Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. ej säd växer, som Chardin berättar om Imirette eller Colchis, quod latus mundi nebula malusqve Jupiter urget. At någon annan ort för ständig torka skul är terra domibus negata, det vil jag icke yrka.
  2. At den quantitet af vätska, som i vår tid genom rägn, snö, dagg &c. plägar falla på jorden, är lagom för de växter, som til vårt uppehälle tjena. Jag anser härvid icke för något märkeligt den åtskilnaden, som kan vara på myckenheten af den nedfallande aqua meteorica, emellan det ena året eller årstiden, samt den ena orten och den andra; utan tager altsammans i en massa, och anser jord-klotet i gemen.

    At quantiteten af aqua meteorica sedan 1713 verkeligen minskats, det får jag ännu lof, at anse för en förhastad slutsats; efter hvarken tiden eller ställen, på hvilka sådane observationer äro gjorde, räcka til, at bygga et sådant slut uppå; hvilket jämväl redan genom senare Rön synes i det mästa vara omkullkastadt.

  3. Lärer ock det medgifvas, at myckenheten af Människor och djur, tilsammans tagne på Jordklotet, nu ungefärligen är den samme, som den varit ifrån 2 à 3000 år til-