Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/24

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— — — — — — venient annis
Secula feris, quibus oceanus
Vincula rerum laxet & ingens
Pateat tellus, Tiphysque novos
Detegat orbes; nec sit terris
Ultima Thule[1]

Sammanhanget visar, at Seneca talar om Jord-skorpans particuliere ändringar och uplandningar; som ock Herr Linnæi Discours i detta talet egenteligen går ut på landets tilväxt, dock så, at vattuminskningen med det samma involveras.

Skälen, hvarpå han bygger, äro Bothniska hamnarna och Wamtingebo-ryggarna[2]; Norbothniska och Celsianiska Afvägningarna[3]; Thors- och Ho-burgen[4]; petrefacta af Snäckor vid Bohus, i Rättvik och Dalarna samt Helsinge-Snäck-myllan[5]; Randen i Våhla-fjället[6]; Flodernas Xanthi och Simois, samt Luhleå-Älfvens aftagande[7]. Hvarjämte Auctor dock anmärker både at floderne skära sig årligen djupare ned[8], och at hafvet årligen blifver djupare[9]. Ytterligare anföras Rön, at bevisa vatnets styrka til Jord-klotets ändringar, såsom stenarna vid Slite och Kyllei på Gottland[10]; Förströdde Gråbärgs-stenar, som äro tilkomne i djupet, och upvräkte af vattnet[11]; främmande marmorstenar af Carls-ö slaget vid Hoburgen[12];

  1. Medeæ act 2. sc. 3. p. edit Janson 160¨ 159 sq.
  2. p. 443. n. 28 & 29.
  3. p. 444. n. 33.
  4. ib. n. 31.
  5. ib. n. 34.
  6. p. 446. n. 41.
  7. ib. n. 42.
  8. ib. n. 42.
  9. p. 445. n. 37.
  10. p. 443. n. 30.
  11. p. 444. n. 32.
  12. p. 445. n. 38.