§. 64. Hvadan de uråldrige känningarna af Vatnets verkan på Jordklotet i sanning äro.
Man säger, at den torra Jorden har oförnekeliga kännemärken af vatnets verkan, och at den öfver hufvud til sit utvärtes skick och skapnad är lik en hafsbotten. Man vil sluta af lika effect til samma orsak: alt är hafs-botten, efter alt är likt hafs-botten.
Huru hafs-bottnen är beskaffad, det vet jag ej mycket utaf: kan således ej eller säga, huru vida den til figur eller hvarf kommer med torra jorden öfverens. Är altså det en sak, hvarom jag ej mycket vil disputera. Imedlertid medgifver jag gerna, at det torra jordbrynet visar mångfaldiga känningar och spår af vatnets verkan; men hvarken det ena eller det andra synes mig kunna bevisa någon Vattuminskning. Ty Bibliska Historien, som ju må äga så mycken trovärdighet, som någre bonde-sagor, hvarpå Vattuminskningen merendels är bygd, säger oss tydeligen, at alt en gång varit hafsbotten, nämligen under Syndafloden: hvilken nödvändigt måst lemna stora och tydeliga märken efter sig, som redan endels (§. 67) är omrördt.
Jag skal rättnu närmare bevisa, at dess styrka dertil varit långt tilräckeligare, än den
