medvetandet, kan man se af det medgifvande åt den äldre rättens kraf som lagstiftaren omedelbart därefter anser sig böra göra. Det föreskrifves nämligen, att om kvarn eller fiskegård byggts utan att förbud af »alle män» åkommit, kunde innehafvaren styrka sin rätt till »flod och flodstad, damm och dammstad samt dammbotten medelst laga häfd, d. ä. oklandradt innehaf under tre flodtider eller med beräkning af en flodtid om året, under tre år.
Hvad därefter Östergötlands, Södermanlands, Upplands, Västmanlands och Helsinglands lagar angår, framgår af samtliga att, ehuru enskild rätt till fiske och kvarnställen är stadgad, likväl vissa delar af den ursprungliga vattenallmänningen ännu funits i behåll, frågor, hvilka vi likväl först i annat sammanhang skola närmare utreda.
Här vilja vi dock ytterligare påpeka, att t. o. m. den enskilda vattenrätten stundom innehåller inskränkningar, som utan tvifvel leda sitt ursprung från den förra allmänningsrätten.
Sålunda framhåller Ö. G. L. i icke mindre än två lagrum (B. B. 8 pr. o. § 3) regeln att, om flera äga fiske och vattenfall, då äge den alltid vitsord, som bygga vill. Ehuru af en jämförelse med Egn. S. 24 tydligt framgår, att hvarje delägare ägde andel däri efter sitt attungtal, hade likväl en delägare emot de öfriges bestridande rätt att å tinget erhålla tillstånd att bebygga dylika lägenheter. Likheten med V. G. L:s stadgande, att den äger kvarnställe, som först gör verk därå, är uppenbar, äfven om regeln nu var inskränkt till byars och andra grannars gemensamma mark och endast gällde delägare inbördes emellan.
Samma lag (B. B. 28: 4) innehåller vidare en bestämmelse, att vid tvist om rågång emellan ny och gammal by gränsen för visst fall skulle anses gå i midströmmen utom för det fall, att laghäfdadt vattenverk därstädes förekomme, ett stadgande, som utan tvifvel förutsätter allmänningsrätt med däraf härflytande fri intäktsrätt.
Men härmed jämförliga stadganden finnas också uti Södermannalagen, som ej mindre (B. B. 20:2), medgifver en delägare att mot öfriges bestridande bygga not, än ock (B. B. 20: 3) tillåter laghäfd å fiskeverk.
