Sida:Borta och Hemma.djvu/286

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

266

hustrus kammarjungfru, mamsell Charlotte M., ser ännu särdeles bra ut och är ej så alldeles utan mynt. Helt säkert skulle hon passa . . .

— Jag fruktar motsatsen, sade supplikanten med en röst darande af undertryckt förtrytelse.

— Så mycket värre! Det skulle bedröfva mig för magisterns egen skull, ty blott åt mamsell Charlottes blifvande man kan jag utlofva pastoratet.

— Ah!

— Ni förstår mig?

— Blott alltför väl.

Magister Isander dolde här sitt hufvud mellan händerna och borttorkade en bitter tår af sårad sjelfkänsla.

— Hvartill beslutar ni er?

— Herr grefve, svarade presten, vill ni skänka mig en dag till öfverläggning?

— Rätt gerna.




5.

Kan jag se min mor omkomma af brist?

På en eländig bädd i Isanders torftiga hem låg hans mor kämpande mot sjukdomens, armodets och förtviflans förenade anfall.

Vid hennes hufvudgärd satt den unge presten försänkt i djupa och — såsom det syntes af hans förvridna anletsdrag — högligen smärtsamma tankar.

Hans mor hade nyss önskat litet vin för att blanda med vatten, och han hade ej kunnat skaffa något. Man var i November och rummet nästan oeldadt. Hyresqvartalet var ännu icke betaldt, och värden yrkade att man skulle betala eller flytta. Tusen småsaker, nödvändiga för ett