Sida:Ändamålsenlig matlagning.djvu/25

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

18

att den jord, som användes till trädgårdsodling, betalar sig väl.

Af de från utlandet införda växtämnen, hvaraf man betjenar sig att krydda maten eller göra den mera välsmakande, är sockret det vigtigaste. Numera är det en af de naturkunnige allmänt antagen mening, att sockret bör anses som ett behagligt och nyttigt näringsämne. Förbrukandet tilltager också beständigt, och anmärkningsvärdt är att man på de sednare åren har tillverkat ofantliga qvantiteter socker i Europa af hvitbetorna, som höra till samma slags rotfrukter som rödbetorna. Vid sockrets användande göra de flesta husmödrar sig skyldiga till felaktig sparsamhet genom att hellre använda rått eller oraffinerat pudersocker, än det torrare och renare, hvita toppsockret. Den öfvertygelsen, att det färgade pudersockret och sirapen sötar mera, än det renare, hvita sockret, är alldeles oriktig. Pudersockret och sirapen sötar endast i den grad, som det finnes socker deri, som kan blifva fast och hvitt. Då allt sockret i raffinaderierna är urdraget af sirapen, har denna ej mera någon söt, utan endast en frän smak. Ej heller är den föreställningen riktig, att hvitt toppsocker innehåller kalk; kalken skulle tvärtom motverka sockrets hvithet.