| Kristi offers fullkomlighet. | Brefwet Till Ebreerna. | Kap. 10. | 613 |
tillfyllestgörelse förwärfwat detta herrawälde öfwer menniskowerlden, intager han icke riket hastigt genom allmagten; utan genom nåden, genom kraften af sin försoning, genom sin Ande och genom den allmänna werldsstyrelsen bereder han sig af det återlösta menniskoslägtet den församling, det stora folk, som skall utgöra hans ewiga och härliga rike. Emellertid blifwa, genom fortgående werldsdom, och sedan fullkomligt genom den yttersta domen, alla hans fiender lagda honom till en fotapall, se 2 Kor. 15: 25. Fil. 2: 10, 11.
14 ty med ett enda offer har han för beständigt fullkomnat dem som warda helgade.
Genom Jesu Kristi tillfyllestgörelse och försoningsoffer är en fullkomlig rättfärdighet förwärfwad åt den fallna menniskan, så att hwar och en själ, som tror på honom och derigenom införlifwas med honom, är i honom fullkomnad inför Gud, och trons rättfärdighet är fullkomlig. Men helgelsen skall warda, den skall fortfarande ske genom Guds Andes inneboende och nådens beständiga werkningar. Rättfärdigheten är fullkomnad, ingen fördömelse är för dem, som äro i Kristus Jesus; de äro också i honom helige alltifrån rättfärdiggörelsens stund; men de skola fortfara att warda helgade, till dess segren är wunnen, och de få ingå i sin ewiga sabbatsro.
15 Och derom bär oss äfwen den Helige Ande wittnesbörd. Ty sedan han förut har sagt:
16 ”Detta är det förbund, som jag skall upprätta med dem efter dessa dagar”, säger Herren: ”Jag skall gifwa mina lagar i deras hjertan och inskrifwa dem i deras sinnen, Jer. 31: 33 f.
17 och deras synder och deras öfwerträdelser skall jag icke mer komma ihåg”.
18 Men der förlåtelse för dessa är, der är icke mer offer för synd.
Genom denna profetia, Jer. 31: 33, förkunnade Gud redan i det gamla testamentet, att ett nytt testamente, ett nytt förbund skulle upprättas, och att således det gamla skulle upphöra. Detta nya förbund skiljer sig ifrån det gamla ganska wäsentligt och allra mest i twå hänseenden, nemligen först deruti, att all synd och orättfärdighet skulle blifwa så försonade och en sådan rättfärdighet förwärfwad, att icke mer offer för synden skulle behöfwas, och för det andra derigenom, att ny födelse skulle werkas och Guds lag inskrifwas i menniskors hjertan och sinnen. Icke twungna af lagens hot och twång, utan i wälwillig eller friwillig lydnad och kärlek offrar detta folk och tjenar Herren i hans rättfärdighets heliga prydning, Ps. 110: 3.
19 Då wi således, mina bröder, hafwa frimodighet i fråga om ingången i helgedomen genom Jesu blod, Ebr. 9: 7 f.
20 hwilken han åt oss har inwigt såsom en ny och lefwande wäg genom förlåten, det är, genom sitt kött,
21 och då wi hafwa en stor prest öfwer Guds hus,
22 så låtom oss framgå med ett uppriktigt hjerta, i trons fullwisshet, bestänkte till wåra hjertan från ett ondt samwete och till kroppen twagne med rent watten; Jak. 1: 6.
Då wi nu äro försonade med Gud genom Jesu blod, och således hafwa frimodighet, dristighet att nalkas Gud sjelf i helgedomen i himmelen, så låtom oss framgå! Denna wigtiga lärdom och förmaning är nu den kallelse, som aposteln gifwer att anamma den nåd och frälsning, som Kristus åt oss har förwärfwat. Föregångaren är Kristus sjelf, han är för oss ingången i det allraheligaste i himmelen. Denna ingång genom hans död och hans blodsutgjutelse är en ny wäg i jemförelse med den förebildliga wägen genom offren i det gamla testamentet, och den är en lefwande wäg, emedan han sjelf är wägen, sanningen och lifwet, och gifwer det sanna lifwet åt hwar och en, som ingår på denna wäg. Wår frälsares dödliga lekamen eller kött kallas förlåten, ty såsom förlåten i templet tillstängde det allraheligaste, så war himmelen för syndare stängd, ända till dess Kristi lekamen blef dödad och liksom sönderrifwen. Genom sin död ingick han sjelf såsom öfwersteprest inför Gud i himmelen, och derigenom är för oss tillgången öppnad. Wi hafwa honom till wår öfwersteprest, hans offer och hans förbön gäller för oss, och derföre hafwa wi frimodighet att framgå till Gud i den rätta, den andeliga helgedomen. Fördenskull uppmanas wi att med uppriktigt hjerta framgå till nådatronen, i trons fullwisshet, utan skrymtan och twekan, stödjande oss stadeligen på Guds oryggliga löftesord. Genom bestänkelsen till hjertat med hans blod befrias wi från ett ondt samwete, så att lagens hot och förskräckelse för den helige Guden icke längre tillbakahåller den som framgår. Twagne till kroppen med rent watten äro Guds barn genom det heliga dopet. Detta förebildades genom twagningen och smörjelsen, 2 Mos. 29: 4, 7. Se ock Ps. 51: 4. Hes. 36: 25. 2 Kor. 6: 11. Ef. 5: 26.
23 låtom oss oryggligt fasthålla hoppets bekännelse, ty han är trofast, som har gifwit löftet;
Hoppets bekännelse är bekännelsen att wi wänta den ewiga sabbatsro, som står åter för Guds folk, den salighet som han har utlofwat åt alla trogna, se kap. 3: 6, 14; kap. 4: 9, och denna bekännelse är tillika en berömmelse. Denna bekännelse kan wara orygglig och förenad med wisshet på grund af hans trofasthet och hans sannfärdighet i sina nådelöften. Han håller alla sina trogna så fast med kraften af sin nåd, att de icke blifwa förlorade, utan att uppsåtligen lösrycka sig från honom, och ingen främmande magt kan rycka dem ur hans hand. Joh. 10: 28, 29.
_617.jpg&oldid=348575){kind=link}