8
Det är sagdt, att äldre Västgötalagen innehöll en rättssats, som medgaf hvarje man rätt att bygga kvarnar ej mindre å obegagnade än ock å förut begagnade, men öfvergifna, kvarnställen, vare sig de vore belägna å »alle mäns» eller »alla grannars» mark. Samma stadgande finnes också. upprepadt i yngre lagen uti motsvarande lagrum, men har nu fått det viktiga tillägget: »utan grannarne förbjuda honom, då sämjes med grannarne eller före bort verket; bygger han sedan förbud åkommit, böte 3 sextonörtugar och bryte upp verket».
Den inskränkning uti den fria byggnadsrätten, som stadgandet innebar, har likväl icke afseende å »alle mäns» mark utan endast å »alla grannars». Och förbudet synes träffa både »grannar» och icke-grannar.
Häraf följer dels att, om icke-grannar redan förut måste anses hafva varit förpliktade att å »alla grannars» mark köpa landfäste och utmål för att tillgodogöra sig vatten och om det nu därtill fordras att de erhållit tillstånd till anläggningen af alla dem, som i grannelaget hade del, kunde de numera icke anses hafva mer kvar af sin forna allmänningsrätt än att taga kvarnställe i prekär besittning och, om förbud ej åkom, förvärfva laga häfd darå, dels ock att då t. o. m. medlem af ett grannelag kunde af öfriga medlemmar förbjudas att bebygga visst kvarnställe å grannelagets mark, måste härigenom den grundsatsen hafva brutit igenom, att grannelagets kvarnställen vore dess uteslutande tillhörighet.
Att utvecklingen tämligen snabbt gått därhän, synes ock af den vid lagen fogade allmänningsförteckningen. Enligt densamma är den forna vattenallmänningen inskränkt till ett visst antal uppräknade sjöar och åar. Allt annat vatten måste således redan då hafva betraktats såsom grannelagens tillhörighet.
Samma utvecklingsgång kan iakttagas i Skåne.
Skånelagens additament G förbjuder att göra ny kvarn och i tillämpliga delar äfven fiskegård för den, som icke ägde rätt till »flod och flodbotten, damm och dammbotten», ett stadgande, som uppenbarligen hvilar på den förutsättningen att redan vid dess tillkomst flodvatten var med afseende å byggnader enskild tillhörighet. Men att detta stadgande likväl var en nyhet, som icke helt left sig in i det allmänna rätts-
