så läggas bönorna på en med fint hål försedd tratt, hvari man först anbringat ett stycke sugpapper. Tratten likasom pannan uppvärmes med kokhett vatten, och då detta åter är bortslaget, och bönorna lagda uti tratten, gjutes kokande vatten i små partier på dem; det som först runnit igenom, slås tillbaka på tratten, och sedan man upprepat detta några gånger, iskänkes det erhållna kaffet från kannan och utspädes med kokande vatten efter smak.
Det, som sedan genom fortsatt pågjutning af vatten kan urdragas, innehåller flera närande, men få välsmakande och aromatiska delar. Önskar man få kaffesubstansens färg något mörkare, lägger man endast en högst liten del sodalösning på bönorna, sedan det först urdragna är afsiladt.
Vill man i stället hafva det mesta möjliga upplöst af bönorna, då gör man klokast uti att gjuta kallt vatten på dem och långsamt uppvärma det till kokning. Kokningen fortsattes, till dess bönorna börja sjunka till botten; genom tillsättning af litet husblås eller åskskinn klaras kaffet, innan det upphälles.
Vid kaffets kokning förlorar det urdragna mycket af den egentliga välluktande aromen,
