| Prophetia om Messiæ födelse. | Propheten Micha. | Cap. 4, 5. | 727 |
10. Kära, lid dock sådan wärk, och stånka, du dotter Zion, likasom en i barnsnöd; ty du måste wisserligen utur staden, och bo på marken, och komma till Babel; men du skall åter dädan hulpen warda; der skall HERren förlossa dig ifrån dina fiender.* *Ps. 54: 9.
Likasom fångenskapen war en födslosmärta för Israel, så drabbas stundom hela folk af någon swår hemsökelse ifrån Gud, på det ett nytt sinne och en ny anda må åstadkommas, som bereder dem att emottaga Christum. Och så måste genom ånger och bedröfwelse den enskilda menniskan beredas att emottaga Christum; själen måste komma i en andelig födslopina, på det den gamla menniskan må blifwa död och en ny menniska framkomma och uppstå. Då Herren med en menniska winner detta ändamål, så blifwer hon förlossad från alla sina fiender.
11. Ty många hedningar skola ju förfamla sig emot dig, och säga: Han är till spillo gjord, wi wilja se wår lust uppå Zion.
12. Men de weta icke HERrans tankar, och märka icke Hans rådslag, att Han hafwer hemtat dem tillhopa, såsom kärfwar uti ladorna.* *Jer. 51: 33.
Då fienderna sålunda måste bidraga till att bereda ett folk eller en enskild menniska att emottaga Christum, så hafwa de derwid sina fiendtliga afsigter, men Herrans tankar äro andra. Han samlar derigenom sitt folk till sig såsom kärfwar i ladorna och han samlar stundom de ogudaktiga såsom kärfwar och låter sina domar öfwergå dem likasom en tröskning i allahanda straffdomar redan här i tiden.
13. Derföre statt upp och tröska, du dotter Zion; ty jag will göra dig jernhorn och kopparklor, och du skall sönderkrossa mycket folk; så skall jag till spillo gifwa deras gods HERranom, och deras håfwor Honom, som råder öfwer hela werlden.
Detta är en bild af de straffdomar, som Christus will låta öfwergå sitt rikes fiender, se Ps. 2: 9 och Uppb. 12: 5, der en annan bild brukas, nemligen jernris. Den rättfärdige och barmhertige Konungen kan icke skona synden och orättfärdigheten, utan den måste öfwerwinnas och utrotas, och Christi kyrka skall öfwer sina motståndare slutligen komma till ett stort herrawälde genom andelig makt. Märkwärdigt är här ock det uttrycket: Så skall jag till spillo gifwa deras gods Herranom. Det är här Herren, som talar om Herranom. Fadren lofwar att gifwa riket åt sin Son, Dan. 7: 14, och med Honom skola Hans trogna regera. Weten I icke, att de helige skola döma werlden? 1 Cor. 6: 2.
5. Capitel.
Bethlehem. Assurs fängelse.Men nu, du krigerska, rusta dig; ty man skall belägga oss, och slå Israels domare uppå kindbenet* med ris. *Job 16: 10. Klagow. 3: 30.
2. Och du Bethlehem Ephrata, som liten är ibland de tusende i Juda; utaf dig skall mig den komma, som i Israel en Herre wara skall;* hwilkens utgång warit hafwer af begynnelsen,† och af ewighet. *Matth. 2: 6. Joh. 7: 42. †Joh. 1: 1.
Judarne erkände på den tid, då Christus föddes, att detta war en Messiansk prophetia, och de uttydde den om Messiæ födelseort. Matth. 2: 4–6. Om Ephrata, se 1 Mos. 35: 19. Det war ett stycke land i Juda stam, och dertill hörde den lilla staden Bethlehem, som kallas Bethlehem Ephrata till åtskilnad från ett annat Bethlehem, som låg i Sebulons stam. Denna prophetia säger uttryckligen, att Christus skulle födas i Bethlehem, men att Hans utgång eller Hans födelse warit af begynnelsen och af ewighet. Här talas således icke blott om Hans menskliga, utan också om Hans gudomliga födelse, såsom Guds enfödde Son, född af Fadren i ewighet. De orden: Du, som liten är ibland tusende i Juda, wisa, att Bethlehem war så förminskadt, att det knappt kunde räknas till de orter, som hade ett särskilt öfwerhufwud, en särskild anförare eller furste öfwer tusende. Men Evangelisten anwänder dessa ord efter den sanningen, som Guds Anda deruti inlade, och återgifwer dem sålunda: Du är ingalunda den minsta bland Juda förstar. Bethlehem war ibland de minsta efter det yttre anseendet, men blef genom Messiæ födelse upphöjdt till en hög betydelse, och sjelfwa namnens betydelse uppfylldes. Bethlehem betyder brödhus och Ephrata betyder fruktfält. Genom Christus blef Bethlehem ett andeligt brödhus; Han sjelf är det brödet af himmelen, som gifwer werlden lif. Joh. 6: 33, 51. Bethlehems upphöjelse på detta wis föreställer på ett kraftigt sätt, huru Gud upphöjer det ringa, under det Han förnedrar allt hwad som genom sjelfupphöjelse är högt och stort.
3. Han låter plåga dem, allt in till den tiden, att hon, som föda skall, födt hafwer; så skola då de hans igenlefda bröder igen komma till Israels barn.
Med henne, som skulle föda, menas den jungfru, Immanuels moder, om hwilken äfwen Esaia propheterade, Es. 7: 14. Genom Messias samlades både af Judar och hedningar många själar och förenades till ett andeligt Israel. se Ebr. 2: 11, 12. Joh. 10: 16, och detta samlande till Honom har fortfarit sedan dess, det fortfar ännu och det skall fortfara, till dess äfwen det gamla Israel blifwer samladt. Rom. 11: 26.
_731.jpg&oldid=346572){kind=link}