| Mose warnar folket. | 5 Mose Bok. | Cap. 30. | 379 |
HERren din Gud förfamla dig dädan, och hemta dig dädan.* *Neh. 1: 9.
5. Och HERren din Gud skall låta dig komma i ditt land, som dina fäder besuttit hafwa: och du skall det intaga, och Han skall göra dig godt och föröka dig öfwer dina fäder.
6. Och HERren din Gud skall omskära ditt hjerta,* och din säds hjerta, att du HERran din Gud älska skall af allt hjerta och af all själ; på det att du må lefwa. *5 Mos. 10: 16. Jer. 4: 4; cap. 32: 39. Hes. 11: 19; cap. 36: 26. Rom. 2: 29.
Till en del äro redan dessa löften uppfyllda, ty några af Judarna återkommo till Canaan utur den Babyloniska fångenskapen. Men hufwudsaken af detta löfte skall ännu gå i fullbordan, då Israels hjerta skall omskuret warda och detta folk blifwa införlifwadt med Christus genom ett ewigt förbund. Jer. 31: 31–34; cap. 32: 8–40. Hes. 37: 1–26.
7. Men dessa förbannelserna skall HERran din Gud alla låta komma uppå dina fiender och uppå dem, som dig hata och förfölja.
8. Men du skall omwända dig och lyda HERrans röst, att du gör alla Hans bud, som jag bjuder dig i dag.
9. Och HERren din Gud skall gifwa dig lycka i alla dina händers gerningar; i ditt lifs frukt, i din boskaps frukt, i ditt lands frukt, att det kommer dig till godo:* ty HERren skall wända sig, så att Han skall fröjda sig öfwer dig, dig till godo, såsom Han sig öfwer dina fäder fröjdat hafwer:† *5 Mos. 28: 11. †Jer. 32: 41.
10. Derföre att du HERrans din Guds röst lyder, till att hålla Hans bud och rätter, som skrifna äro i denna lagbok: så framt du wänder dig till HERran din Gud af allt hjerta och af all själ.
Sann omwändelse och förening med Gud medför alltid wishet om mångfaldig wälsignelse. Då motgångar, olyckor och stormar öfwergå Guds folk, så äro äfwen de ämnade att medföra wälsignelse för själen, emedan tron förökas genom pröfningar: och bedröfwelsens hetta bidrager till hjertats rening, såsom guldet luttras i elden.
11. Ty det budet, som jag bjuder dig i dag, är dig icke fördoldt* ej heller för fjerran: *Es. 45: 19.
12. Ej heller i himmelen, så att du måtte säga: Ho will fara oss upp i himmelen och hemta oss det, att wi måga böra det och göra det?* *Rom. 10: 6, 7, 8.
13. Det är icke heller på hinsidan hafwet, så att du måtte säga: Ho will fara oss öfwer hafwet och hemta oss det, att wi måga höra det och göra det?
14. Ty ordet är ganska hardt när dig, i din mun och i ditt hjerta, att du det göra må.
Meningen af dessa ord är icke att menniskan af egen kraft är i stånd att fatta och fullgöra Herrans lag, eller att lagen kan gifwa kraft dertill, utan dessa ord syfta på det nya förbundets tid, på Evangelium, hwarigenom hjertat omskäres och menniskan födes till ett nytt lif i Christo, af hwilken hon får nåd och kraft att älska Honom och winlägga sig att hålla Hans bud. Joh. 14: 15. I det föregående (v. 6) talades om hjertats omskärelse, och detta innebär det nya förbundet i Christo. Äfwen lagens förbund och inrättningar syftade på Christus och hwilade på denna enda grunden. På omwändelse till Honom syftar det budet, som Mose nu förkunnade; och Herren är icke fjerran aflägsen ifrån oss i den höga himmelen eller på hinsidan hafwet, utan närwarande; Hans namn känna wi, det är ofta i wår mun; på wåra hjertan klappar Han och låter oss förnimma sin röst för att kalla oss till sig. Evangelii lifgifwande ord förkunnas med munnen och måste med hjertat emottagas och fasthållas för att bära frukt. Till detta ord hänwisar Herren redan genom Mose.
15. Si, jag hafwer i dag satt dig före lifwet, och det goda; döden, och det onda;
16. Det jag bjuder dig i dag, att du skall älska HERran din Gud och wandra i Hans wägar och hålla Hans bud, lag och rätter, och få lefwa och warda förökad: och HERren din Gud skall wälsigna dig i landet, der du indrager till att intaga det.
17. Men wänder du ditt hjerta och lyder icke, utan låter förföra dig, så att du tillbeder andra gudar och tjenar dem:
18. Så förkunnar jag eder i dag, att I skolen förgås, och icke länge blifwa i landet, der du indrager öfwer Jordan, det att intaga.
19. Jag tager i dag himmel och jord till wittne öfwer eder; jag hafwer satt eder före lifwet och döden, wälsignelse och förbannelse,* att du skall utwälja lifwet, och du och din säd mågen lefwa: *5 Mos. 4: 26; cap. 11: 26.
Kan menniskan sjelf wälja mellan godt och ondt, mellan lif och död? Menniskan kan icke wälja det goda af egen kraft, men då Herren genom sitt ord och sin Ande förelägger menniskan detta wal och befaller henne att wälja, så werkar detta ord på menniskans hjerta och sätter henne i stånd att wälja. Då får menniskan just genom ordet kraft att wälja det goda, om hon will.
_389.jpg&oldid=343232){kind=link}