Hoppa till innehållet

Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
  1. gjordt huruvida de böra anses för Naturens eller människo-verk. På den förra händelsen torde belägenheten och sjelfva yrket noga böra undersökas. I forsar der Näckebröd formeras, finner man ibland något dylikt. Tör hända, at bäckar, efter syndaflodens vatten, någorstädes på högländta ställen kunnat lemna et sådant spår efter sig. Tör ock hända, det annorledes hänger tilhopa, än någon sig föreställer; hvarom jag något kunde säga, om jag hade smak för osäkra gissningar
  2. Randen i Våhla-fjället har jag med egna ögon sett. Det ser ock mycket likt ut, at den är märke efter et Vattubryne; men at förklara den efter vattuminsknings hypothesen, det finner jag, för min del, ingen vän til; emedan Hypothesen ej gifver något skäl vid handen, hvarföre i dessa, mer än andra fjäll, sådant tecken skulle synas: eller hvarföre på den högden; och ingen annan, så synbar impression skedt. Vore alla Fjällar och bärg fulle med parallele ränder, så kunde, kan ske, någon anledning vara, at beropa sig derpå; men om detta är specielt för Våhla-fjället, så måste ock orsaken vara besynnerlig. I sjelfva verket synes jämväl situationen vara sådan kringom Gryftsjön, at här torde vatten kan ske ända up til randen kunnat, vid Syndaflods vatnets aflöpande, stanna, som sedan gjordt sig öpning: hvilket kommer öfverens med dessa fjällboars