et uplöst och från dess egit väsende särskildt ämne, eller om det sjelft i et sådant ämne förvandlas?
Imedlertid lärer den, som lagt handen vid at skilja Terram Muriæ från dess Syra, icke se så särdeles stor vän til något tilräckeligt Lere-sediment på den vägen: och om det än kunde fås, så lärer ändock vara stort skäl, at icke hålla det för Vatnets, utan för saltets sediment.
De rön och försök, hvarpå man vil bygga den meningen, at leran ynglas af Vatten såsom Vatten, äro mig icke obekante; men sanningen til sägandes, så finner jag ingen ting deruti, som binder eller kan hindra mig från, at hålla henne för et urqueds-ämne. Om annars vore, så borde Sjö- och Hafs-botten öfveralt vara ler. Och, som sedimentets quantitet vore i proportion af vatnets, så borde det på de djupaste ställen vara störst, och de följakteligen aldrasnarast upgrundas, i synnerhet der hvarken vågen eller strömarne kunde hindra eller rubba lerans sättning: hvarmed dock, så vida jag vet, förfarenheten icke kommer öfverens. Om leran vore Hafvets sediment, så kommer mig ock underligt före, hvarföre den icke oftare visar rtecken af Hafs-salt, som skulle tyckas böra vara et märke af dess ursprung, än utaf vitriol-syra, som efter hypothesen, torde vara långt mera främmande;
