Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Grottor och Caverner; hvadan man har så många artiga lusus naturæ. Det lemnar oss ock ibland vid slika eller andra tilfällen något Crystallakigt och spatlikt, så at det blifver altså utan controvers, at vatnet, när tilfället så passar sig, flytter et kalk- eller spat-ämne ifrån det ena stället til det andra.

Men at gifva all kalkspat en sådan uprinnelse, deruti kan jag icke finna mig, och det för följande skäls skul.

  1. Ser jag väl, at denna operationen kan gå an i förenämde omständigheter; men uti den hypothesen, som lägger Kalken til botten i Bärgen, blifver den efter mit begrepp, aldeles omöjelig. Låge snäckorne eller Kalk-ämnet högt up i bärgen, som Maillet anstaltat, så kunde det gå an. Men det är en ovanlig method, at fila med vatten tvärt emot tyngdens direction; Och ser det så ut, som på sådant sätt aldrig någon spat kunde blifva utaf, så framt icke Snäckorne först skulle solveras til effluvier. Förfarenheten visar, at spatgångar ofta skära ut i dagen, hvad hafva då snäckorna at skaffa dermed, om de äro hela bärgets djupaste Grundval?
  2. Kan det vara tvifvelsmål, om all kalkspat finnes i gångar; åtminstone har jag sett många ställen, der man har svårt före at säga det: såsom på Åhlöen i Pargas: