beräknad och densamma till följd av överenskommelse mellan kronan och den ersättningsberättigade eller av annan anledning ej blivit prövad av domstol. I sistnämnda fall skall talan om ersättning väckas vid expropriationsdomstolen.
I mål, som enligt denna lag skall upptagas av expropriationsdomstol, skola bestämmelserna om domstol och rättegång i expropriationsmål i tillämpliga delar gälla. Är fråga om inlösen av fastighet eller del därav skola jämväl stadgandena i 7–10, 48, 49 och 55–60 §§ lagen om expropriation äga motsvarande tillämpning. Kronan skall vidkännas å ömse sidor uppkomna kostnader å målet, såframt ej domstolen med hänsyn till omständigheterna finner skäligt annorlunda förordna.
Ansvarsbestämmelser m m.
Den som bryter mot förbud som stadgas i denna lag eller mot förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av lagen straffes med dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse i högst sex månader dömas.
Har någon gjort sig skyldig till nedskräpning som sägs i 28 § och har förseelsen varit ägnad att för annan medföra obehag av någon betydenhet eller fara för skada till person eller egendom, straffes med böter, högst femhundra kronor.
Den som gjort sig skyldig till förseelse varom sägs i 42 § skall vara pliktig att ersätta all kostnad som föranledes därav.
Har någon vidtagit åtgärd i strid mot förbud som stadgas i 23 eller 25 § eller mot förbud eller föreskrift som meddelats med stöd av 7—9, 13, 17, 19, 22 eller 23 §, äger länsstyrelsen vid vite förelägga honom att rätta vad olagligen skett. Överexekutor äger ock meddela handräckning för sådant ändamål. Ansökan om handräckning må göras av allmän åklagare. Beträffande sådan handräckning gälla enahanda bestämmelser som äro stadgade för det i 191 § utsökningslagen avsedda fallet.
Efterkommes ej föreläggande, som meddelats med stöd av 18 §, skall på anmodan av länsstyrelsen utmätningsmannen föranstalta om att åtgärden vidtages.
Kostnad för handräckning som ovan sägs må på utmätningsmannens begäran förskjutas av allmänna medel.
Talan mot länsstyrelses beslut enligt denna lag föres hos Konungen genom besvär i den ordning som är bestämd för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
Innefattar länsstyrelses beslut förbud enligt 8 § eller förordnande enligt 17 eller 19 § eller 22 § första stycket skall förbudet lända till efterrättelse utan hinder av förd klagan. Detsamma gäller beträffande myndighets beslut om förbud enligt 14 eller 15 §. Övergångsbestämmelser
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1964. Genom denna lag upphävas strandlagen den 30 maj 1952 (nr 382); naturskyddslagen den 21 november 1952 (nr 688); 86 och 122 §§ byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385); samt 39 § lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar (nr 431).
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum som ersättes genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.
Beträffande nationalpark som avsatts enligt äldre lag skall nya lagen tillämpas.
Fridlysning, förbud eller föreläggande som meddelats med stöd av 11 § lagen den 25 juni 1909 angående naturminnesmärkens fredande, 6, 8, 9, 13, 16, 17 eller 20 § naturskyddslagen, 1 eller 2 § strandlagen samt 86 eller 122 § byggnadslagen skola fortfarande gälla intill dess annorlunda förordnas, och skola därvid nya lagens motsvarande bestämmelser tillämpas.
Har före ikraftträdandet av denna lag ansökan icke bifallits om tillstånd att uppföra byggnad utan hinder av förbud som meddelats enligt 1 § strandlagen, skall den som i anledning därav vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen väcka talan mot kronan hos expropriationsdomstolen före den 1 januari 1965, vid påföljd att han eljest går förlustig sin rätt.
Har tillstånd till täkt lämnats med stöd av 21 § naturskyddslagen, skall så anses som om tillståndet meddelats jämlikt förevarande lag.
Annan täkt som pågår vid nya lagens ikraftträdande må utan hinder av vad i 23 § stadgas om förbud mot utförande av täkt utan länsstyrelsens tillstånd fortsätta till dess länsstyrelsen annorlunda förordnar, dock längst till och med den 31 december 1964.
I fråga om annonstavla, reklamskylt eller dylikt, vartill tillstånd lämnats jämlikt 39 § lagen om allmänna vägar, skall så anses som om tillståndet meddelats den 1 januari 1964 med stöd av 25 § nya lagen för en tid av fem år eller för den kortare tid tillståndet må ha avsett.
Annan i 25 § första stycket avsedd anordning, som finnes uppsatt vid lagens ikraftträdande, må utan hinder av vad där stadgas bibehållas till och med den 31 december 1966; dock må länsstyrelsen dessförinnan, om särskilda skäl föranleda därtill, i fråga om anordningen förfara som i 26 § sägs, varvid stadgandet i 35 § om ersättning skall äga tillämpning beträffande densamma.
Vad i 34 § första stycket andra punkten stadgas skall icke gälla med avseende å stängsel eller dike som innan denna lag trädde i kraft uppförts eller anordnats å område beläget mer än 300 m från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd. Har den som håller sådant stängsel eller dike borttagit detsamma på grund av föreläggande enligt 18 §, är han berättigad att av kronan erhålla ersättning för kostnaderna.
Förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation
Härigenom förordnas att 1 och 108 §§ lagen den 12 maj 1917 om expropriation skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs.
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
| 1. Allmänna bestämmelser. | |
| Om expropriationsrätt. | |
| 1 § | |
| Fastighet, som tillhör annan än kronan, må tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen prövar det nödigt: | |
| 1. för befästning — — — sandflykt förebygges; | |
| 11. för att bevara område såsom nationalpark eller naturminne; | 11. för att bevara område såsom nationalpark, naturreservat eller naturminne; |
| 12. för att — — — som nu är sagt. | |
| 108 §. | 108 §. |
| Expropriation för att bevara område såsom nationalpark eller naturminne må äga rum endast till förmån för kronan samt, då fråga är om naturminne, för kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturskydd och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen. | Expropriation för att bevara område såsom nationalpark, naturreservat eller naturminne må äga rum endast till förmån för kronan, samt, då fråga är om naturreservat eller naturminne, för kommun eller sådan förening eller stiftelse, vars huvudsakliga uppgift är ägnad naturvård och som kan på ett betryggande sätt ansvara för egendomen. |
| Fråga om expropriation för att bevara kulturhistoriskt märklig byggnad — — — för egendomen. | |
| Denna lag träder i kraft den | |
Förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612)
| Härigenom förordnas att 24 § 1 mom, 54 § 1 mom och 56 § 1 mom byggnadsstadgan den 30 december 1959 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. | |
| (Gällande lydelse) | (Föreslagen lydelse) |
| 24 § 1 mom | 24 § 1 mom |
| När förordnande, innefattande förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd enligt 15, 35, 80, 82, 86, 97, 106, 109, 110, 119, 121, 122 eller 168 § byggnadslagen eller mot schaktning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförlig åtgärd meddelas, skall länsstyrelsen underrätta markägarna därom genom kungörelse i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten intagas, eller på annat lämpligt sätt. | När förordnande, innefattande förbud mot nybyggnad utan särskilt tillstånd enligt 15, 35, 80, 82, 97, 106, 109, 110, 119, 121 eller 168 § byggnadslagen eller mot schaktning, fyllning, trädfällning eller därmed jämförlig åtgärd meddelas, skall länsstyrelsen underrätta markägarna därom genom kungörelse i den eller de tidningar, i vilka kommunala meddelanden för orten intagas, eller på annat lämpligt sätt. |
| Det område, som — — — kartan är särskilt stadgat. | |
| 54 § 1 mom. | 54 § 1 mom. |
| Åtgärd, som enligt 75 § — — — inrättande av upplag. | |
| Inom område med stadsplan erfordras härutöver byggnadslov för omfärgning av fasad som ej vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plats, för utbyte av taktäckningsmaterial, för rivning av byggnad samt för uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller ljusanordning. | Inom område med stadsplan erfordras härutöver byggnadslov för omfärgning av fasad som ej vetter mot kringbyggd gård eller annan sådan plats, för utbyte av taktäckningsmaterial, för rivning av byggnad samt för uppsättande eller väsentlig ändring av skylt eller ljusanordning. Länsstyrelsen äger förordna att i fråga om skylt eller ljusanordning skall erfordras byggnadslov jämväl inom visst område med byggnadsplan. |
| Med avseende å område — — — första stycket sägs. | |
| 56 § 1 mom. | 56 § 1 mom. |
| Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen, lagen om allmänna vägar, lagen om enskilda vägar, strandlagen, denna stadga eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg eller avlopp från tomten, må byggnadslov för nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts. | Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden tillse, att det tillämnade företaget ej strider mot byggnadslagen, lagen om allmänna vägar, lagen om enskilda vägar, naturvårdslagen, denna stadga eller med stöd av nämnda författningar meddelade föreskrifter. Är tomtens ägare enligt byggnadslagen skyldig att gälda bidrag till kostnad för gata eller att anordna utfartsväg eller avlopp från tomten, må byggnadslov för nybyggnad ej beviljas innan skyldigheten fullgjorts eller nöjaktig säkerhet ställts. |
| Inom område, som — — — därmed jämförligt behov. | |
| Denna kungörelse träder i kraft den | |
Förslag till förordning angående täktavgift
Härigenom förordnas som följer:
För täkt av sten, grus, sand, jord eller torv, vartill erfordras tillstånd av länsstyrelsen enligt 23 § naturvårdslagen, skall erläggas viss årlig avgift (täktavgift) att användas för särskilda naturvårdsändamål.
Täktavgift utgår med fem kronor för varje helt hundratal kubikmeter material, mätt i fast mått, som uttagits under nästföregående kalenderår.
Avgiften skall erläggas av den som under tid då uttag skedde var ägare till täkten eller, om länsstyrelsen efter prövning av omständigheterna i varje särskilt fall lämnat medgivande därtill, av den som under sådan tid på grund av upplåtelse av ägaren var berättigad att tillgodogöra densamma.
Den avgiftsskyldige skall senast den 15 februari till länsstyrelsen inkomma med uppgift om den mängd material som av honom under föregående kalenderår uttagits från tillståndspliktig täkt.
Länsstyrelsen äger förelägga den avgiftsskyldige att styrka hur den uppgivna mängden beräknats samt må även föranstalta om kontrollmätning.
Senast den 30 juni skall länsstyrelsen beträffande envar avgiftsskyldig fastställa täktavgiften för föregående år. Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen. Därest avgift icke vederbörligen erlägges, skall länsstyrelsen föranstalta om dess indrivning.
Underlåter någon att fullgöra uppgiftsskyldighet som åligger honom enligt 3 § första stycket eller lämnar han veterligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter.
Över länsstyrelsens beslut om fastställande av täktavgift må talan föras hos Konungen genom besvär. Beslutet skall utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.
Kungl Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den
Förslag till förordning angående avgift å viss fritidsbebyggelse.
Härigenom förordnas som följer:
Då länsstyrelsen fastställt byggnadsplan, som helt eller delvis avser fritidsbebyggelse, eller ändring av sådan plan eller medgivit undantag från byggnadsförbud enligt 109 § första stycket byggnadslagen eller 17 eller 19 § naturvårdslagen, är ägare av mark som åsyftas med beslutet skyldig att för varje för fritidsändamål avsedd bostadsenhet, som på grund av detsamma kan beräknas bli uppförd å hans mark, erlägga en avgift av 200 kronor att användas för särskilda naturvårdsändamål inom länet.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning då undantag från byggnadsförbud som sägs i 109 § första stycket byggnadslagen medgivits av byggnadsnämnd efter förordnande enligt 67 § 2 mom byggnadsstadgan. I sådant fall skall byggnadsnämnden sedan beslutet fattats ofördröjligen insända handlingarna i ärendet till länsstyrelsen.
Avgift enligt 1 § fastställes av länsstyrelsen i omedelbar anslutning till beslut som sägs i första stycket sagda paragraf eller, i fall som avses i andra stycket, så snart handlingarna i ärendet inkommit till länsstyrelsen.
Avgiften skall inbetalas till länsstyrelsen. Därest avgift icke vederbörligen erlägges, skall länsstyrelsen föranstalta om dess indrivning.
Över länsstyrelsens beslut om fastställande av avgift enligt denna förordning må talan föras hos Konungen genom besvär. Beslutet skall utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt.
Kungl Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den