passerade Frauenkirche, var där gudstjänst. Vi gjorde en liten tur in i kyrkan för att bese det inre. Den gudstjänst, som i dag hölls, var en tacksägelse för fulländad skörd. Församlingen var tämmeligen talrik. Vi besågo sedan den mediko-kiruirgiska akademien, hvars inrättning är absolut densamma som det Karolinska institutets i Stockholm. Auditorium var ej så vackert som vårt, men som byggmästaren bättre än vår förstått att ej uppoffra det nyttiga och ändamålsenliga för en pedantisk konstprincip, så var det i alla hänseenden bättre. Den anatomiska samlingen var ganska vacker och väl vårdad, ehuruväl vår genom Hagströmers omsorger och frikostighet är mycket bättre. Man hade här i synnerhet fullständigt en samling af hufvudskallar: 1:o af de flesta hufvudnationer, 2:o af en mängd olika sjukdomstillfälligheter, 3:o af olika åldrar och 4:o af olika djurslag. Äfven hade man en icke så obetydlig samling af osteologiska preparater för djuranatomien.
Därifrån gingo vi till Myntet för att se en ny uppfinning af [en] myntpress, som därvarande myntmästare uppfunnit och som har flera bekvämligheter än den parisiska utan att hafva någon af dess olägenheter.216 Man inlägger på en gång 200 t. ex. riksdaler, hvarefter pressen, drifven på vanligt sätt med en balans, fortfar att mynta, tills endast 5 återstå; då klingar maskinen på en klocka, man stannar ett ögonblick och inlägger en ny sats. Om under fortfarande pressning något kommer i olag på maskinen, så ringer en annan klocka, så att man genast kan stanna. Allt detta är ganska simpelt och utan medverkan af fjädrar, hvilka på den parisiska maskinen ofta komma i olag. Myntmästaren lofvade mig, att Almroth skulle, då han kommer till Dresden, få rita af denna maskin med sådan fullständighet, att den kunde hos oss eftergöras, om vederbörande skulle vilja göra sig denna lilla depens.
Under det jag gjorde dessa promenader, hade Arfvedson å sin sida också gjort en annan och därvid köpt sig en rätt vacker vagn, för att vi skulle kunna med något
