Sexton år! Ack, Anna, Anna,
Det är tiden, då en flicka
Kan i långa stunder stanna
Vid ett fogelbo och blicka
På de späda små i dunen
Med de gula fjäderfjunen.
Lilla syster, annars tråkig,
Annars lemnad med sin docka,
Synes nu ej mer så bråkig,
Kan till joller ofta locka;
Anna, moderligt du smeker
Lilla syster, när hon leker.
Vacker Anna, tårar skölja
Dina kinders rosor ofta,
När du går till bäckens bölja,
Der de blå violer dofta.
Tårens orsak ej du fattar,
Plötsligt åt dig sjelf du skrattar.
Anna, kom ej hem från staden
Hit, studenten, häromdagen?
Var det derför prestkragsbladen
Så förtvifladt nyss i hagen
Plockades af dig? Förklara!
Sade bladen ja? O svara!
