( 70 )
LXXXVIII.
Hvar vi beträda denna helga jord —
Och ingen del med vanlig mull förblandas —
En enda verld af under sprids omkring,
Och synes allt hvad Sångmön sagt, besanna,
Tills sinnet tröttnar att uppmärksamt se
De första målen för vår ungdoms drömmar:
Hvar dal, hvar klippa, skogars öppning, fält,
Allt trotsar tidens hand, som templen skakat
Och dina torn, Athen, men ej grå Marathon.
LXXXIX.
Här Sol och jord, ej slaf stå lika än;
Och allt det samma, utom fremlingsväldet,
Behåller samma gränsor, ändlöst namn,
Och stridens fält der Persiens offerhärar
Först föllo under Hellas skarpa svärd,
Den morgonen, så kär för åldrig ära,
Då Marathon 36 blef ett förtrolladt ord,
Som utsagdt, målade så klart för tanken,
Fält, läger, härar, strid och segrarns anfallslopp,
XC.
Och Meders flyckt med pillös båge bräckt,
Stolt Grek förföljande med blodigt handspjut.
Berg ofvan; nedom, jordens, hafvets fält,
I fronten död, i ryggens viss förstöring,
Så taflan syntes då. Hvad är nu qvar?
Hvad hög trofé utmärker grund så helig,
Och frihets fröjd och slagna Persers tår?
Bortröfvad urna, sänkt och plundrad jordhög,
Och dam, som fremlings: häst vidt kastar med sin hof.
