ma kan sägas om Hornbärg och Skimmer, nämligen, at de gå in uti compositionen af petra ordinaria, och stora Bärgshällar, eller Bärgsklintar bestå deraf.
Efter min lilla förfarenhet, så kan jag ännu icke döma annat, än at alla fyra desse ämnen äro Urqveds sten-arter. I Särna fjällen uti Österdalarna finnes en grynaktig Quartz, af anseende, som en quartz-sandsten; men vid nogare skärskådan, finner man kornen til sjelfva sit ämne hänga tilhopa, lika som de verkligen vore sammansmälte. Nu har jorden icke någonsin kändt en så stor hetta, som kunnat smälta en sandsten eller dess korn tilsammans: och derföre lärer man icke kunna hålla denna sten art, som likväl täcker en stor del af bemälte fjäll, för annat än originair från Skapelsen: och tyckes mig detta Rönet allena göra tilfyllest, at visa det Quartzen är et Urqueds-ämne, och icke så alstinges en petra parasitica. Jag påminner mig härvid, at lärde Män varit, som af Quartzens glaslikhet tagit sig anledning at speculera på, om icke vår jord gått igenom eld. Det kan ej eller nekas, at Quartz och flinta är et naturligt glas. Efter vitrification är eldens högsta effect, och flere omständigheter synas concurrera; så får sannerligen den meningen icke färre sannolikheter än Vattuminskningen på sin sida. Man tror, at Cristaller äro bevis på, at stenen varit uplöst i Vatten, och
