gifvit åtskilliga kemiska skrifter och öfversatt andra. Vi passerade här några timmar. Jag sökte öfvertala Wolff till utgifvandet af en kemisk journal, helst Schweiggers snart slutar.223 Han lofvade tänka därpå och syntes ej obenägen därtill. På Helvigs proposition åtog han sig att skaffa mig och Arfvedson tillstånd att se järngjuteriet samt att följa oss dit.
Den 9 september. Jag gick med dr Ekström (adjunkt vid Karolinska institutet, som uppehåller sig i Berlin för att studera kirurgien) till geheimerådet Rudolphi, som vid Berlineruniversitetet är professor i anatomien. Rudolphi är en man af ett behagligt utseende, älskvärda, öppna manerer och en ganska fin urskiljning. Han är en af de få lärda, som för sin vetenskaps skull ej glömt att i sällskap bära sig åt som andra väl uppfostrade människor. Jag gjorde Rudolphi present af Gottl. Gahns och Ekebergs porträtter, samt fick af honom tillbaka ett porträtt af Gehlen samt en i järn gjuten byst af den berömde Werner (mineralogen). Härifrån gick jag till Helvig, som förde mig till general Gneisenau, guvernör i Berlin, som dock ej var hemma. Därefter besökte jag i sällskap med Arfvedson generalkonsuln Dehn, som inkastat ett kort hos oss dagen förut. Han emottog mig med artighet och sade med ett slags fransysk, i en tysk mun vedervärdig artighet, att som ministern vore sjuk, hade han ansett det vara sin skyldighet att föra mig omkring i Berlin. (Likasom om det hade varit ministerns, ifall han ock varit frisk.) Mannen synes mig hafva mycket kunskaper, lät påskina, att han studerat äfven kemi. Några tyskar sade mig sedan, att han varit en rik man, men att någon bedräglig handling i Altona, där han varit bosatt, nödgat honom att därifrån aflägsna sig, och undrade mycket, huru svenska regeringen kunde vilja använda en person, hvars goda namn vore kränkt. Om det är sant, så undrar jag som de.224
