thetta Säle-fiskeriet sker i Roslagen, efter Högwälborne Öfwersten Herr Åke Rålambs berättelse til Herr Archiatern Hiärne[1] then jag ord från ord wil anföra til uplysning. Om wåren, så snart som man spörjer, at hamnarne äro rena på then Norra sidan, ther isen först ock mäst finnes, reser man åstad med små kajutebåtar med 4 Personer i hwar. Bonden tar med sig så mycken kost, som kan wara i 6. Weckor. Ock ther man finner tiäl-is, som går 10, 16 til 30 famnar ned i watnet, tå måste man bruka then försiktigheten, at man nalkas honom i Lää, thet är, at wädret blås från isen, på thet at Sälen ingalunda får wärkorn af Folket. När man ut Jullen eller Båten, i hwilken 2 karlar stiga. Men först måste Jullen kalkas, at han blir helt hwit, karlarne måste ock kläda på sig hwita Skiortor ock hwita Läroffts-Mössor, ty Sälen skyr all annor Färg i Isen. Thesse Personer hafwa med sig Säle-järn, Byssor och Klubbor. Säle-Järnet eller harpunen är liksom en hökrok ock sitter på en lång Stake, hwaruti en lina är fäst, och tå the slagit Järnet i Sälen, ther han ligger på isen, låta the honom löpa ther med uti watnet, hwilken straxt måste åter up at draga andan ock få Lufft, i thet samma drager man honom til sig ock slår honom i skallen med klubbor. Man söker ock med försiktighet at skiuta them. Theri måste wara theras största bekymmer at smyga sig til honom genom isen; ty han är mycket warsam ock har starkt wäderkorn: Men tå han rätt med lämpa inhämtas, kan man gå när in på honom, ock skal Sälen äntå ligga stilla. Tå wår HERre wälsignar them at the fylla sina Båtar ock kosten än warar, fara the til
- ↑ Om Watn, Malm ock Bärg-Arter p. 101.
