( 158 )
CIX.
Beundra, lyfts — förakta — le och gråt —
Här finns, för hvarje känsla, ämnen — menska!
Du pendel, kastas mellan smil och gråt —
På denna fläck, se makt och åldrar hopas,
På detta berg, med plan utplånad, se,
En pyramid af höjden hunna välden,
Af ärans leksak, strålig på dess topp,
Som skänker solens strålar ökad låga!
Hvad äro gyldne tak, de som dem bygga djerfts?
CX.
Ej Tullius vältalig var, som du,
Kolonn förutan namn, med fot begrafven!
Hvad var på Cæsarshjessor, lagrens krans?
Krön mig med murgrön, från palatset hämtad,
Hvars hvalf och pelare mig möta här,
Af Titus? af Trajan? Nej — det är Tidens:
Triumfport, hvålf, kolonn, han flyttar allt
Och kastar. Apostolisk bildstod reses 52
På krossad kejsargraf, der stoftet äradt såf.
CXI.
I luft begrafne, mörkblå luft af Rom,
Och seende åt stjernor: desse hyste
En ande som i dem en hembygd fann,
Den sista ande, som kring verlden herrskat,
Roms verld; ty sedan, ingen uppehöll
Dess makt, allt återgafs: men han var mera
än Alexander: han ej fläckad blef
Med husligt blod och vin; han okränkt burit
Sin kungadygd — Trajan! vi dyrke än ditt namn. 53
