långt det räcker med krydder emillan, den andra swålen lägges sedan derpå, men örat passas så emillan at det skyler hålet: linklädet swepes omkring det hårdaste man kan och fästes med stadiga knappenålar helt tätt tilhopa: alt detta bör skie i hast, så at syltan behåller sin wärma, ty får man ej wara rädd om fingarne, och sedan lägges hon under präss, dagen derefter tages klädet bort, och syltan lägges i salt laka, sådan som förut är beskrifwen.
Rullsylta af gammalt Swin.
Swålen flås af slak-sidan på swinet, men lämnas något fläsk wid honom, sedan skrapas och twättas han ganska wäl ren och bredes ut på et bord; då på fläsk-sidan strös bröd-kummin, groft stötta näglickor, peppar och ingefära: sedan rullas han tilhopa det hårdaste man kan och lindas starkt med segelgarn: då lägges hon i kalt watten, och låter henne koka til des hon blifwer så miuk at fingren gå igenom, hwarpå hon lägges i präss och andra dagen i salt laka. Utaf dessa Syltor skiäras tunna skifwor som ätas med ättika.
At giöra Wildswins-hufwud af tamt Swin.
Sedan hufwudet är skurit af et slagtat swin, tungan uttagen och rätt wäl ren giord, så lägges det i watten öfwer natten, sättes sedan på et stekspett at wändas öfwer stark enris-rök och gnides med en fläsk-swål under rökningen, at det blifwer wäl swart; då tages det af spettet och doppas uti
