supponerade Vattuminskningens. Men, dessutan, har ock den Aldrahögste, liksom at förvara oss för den Atheistiska, chaotiska geogonien och de skenbara skäl, som af Vattuminskningen på Jord klotet dertil äro tagne, behagat genom Mosen låta oss veta, hvad ordning Han i jordens Skapelse fölgt: at dess faste och fluide delar i början varit sammanblandade: at det torra blifvit genom Hans Allmagts befallning skildt ifrån det våta, och at jorden således utur vatnet, eller det sannskyldiga chaoitiska Hafvet framkommit. Om Gud vid detta skiljande fölgt Naturens lagar, det vete vi icke; det går okså öfver en människas höfva, at raisonnera om; men det tycker jag mig med visshet kunna säga, at Skaparen uti Sit Allmagts verk icke var bunden vid de lagar, som Han i Skapelsen stiktade, icke at derefter skapa, utan at det skapade derefter skulle verka. Det ser jag väl också, at om man med Christelig enfaldighet håller sig vid Skapelse-Historien, så blifver man lätteligen öfvertygad, at tiden icke kommer öfverens med det utrymme, som Naturens härtils uptäckte och kände lagar äska. Ho vet ock, om man icke i sjelfva jord-brynet skal råka flere känningar af den Alsmägtiga Mästarens finger, än af et ordenteligt och successivt Naturens Lagars verkande. Men härmed må vara huru det vil, så är den torra jorden en gång utur vatnet framkommen; hon har ock sedermera en gång varit öfver-
