fallet icke påstå det högsta, utan supponera, at den nu äger samma djuplek, som från början, och räkna alt det torra på det nya af vatten tilkomna jord- och sten-ämnet; och på detta vilkor vele vi äfven komma öfverens om, at Hafvet kunnat förmera alla jordbrynets ojämnheter. Vi läre ock förmodeligen provisionaliter kunna åsämjas derom, at Hafvets superficies rundt omkring jordklotet nu för tiden ungefär är lika stort med det torras; och således gör hälften af hela brynets rymd.
Dernäst vele vi förlikas derom, at gravitas specifica af de ämnen, hvaruti vatnet blifvit förvandladt, när man sökt et ungefärligt medium emellan dem, blir vid pass til 2, eller högst 2½ gång så stor, som vatnets. För vigheten skul, utbeder jag mig lof, at antaga specifique tyngden rotunde til dubbel emot vatten, och vattu-columnen til 9000 alnar, eller en half svensk mil; då ungefärligen det ena kan rescontrera det andra. I alt detta tror jag ingen ting vara antagit Vattuminskningen til förfång, och om jag kunde gissa, at dess försvarare äskade någon ting mera; så ville jag ock foga mig deruti.
§. 93. Påfölgderne af hypothesen om Vatnets förvandling til jord-klotets allmänna form och Skepelse.
