Sida:Betänkande om vattuminskningen 1755.djvu/242

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Svenska Vetenskaps Academiens Handlingar. Ingenieuren Evans lofvade tänka derpå, och samla hvad han dervid kunnat hafva observerat. Efter några dagar kom han til mig och berättade, at alt sedan jag första gången framställt til honom denna frågan, hade han enkannerligen varit sysselsatt at öfverväga saken, samt eftersinna hvad han dervid kunde hafva anmärkt: Och var nu hans utlåtande, at af alla sina gjorda anmärkningar, han icke annat kunnat finna, än at vatnet, då han skildes från Wallis stod altid så högt, som i hans ungdom: at han aldrig någonsin hördt gamla Män omtala, det vatnet någonsin kunnat märkas aftaga eller förminskas; utan at de tvärtom påstått, at vatnet tager til. Ingenieuren Evans sade ytterligare, at han trodde sig af tämeligen tilförliteliga skäl vara tilfullo öfvertygad derom, at Hafs-vatnet omkring Wallis, åtminstone ej på 6 eller flere hundrade år något aftagit och förminskats. Til bevis deraf lemnade han mig hosgående ritning på kusten af sin födelse-ort (Fig. II.) jämte följande berättelse: Barsey Island, som är den ort, hvarthän Britanniske Munkarne togo sin undanflykt efter et blodbad uti Bangor is y Coed, i Ängelska Apostelens Augustins tid, (som lefde i slutet af 6:te och början af 7:de Seculo, altså för mera, än 1100 år sedan) är belägen 3 Ängelska mil S.S.W. från södra delen af Carnarvonshire uti