mera bygt vattu-minskningen; men han går dermed dock icke längre än Varenius, utan håller före, at hvad landet vinner å ena sidan, så tappar det åter å den andra[1]. Det andra som hos honom kan anses för besynnerligt, är, at han tror Östersjön fordom ägt trängre utlopp, och jämväl högre vatten, hvilket han dock icke sjelf gifver ut för annat, än en gissning[2], som ej hindrar honom at anföra prof af vatnets inkräktningar på fasta landet, så väl i Östersjön och på Svensk botten, som annorstädes[3]. Efter hans mening skulle altså Vatnet icke mer i Östersjön minskas, sedan dess bryn genom vunnit friare utlopp, kommit til lika högd med Västerhafvet[4]. Och ty ser jag icke med hvad fog denne margkunnige och store mannens bifall kan til vattuminskningssatsens bestyrkande åberopas; hvilken, efter det begrepp jag derom fattat, nödvändigt involverar vatnets ständiga aftagande. Herr Swedenborg har också väl uti en liten Svensk Tractat om Vatnets forna högd och förra Verldens Ebb och Flod, utkommen 1719[5] som uti Miscellaneis Observatis, tryckte år 1722[6] sökt bevisa Hafvens minskning i Norden, genom forna sjöstäders aflägsenhet från Östersjön, någre stränders blottande och uplandning, öglor och krokar i Bärg, ankare och vrak samt Hafsdjurs kvarlefvor. Han angifver dertil tväggehanda orsaker; den ena är, at han på andras trovärdighet, som icke näm-
- ↑ Besv. anledning p. 290.
- ↑ l. c. p. 100 & 285.
- ↑ l. c. p. 291.
- ↑ l. c. p. 285.
- ↑ Som hvad i denna tractat finnes, egenteligen går ut på minnes-märken efter Syndafloden; så behöfver jag icke eller röra vid dess innehåll. Den, året derpå, utkomne, som egenteligare angår vårt ämne, är nu icke för handen; altså måste man låta sig nöja med hvad i observatis miscellaneis förekommer.
- ↑ p. 45. sq.
