stenar för oryggeliga i sit afstånd ifrån jordens medelpunct. Åtminstone bör hvar och en sådan sten, innan man något kan lita på afvägningen, noga til alla sina omständigheter vara undersökt, icke allenast hvad fråsägnens säkerhet angår, utan ock dess egit orubbeliga läge, efter man vet, så väl huru lätt man kan misstaga sig på en Bonde-saga, som ock, at lösa stenar, ja ofta stora klippor ändra sin situation; en orsak dertil är jordmonen. Jag nämner i förbigående allenast, at jag sjelf sett otroliga prof på hvad Vesa och allehanda slags Gäs-jord kan uträtta. Man skulle länge bestrida sådana effecter, om man icke råkar tilfälle at vara åsyna vitne. Vid Lahal har Herr Prof. Leche i Götha-elfbrädden observerat huru vesan flytter snäcke-skal af Mytulis flera alnar up ifrån botnen.
Jag vil icke här påminna hvad osäkerhet i afvägningen kunde följa utaf de ändringar på Jord-klotet, som i åtskilliga Vattuflyttnings Systemer supponeras, så vida de högste bärg genom samma quantitet vatten, som nu på Jorden finnes, skola vara formerade, såsom i Herr Buffons och Herr Prof. Sultzers; emedan sådant synes icke hafva någon grund i Naturen, eller med dess lagar kunna bestå. Om man funne, at verkeligen Jordenes Æquator och Poler ändrade sig, som vore en nödvändig påfölgd af dessa Systemer; så kunde samma Systemer derigenom vinna sannolikhet,
