och låter det få 3 eller 4 starka upsiudningar, men lyftes af mellan hwarje gång, at det får litet stadna, då skummet nätt aftages med en silfwersked, och emedlertid göres burken wäl warm, hwaruti det slås: om det då är jemt med märket, som blef satt på burcken när saften slogs uti, så är det lagom kokat; men stiger det öfwer, så är det för litet, och då kan det slås tilbaka at åter få en stark upsiudning. Det observeras, at när hallon-mos giöres, så kan hälften winbärs-saft tagas, då får det bättre syra, hwilket ock deraf blifwer bättre. N.B. Af hwilkendera sorten bär som tages, så böra de wara wäl mogna, men tranbären kunna ej nyttjas, för än om wåren, när snön gådt bort.
At sylta röda Winbär.
Sedan bären äro plåckade af qwistarna, så wäges lika mycket såcker med bären, men såckret doppas i watten, och litet watten slås derpå; deraf kokas en tiock sirap, hwilken skummas wäl, då lägges bären uti, och låter dem sakta koka til des de blifwa klara, men under kokningen skummas flitigt; sedan förwaras de uti glas-burkar, och då de blifwit kalla, bindes öfwer burcken med papper, hwaruti stickes hål med en knappnål.
At sylta Stickelbär.
Stickelbär tagas då de äro fullwäxta, men helt gröna och hårda, sedan rensas de på följande sätt: uti bären skäres et djupt kors på den ändan som stielken sutit, och alla kärnorna rensas ut med en trästicka eller silfwer-nål, men några bär skäres
