Sida:Bref och skrifvelser af och till Carl von Linné (1910).djvu/69

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
57

kan Hr Assessoren, så tala ett ord redeliga för Biskop Beronii måg,[1] att ej Mag. Fr.[2] penningar få giöra all... (bortrifvet).

Utanskrift:

Assessoren
Edel och Höglärde
Hr Doctor Abr. Bæck
stockholm.

Sigillet III, rödt lack.


647.
Edel och Högactad Hr Assessor
President af Kongl. Wettenskaps societeten.[3]

Nog går det wähl med Wettenskaps academien, så länge hon äger en sådan Præses, men där emot blifwer hon framdels så mycket sämbre, som hon får sämbre Præsides.

jag hörer att Hr Assessoren är dagelig. hoos hans Excellence, min egen Apollo; jag har med mycken sorg sport, att hans grufweliga passion ännu dagel:n plågar hans Excellence; jag har i sommar tänkt på den passionen mehr än mycket; det lärer ofelbart wara något ulcus internum. Är nu så, lärer näppel. något medel wara tillrächeligit i denna passionen om icke Radix Herbæ Britannicæ,[4] den jag beder för all ting att Hr Assessoren intet förgiäter. jag wågar recommendera den samma så högt att jag aldrig kan dö med godt samwete, om jag skulle höra att hans Excellence aflede utan att [hafwa] försökt detta medel; jag wet det prof som

    Anders Berch, se bref. 58 not. 1.

  1. Johan Amnell, född 1718, filosofie adjunkt 1746, græcæ linguæ professor 1747. theologiæ professor 1761, död 1789; var antagligen redan vid detta brefs nedskrifvande förlofvad med Catharina Margaretha Beronia, med hvilken han blef gift 1749.
  2. ​ Härmed afses tvifvelsutan Berge Frondin (se bref. 641 not. 8), hvilkens far var akademieräntmästare. Han torde varit Amnells medsökande till adjunktur i filosofiska fakulteten, men då han ej erhöll densamma, sökte och vann han sin befordran såsom biblioteks-tjänsteman.