Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/21

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

förut om denna saken sig yttradt; men motsatsen är försvarad i Åbo af Mag. Jacob Estlander i en Disputation år 1744 de Numero Regnorum Naturæ & in specie nuper ad. dito quarto s. aqueo[1]

Vår vidtfarne Professor Herr Petrus Kalm, plägar ock åberopas, som denna satsens försvarare. Han citeras ibland både Herr Celsii och Herr Dalins sagesmän; Hvad framdeles kommer at omordas, lärer visa huruvida Vattuminskningen af honom eller hans rön i sjelfva verket kan vinna någon styrka.

Mag. Sam Chydenius räknas jämväl hit i anledning af hans år 1749 utgifne Disputation de Decrementis Aqvarium in sinu Bothnico; dock synes han vara tvähogse, om någon verkelig Vattuminskning är orsaken til de rön honom förekommit; hvilket han närmare yttrat i et derom nyligen aflemnadt utlåtande.

Ibland de vidfrägdaste Vattuminsknings försvarare får vår store Architect, framledne Baron Hårleman icke förbigås. Han har, som af hans vackra Dagbok och Bref i synnerhet finnes, antagit den Celsianska och Dalinska meningen[2]; dock likväl så, at han uttryckeligen tilägnar syndaflodens verkan de petrefacta, som eljest hållas för effect och bevis af Vattuminskningen[3]: en varsamhet, som

  1. § 3 sq.
  2. Dagbok p. 35. Bref. p. 126.
  3. Dagbok p. 65. sq. Bref. p. 92.