Sida:Danska och norska läsestycken.djvu/133

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

Østgnnrd: Ulvskre'e (Sorsk, fra østerdalen).

121

©ii;ggfalt ua bæ jagt' nceøøer 3fa, titen faa gjeff bcc au, cei Ijabbe ©non ti 3?affa, aa faa brcg cci ©ø'ffinmubbeit opøt>er Øra faa gobt eet funne aa fatt' -utcei ti 5føiførjeit ntcc førvefte ©ampa — bcc oa enba in gaammaat l£eft, tue faltte ©aaocrbvo'n aa fciti cci øøSfte ua feffer, oa no otti titc unb'tc au, faft cci fan

ittc feie cci øa ræbb, nten jabra tøfft' cei, rei faag in ©raabein ntæft att=aat for 'i KoObuffe cci for ifriitg. ©aa tøf cci aat aa tynge, aa faang føft. 'i SÉRaarraapfalme; tnett faet ftemt' cci ti fi-øtfjørevøifa, aa bcc faa (jøgt at bcc fuaavaafi bovti £>aainmrau paa oiufe ©ier ut mce (Siloen.

Sn SBonbcmaub paa 3fen gaar, ©ett foavtc fiøfa tjan fjøre, 91 a ffarpe ©noa ti 9?aafaan ftaar, 9(a tougt aa ftaupat cc Øøve, 9-ften otti faa ?føve aa 33ocr cc'ftljgt, $au ftyng aa tralc faa bcc feaaraa§ I)øgt — S© fjøvt' ifjor, cci fjør' i ådr, æi ffa' tccaavcø fifl fjøre.

Sat ©raabein luffe frtug SBuff aa £ve, SSi cc itt rccbb før aa fjøre; 91 a fjeem en aat mcci, faa tat en bcc,

ffa fagt' gje eu paa £>vc. 5)Jeu uccv cci Ijematt aat 33tjgben naar, 9@i Saurbagø = S'oelbcu aat'eu S¥avi gaar — StSi fjovt' ifjor, cci fjør' iaar, ffa' tceaare® fifl fjøre.

SJJeit ba cci fjabbc føitge ben 33ifa ut, faa Dart cci fettanb aa U/e paa ©tafløceffjcti', aa ba tøfft' cci faa ffjefløugt børn fa': „33av bcci

kande jeg skjonne, Klokken var som fire, Styg-koldt var dot sagtens nedover Isen, men saa gik det an; jeg havde ©non'l {vinddraget) i Nakken, og saa drog jeg ©oli (iar, „so") -skiadspolsen op over Oret, saa godt jeg kunde, og sntte mig i Kulkurven med den forreste Gamp — det var etidda on gammel Host, vi kaldte Povre - Brunon, og som jeg vidste var sikker. Det vnr nu altid lidt underligt ogsaa, fast jeg kan ikke sige, jeg var r.-ed, men javel (ja visserltgen) tykte jag, jeg saae en Graabeeti mest ved hvor en Fvrrobusk {fnru bu sko), jog foor omkring. Saa tog jeg til at synge og sang forst en Morgenpsalme; men saa stemte jeg i Kulkjørervison, og det saa hoit, at dot svaredes (a : gaf genljud) borte i $ainrenf (b o r g va ggar n e) paa begge {emic omse) Sider ud mod Kiven. — f. En Uondemand paa Isen gaaer, Dot sorte Kul han kjorer, Og don skarpe Sno i Næsen staaer, Og tungt og hullet (baligt) er Furet. Sten nm saft Fore og Veir er stygt, Han synger og trallersaa det svares hoit — .log kjorto ifjor, jeg kjorer iaar, Jeg skal ad Aare '(nasta tir, till are, „at aret") vel kjore. 2. Lad Graabeen luske om Dusk og Træ, Jeg er ikke rnsd for at kjore; Og kommer han til mig, saa lad ham dot, Jeg skal sagtens give ham paa Ore. Men naar jeg hjem-igjen til Bygden naaer, Jeg Lørdags - Kvoldon til hende Kari gaaer — Jeg o.s.v. — Men da jog havde sunget den Vise ud, saa blev jeg siddende at lytte paa Staldbjielderne {niiml. i