En stor Skimmer-sten der sammastädes[1], och en upvräkt Sten-häll vid Fullerön[2].
Men det som faller mig något främmande och hårdt före, är at synda-flodens verkan på Jord-skorpan med dessa orden vräkes: Den som tilskrifver Synda-floden alt detta, som snart kom och snart gick bårt, han är sannerligen främmande i Naturens kännedom och sjelf blind, ser blott med andras ögon, om han något ser[3].
Uti Västgötha Resan tryckt år 1747, förekomma följande rön för Vattuminskningen: nämligen Aranäs udden[4]; Lotsarnas berättelse vid Marstrand eller på Körn[5]; Skalbergen vid Uddevalla[6] som visa strata af snäckor, hvilka i hafvet på negden finnas.
Skånska Resan utgifven år 1751 innehåller åter nya och märkvärdiga rön i samma ämne. Balsbärget bestående af testaceis pelagicis[7], hvilket synes förnämligast gifvit anledning til en ny theorie om Bärgens generation. Bernsten vid södra Byringe by tre alnar under jorden, dock 16 á 20 alnar öfver en dervid belägen sjö, men mångdubbelt högre i anseende til hafvet: hvilket dock är Friherrinnan Stael von Holsteins observation, hvaraf en slutsats göres med följande ord: De, som ej noga alt betrakta, kunde af detta enda skäl finna sig öfvertygade om vattnets årliga förminskande, och hafvets större
