ten hårdnande ämnen, torde ingen ting mindre bevisa, än at vatnet förvandlas; ty det är handgripeligt, at murbruk hårdnar i den mon, som vatnet dunstar bårt, och at Gypsen hårdnar med hetta under vatnets bårtdunstande; men löses åter genom eld. Huru många torra ämnen finnas icke i Naturens sten-rike, som bakas ihop och hårdna i elden ännu mera, än tegelsten? och, skal den icke vara torkad, förrän han brännes? eller kommer icke dess hårdnande af lerans natur, som äger det skiljemärket från alla andra jord-ämnen, at hon hårdnar i elden? Vil man hafva leran i viss form, så bakas hon med vatten; men ej at få den til at hårdna. Vi hafve utom de mångfaldiga ämnen Dr. Pott i sina försök vid handen gifvit, Svenska Telgstens arter, som hårdna i elden så, at de gifva eld med stål, som bästa flinta, och det utan all tilsats. At värkan, om någon förut voro där, skulle under bränningen röka bårt, det är ögonskenligt; men aldrig är misstanka; at någon kan komma dertil. Och tror jag i anledning at dessa, och flera skäl, som jag hafver i förråd, mig med nog säkerhet kunna säga, at ännu är obevist det vatnet väsendteligen til jord förbytes, och dermed andra kroppars hårdnande orsakar.
Om jag i detta ämnet skal vidare yttra mig; så har, efter den lilla kunskap och förfarenhet jag uti Naturen äger, jag snarare fått
