( 20 )
XLVIII.
Hvad är nu friska åsnedrifvarns sång,
Åt kärlek och Romans och andakt helgad,
Då förr han muntrade sin långa väg,
Och lätta bjellror klingade i farten?
Nu i sin gång han qväder: Viva el Rey! 11.
Och qvädet bryter af, att Godoy 12 smäda,
Och dubbelt krönta Carl; förbannande
Den stund, då svartögd pilt sågs af en Drottning,
Och ur vanhelgad bädd, steg landsförräderi.
XLIX.
På denna vida slätt som innesluts
Långt bort, af berg med mohrers torn bebyggda,
Är hela jorden märkt med hästars spår.
Af elden svärtad, torfvens grönska tyder,
Att fiends här var Andalusiens gäst,
Här lägret var och här dess vakteld tändes.
Här, djerfve bonden stormat drakens bo.
Han visar stället än med segrens högmod,
Och pekar på hvar höjd, som togs och återtogs.
L.
Här hvem som helst, du möter på din väg,
På mössan bär en ros af röda färgen; 13
Den tyder hvem bör helsas eller flys.
Ve den, som på en allmän plats sig vågar
Förutan detta redlighets bevis.
Skarp här är knifven, och dess styng är hastigt;
Här vore sorglig franska krigarns lott,
Om fina dolkar under manteln gömda,
Förslöat sabelns egg och motat kulans fart.
