Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/24

— — — — — — venient annis
Secula feris, quibus oceanus
Vincula rerum laxet & ingens
Pateat tellus, Tiphysque novos
Detegat orbes; nec sit terris
Ultima Thule^[1]

Sammanhanget visar, at Seneca talar om Jord-skorpans particuliere ändringar och uplandningar; som ock Herr Linnæi Discours i detta talet egenteligen går ut på landets tilväxt, dock så, at vattuminskningen med det samma involveras.

Skälen, hvarpå han bygger, äro Bothniska hamnarna och Wamtingebo-ryggarna^[2]; Norbothniska och Celsianiska Afvägningarna^[3]; Thors- och Ho-burgen^[4]; petrefacta af Snäckor vid Bohus, i Rättvik och Dalarna samt Helsinge-Snäck-myllan^[5]; Randen i Våhla-fjället^[6]; Flodernas Xanthi och Simois, samt Luhleå-Älfvens aftagande^[7]. Hvarjämte Auctor dock anmärker både at floderne skära sig årligen djupare ned^[8], och at hafvet årligen blifver djupare^[9]. Ytterligare anföras Rön, at bevisa vatnets styrka til Jord-klotets ändringar, såsom stenarna vid Slite och Kyllei på Gottland^[10]; Förströdde Gråbärgs-stenar, som äro tilkomne i djupet, och upvräkte af vattnet^[11]; främmande marmorstenar af Carls-ö slaget vid Hoburgen^[12];

1. Medeæ act 2. sc. 3. p. edit Janson 160¨ 159 sq.
2. p. 443. n. 28 & 29.
3. p. 444. n. 33.
4. ib. n. 31.
5. ib. n. 34.
6. p. 446. n. 41.
7. ib. n. 42.
8. ib. n. 42.
9. p. 445. n. 37.
10. p. 443. n. 30.
11. p. 444. n. 32.
12. p. 445. n. 38.