Sida:Berzelius Reseanteckningar 1903.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
219
22 JUNI 1819.

nedsköljda i dalarna. Då man i inbillningen föreställer sig de fenomen, som nödvändigt måste hafva föregått utvräkningen af så ofantliga bergmassor ur jordens inälfvor, bäfvar man tillbaka. Var jorden då ännu bebodd af människosläktet? Man har ännu inga data att besvara denna fråga, dessa fenomen äro äldre än all historia, men så mycket är visst, att vulkanprodukterna på intet ställe betäckas af de jord- eller stenmassor, som vid jordens ytas stora revolutioner fått sin närvarande form och läge; de äro yngre än alluvialjordens bildning, ty där lavan nedrunnit i dalarna, hvilar den oftast på alluvialjorden.142 Den jord, hvari gräset nu växer på lavans yta och kraterns yttre och inre sidor, är en följd af den brända massans långsamma vittring och sönderfallande. Med allt detta är det oändligt angenämt att se dessa talande minnesmärken af fornvärldens händelser och att någorlunda kunna här och där utleta meningen af deras språk.

Från kaskaden förde vår ledsven oss öfver en ganska brant sluttning berget uppföre, där vi till slut måste klättra i den tvära branten och där ett felsteg hade nedvräkt oss sönderstyckade till dalens botten, så mycket mer som den kala klippan gaf intet handfäste och allt berodde på jämvikten och knänas styrka, hvilken redan var medtagen. Vi kommo dock slutligen upp på berget, som där hade en föga sluttande, gräsrik plan, där fårhjordar betade. Vi gjorde efter en stunds hvila en promenad längsefter en djup ravin, som vi ansågo för besvärlig att passera, och kommo till foten af en oregelbunden höjd, kallad Puy de Cacadogne; här låg snö ännu kvar i groparna. Vi vände sedan vår promenad i norr, där vi hade för oss en efter utseende ej särdeles hög och regelbundet kägelformig pik, vid hvars fot låg en annan bredare och plattare. Vi beslöto att bestiga den högre för att därifrån bese den omgifvande vulkantrakten. Men detta arbete var svårare, än vi förmodat. Almroth tröttnade på fjärdedelen af höjden; ledsvennen och Arfvedson gingo förut och jag kom under