Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

kandes, at när dessa träns högd öfver vattubrynet jämföres, så gifva de et olika utslag i denna afsigten; somlige tyckas kunna tilstädja en alns minskning på 120 år, andre på 150, andre på 230, andre åter allenast på 900 år; hvilket sista altså vore den högsta minsknings mon, som, i anledning af dessa Rön, kunde admitteras. Så är det ock til märkandes, at suppositionen om dessa träns ursprung just i Vattubrynet har ingen grund. Det är för sådana slags växter icke något tjenligt ställe. Och om än en planta der kunde växa up; så måste hon blifa oroad genom storm och förstörd genom Is, som fordrar sin skjutnings mon; hvilken man på Ålands klippor ofta ser lemna höga märken efter sig til flera alnar öfver vattubrynet; hvilka sedan understundom anses som tecken efter forna vattuhögden. Så kan icke eller sägas, at då denna observation skedt, vatnet ägt mera, än sin medelhögd, och knapt nog det, efter Observatoris intygande. I anseende til hvilka och flera sådana omständigheter, det lärer blifva handgripeligt, at slika slags Rön, lemna et positift och oemotsäjeligt bevis emot den föregifna vattuminskningen. Och skulle Jag önska, at om någon vil sätta dessa observationers riktighet uti tvifvelsmål, han då behagade sjelf göra sig omak med sådana lätt verkstälte anmärkningar; så förmodar jag, at hela tvisten snart skal stanna utaf, och vattuminsknings satsen i ödemarker under de äl-