( 159 )
CXII.
Hvar är Triumfens berg, den höga plats,
Der Rom dess hjeltar famvat? hvar den branten,
Tarpejas nämd, mål för förrädarns lopp,
Den tvära bergsudd, der eröfrarns luftsprång
Var envålds bot? Har segrarn hopat här
Allt krigsrof? Ja; och nedanför på fältet,
Är tusenårig tvedrägt sänkt i sömn —
I forum, der odödligt tal än glöder,
Vältalig luft är tänd, och andas Cicero!
CXIII.
Du fält af frihet, tvedrägt, rykte, blod?
Här götos ut det stolta folks passioner,
Från första timman, kejsardömets knopp,
Till den, då för eröfring, verldar feltes.
Men frihets anlet mörknat långt förut,
Och anarki lagt an sin bistra klädnad;
Tills hvar soldat som laglös, anfall gör,
Förtrampar skrämd Senat af stumma slafvar;
Och väcker lättköpt röst ur folkets lägsta dy.
CXIV.
Vi vände till den sista Roms Tribun,
Från hennes tiotusende tyranner,
Till dig försonaren af seklers blygd —
Petrarkas vän, Italiens förhoppning —
Rienzi, 54 sist af Romare! Så långt
Som finns ett löf på vissna frihets trädet,
Det bindas må till krans uppå din graf —
Du forums man, anföraren för folket
En nyfödd Numa, du — med välde, ack! för korrt.