| Prophetia om Christi nåd. | Propheten Esaia. | Cap. 35. | 389 |
35. Capitel.
Kyrkans förmån i Nya Testamentet.Men öknen och ödemarken skall lustig warda,* och wildmarken skall glädjas och blomstras såsom en lilja. *Es. 29: 17; cap. 32: 15.
Under den Babyloniska fångenskapen liknade Judalandet och Judafolket en öken, och denna likhet med öknen har blifwit ännu större under den långwariga Romerska eller Nybabyloniska fångenskapen, som ännu räcker. Detta tillstånd har propehten förut förkunnat, cap. 32: 14, 15. Under denna fångenskap är Edom mäktigt, Esau har öfwerwäldet, hedningarnares riken blomstra. Men Herren lofwar att åter söka och upprätta sitt folk, det skall blifwa lefwande igen, Hes. 37; ett mäktigt andeligt Zion skall uppblomstra, öknen, och ödemarken skall lustig wara och wildmarken skall glädjas, så snart domen gått öfwer Edom, cap. 34. Då skall icke Israel, då skall icke Christi kryska längre likna en ödemark.
2. Hon skall blomstras och fröjdas i all lust och glädje; ty Libanons härlighet är henne gifwen, Carmels och Sarons skönhet; de se HERrans härlighet, wår Guds majestät.
Såsom Libanons, Carmels och Sarons berg woro prydda med löfrika träd och en omätlig fägring af wälluktande blommor, så skall på den tiden Christi kyrka blomstra såsom en örtagård och Herrans härlighet, wår Guds majestät, uppenbara sig deruti, så att alla kunna se det.
3. Stärker de trötta händer, och wederqwicker de maktlösa knän.* *Ebr. 12: 12.
4. Säger till de förtwiflade hjertan: Warer wid godt mod, frukter eder intet; si, eder Gud, som wedergäller, Han kommer till att hämnas,* och skall hjelpa eder. *Ps. 94: 1.
Med det härliga löftet i v. 1, 2 skola nu, i kyrkans förnedringstillstånd, Guds barn trösta, uppmuntra och stärka hwarandra; deras hjelpar fördröjer icke! 2 Thess. 1. Luc. 1: 71–79.
5. Då skola de blindas ögon 'upplåtne warda, och de döfwas öron skola öppnade warda.* *Es. 29: 18. Matth. 11: 5; cap. 15: 30. Luc. 7: 22.
6. Så skola de halte* springa såsom en hjort, och de dumbas tunga skall lofsjunga; ty watten skola flyta i öknen hit och dit, och strömmar i wildmarken. *Joh. 5: 8. Ap.G. 3: 2, [et]c.,
Bokstafligen och i lekamligt afseende gingo dessa löften i fullbordan i wår Frälsares och Apostlarnes tid. Christus lät säga till Johannes: De blinde se, de halte gå, de döfwe höra, de spetälske göras rena, då döde resas upp, för de fattiga warder predikadt Evangelium. På dumbar löstes tungans band, till betungande hjertan sade Han, som borttager werldens synder: War wid godt mod, dina synder förlåtas dig. Dessa ord bewisa just, att denna prophetia hufwudsakligen skulle fullbordas på andligt sätt. Genom Evangelii ord och den Heliga Andas utgjutelse öppnades ögon och öron, att menniskor, som förut warit andeligen döfwa och blinda, kunde höra Herrans ord och se sitt syndatillstånd och den frälsning, hwartill de kallades i Christo. De blefwo helbregda, att de kunde med glädje wandra på salighetswägen; de hade förut warit stumma, men lärde att tala med Gud med bedjande och lofsjungande hjertan. De hade förut liknat en torr ofruktbar wildmark, men det nya lifwet af den Hel. Ande blef i själen en källa med springande watten i ewinnerligt lif. Denna stora förändring sker oupphörligt i Christi kyrka, den sker med hwarje enskild menniska, som genom Guds nåd blifwer förd ifrån mörkret till ljuset, ifrån döden till lifwet. På detta sätt flyta nu watten i öknen och isynnerhet lärare och sådane, som kunna leda andra, meddela sådana flytande watten, genom hwilka Herrans plantering wattnas. Joh. 7: 38. Men dessa löften skola fullbordas i ännu högre och widsträcktare mått, såsom man tydligen kan se, då prophetiorna jemföres med hwarandra.
7. Och der tillförene hafwer tort warit, der skola dammar wara, och der wattuflöst hafwer warit, der skola rinnande källor wara; der tillförene ormar legat hafwa, der skall gräs, rö och säf stå.
Scharab (torrhet), betyder den synwilla de de omätliga brännande sandöknarne, då man tycker sig se en sjö på afstånd, och då man kommer dit, finner man blott den brännande sanden, som förorsakar en sådan luftspegling. En sådan torr, bedräglig luftspegling är också hela den säkra werldens falska hopp om himmel och salighet.
I de torra öknarne finnas farliga ormar i myckenhet. Äfwen detta är en liknelse, som innebär en förskräcklig sanning, beträffande den oomwända menniskan. Så länge hjertat liknar en ödemark. så är det ett tillhåll för syndiga lustar och begärelser, som likna listiga och giftiga ormar. Synden är en ormens afföda. Men så snart en menniska blifwer född till andeligt lif genom Herrans Ande och en lefwande wattukälla öppnas i själen, så måste dessa ormar fly. Men liknelsen eger också sin fulla tillämplighet på kyrkan i det hela. Skrymtare och ogudaktige, som stå emot Christus och Hans rike, kallas af Honom sjelf och af Johannes Döpare: Ormar och huggormars afföda. Så länge ljumhet och andelig död äro rådande i Christi kyrka, så är den likasom en torr öken, der ormens afföda trifwes wäl; men ju mera lifwets wattusttrömmar börja flöda och wildmarken börjar grönska och blomstra, desto mera
_393.jpg&oldid=345665){kind=link}