Vi gjorde därefter en visit hos Lobo, där jag presenterade Arfvedson. Middagen inhämtades hos gen.-kirurgen Rust på ett äkta svenskt matkalas, där man kvarblef vid bordet från kl. 3 till 6 och där man trugades att äta och dricka äfven sådant, som man alldeles icke ville hafva. Här träffade jag, utom en mängd berlinska läkare, dr Albers från Bremen, som är bekant för sin goda afhandling om strypsjukan. — På aftonen gjorde jag med Helvig en visit hos inrikesministern baron Altenstein, som bedt Helvig föra mig dit. Vi träffade honom likväl icke hemma och uppsökte i dess ställe prof. Tralles, som är lärare i matematiken vid universitetet. Han är nu en gammal man, men munter och liflig, och hans umgänge är ganska intressant. Att döma af hans utseende måtte han vara af fransysk härkomst.
Den 10 september. På morgonstunden fick jag besök af dr Mitscherlich, en ung kemist som synes hafva ganska mycken förtjänst. Han berättade mig en series af försök, dem han anställt öfver kristallformerna af fosforsyrade och arseniksyrade salter, af hvilka han fått det utslag, att neutrala salter af samma basis kristallisera absolut lika och hålla lika antal atomer vatten, på samma sätt de basiska och sura. och att således det för saltets kristallform är absolut likgiltigt, om syrans radikal är fosfor eller arsenik. De salpetersyrade salterna följa ej samma lagar, såsom det ock är att förmoda, om kväfvet skall vara sammansatt.225 Häraf följer nu ganska bestämdt, att Haüys sats, att tvenne olika ämnen ej kunna hafva samma primitiva kristallfigur, så framt denna ej är en forme limite, icke är grundad i naturen och att kristallfiguren ej är ett så afgörande distinktionsmedel mineralier emellan, som Haüy förmodat. Mitscherlich begärde att få se några försök med blåsröret, hvilket jag lofvade honom att hvarje morgon emellan 8—9 visa honom, så att han kunde få en någorlunda utförlig kännedom därom. Han förde
