( 21 )
LI.
I hvarje vrå, Morenas mörka höjd
Uppbär ett batteri och jernets börda;
Så långt som mensklig syn i längden sträcks,
Ses bergbaubitzer, genombrutna vägar,
Tät palisad och graf med vatten fylld,
Utsatta vakter, aldrig toma poster,
Bergfasta förrådshus med torkningsugn,
Och hästar under vida halmtak skylda,
Och kulors pyramid och luntan alltid tänd. 14.
LII.
Allt bådar bragd som stundar — Han, hvars nyck
Från väldet störtat svagare despoter,
Ett ögonblick har hejdats i sitt lopp,
Ett ögonblick han värdigats att dröja.
Men snart, hans legioner tränga fram;
För verldens plågoris skall Vestern blöda.
O Spanien! gruflig blir din räknings dag,
När Galliens örn här sina vingar breder,
Och dina söners hop till Hades vältras ned.
LIII.
Och skall, att öka svällda Drottens makt,
I blod allt ungt och stolt och tappert falla?
Är valet slafvens lydnad eller död,
Ohejdad sköfling eller Spaniens bane?
Och kan den makt som verldars öden styr,
Befalla slikt och nödens rop ej höra?
Är då förgäfves all förtviflad bragd,
Och visdoms råd och patriotens ifver,
Erfaren veteran, mansåldrens bröst af stål?
