byggande af vattenverk och fiskegårdar, äfven om här liksom i Västergötland fordrats rätt till strand och landfäste. Och här, likasom jämväl i Västergötland, var det förbjudet att nyttja allt vattnet, om icke landfäste å motsatta stranden förvärfvats. Den olikheten förekommer dock, att om ej rätt till bägge stränderna innehades, skulle vattnet rinna fritt ända från midströmmen.
I detta afseende stadgas nämligen: »fiskegårdar må man ej göra längre ut i vattnet än till midströmmen, så vida han icke erhållit landfäste å motsatta stranden» (I: 201).
Beträffande andra vattenverk än fiskegårdar heter det endast: »står kvarn, så att hon kan skada annans äng, då tage kvarnägaren upp dammluckan pingstafton och sätte den ej ned förrän mickelsmässoafton» (I: 203).
Men enär allt vatten, enligt hufvudregeln, är allmänningsvatten samt tillgodogörandet af allt vattnet för byggande af fiskeverk endast är beroende af rätten till landfäste, torde det kunna antagas, att äfven rätten att bygga kvarnar varit en allmänningsrätt.
Ett viktigt stöd härför gifver lagens additament G. som förklarar, att om kvarn- eller fiskegård blifvit byggd, utan att förbud af alle män åkommit, kunde den, som byggt. försvara byggnaden medelst laga häfd. Stadgandet förutsätter väl att den allmänna intäktsrätten till kvarnställe vid stadgandets tillkomst blifvit förändrad, men gifver dock en klar föreställning om den föregående tidens rättsordning i sagda hänseende.
I full öfverensstämmelse med vattnets natur af allmänningsvatten är det också lagdt i häradsmännens vårdnad att hålla öppen väg till vatten och strand. (I: 68).
Ändtligen må ock påpekas, att då vattnet är allmänningsvatten, måste ock vattnet i alla tänkbara användningssätt vara för »alle män» fritt.
Endast vatten i kvarndammar – s. k. dammfäst vatten – samt vatten å mader och ängar, dit allmänningsvatten ej kunde uppstiga, var enskilde förbehållet (I: 200 och 202).
Vattenverk och fiskebyggnad synas jämväl, enligt ifrågavarande lag, hafva kunnat försvaras medelst 3 års häfd.[1]
- ↑ Sk. L. I Add. G 2:a p.
