Hoppa till innehållet

Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/115

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

108

Det är ett allmänt oskick att till rening af kopparkärl eller messingskärl begagna, så kalladt ”polervatten”. Dermed förstås en blandning af svafvelsyra och skedvatten med vatten. I stället för ”polervatten” nyttjas nu för tiden äfven s. k. ”stearinolja”, det vill säga en från stearinsyran pressad blandning af flera slags feta syror och svafvelsyra. Man bör eller behöfver icke nyttja några sådana sura vätskor. Med trippel, Wienerkalk eller andra sådana pulver och vatten kunna messing- och kopparkärl hållas fullkomligt blanka. Den fördel, som uppnås genom användningen af sura vätskor, nämligen att poleringen sker hastigare, går återigen förlorad, derigenom att de med syror polerade kärl anlöpa mycket hastigare, än när kärlen äro polerade med vatten och trippel o. s. v. Deremot kan man med fördel använda ”rökande saltsyra”, för att upplösa den så kallade sten, som afsätter sig i thekittlar. Denna sten är bildad af kalksalter, som utfällas under vattnets kokning. När thekittelns botten och sidor blifva öfverdragna med ett lager af denna ”sten”, så åtgår mera bränsle och längre tid, för att bringa vattnet i kokning, än när kärlen äro fria från sten. I de af tjockare metall bestående jernkittlarne kan man rentaf med små slag med en liten