näringsämnen, genom att tillsätta det som fattas. Vid en tarflig måltid kan man göra detta, genom att tillsätta mjöl och buljongsfett eller njurtalg eller ännu bättre koka dem tillsammans med kött, hvaraf något är magert och något är fett. Näringsdriften har också ganska riktigt påfunnit att äta fett kött tillsammans med kålrabbi samt fläsk eller fet fisk tillsammans med morötter
Vi hafva redan nämnt, hvarför potatisen bör sättas på elden i kallt vatten och det skall längre fram förklaras, hvarföre man bör göra detsamma med torra skidfrukter.
Men kål, rötter, färska gröna ärter, färska turska bönor, spenat och syror böra deremot från början läggas i kokande vatten. Vattnet upphör visserligen att koka, då de kalla grönsakerna och rötterna läggas deri, men man får då blåsa på elden eller lägga under grytan, så att det snart kommer i kokning igen.
Vid kokning af dylika grönsaker har man ungefär samma mål för ögat, som då man steker kött. Man vill nämligen hindra grönsakerna att blifva urvattnade, då dessa likasom köttet, innehålla ägghvita, hvilken det kalla vattnet vill urdraga och dervid endast qvarlemna en massa
